1 Detta Àr Herrens ord till Jeremia angÄende torkan.
2 Juda sörjer,dess portar tynar bort,de lutar sig sörjande mot jorden,och ett klagorop stiger upp frÄn Jerusalem.
3 De mÀktiga sÀnder sina tjÀnare efter vatten,men nÀr de kommer till dammarnafinner de inget vattenutan mÄste vÀnda tillbaka med tomma kÀrl.De Àr skamsna och förtvivladeoch tÀcker huvudet.
4 Eftersom marken spricker upp,dÄ det inte regnar i landet,stÄr jordbrukarna med skamoch tÀcker sina huvuden.
5 OcksÄ hinden pÄ fÀltetöverger sin nyfödda kalv,dÀrför att det inte finns nÄgot grönt.
6 VildÄsnorna stÄr pÄ höjdernaoch flÀmtar efter luft som schakaler.Deras ögon Àr matta,ty det finns inget grÀs.
7 Ăven om vĂ„ra missgĂ€rningar vittnar mot oss,grip Ă€ndĂ„ in, för ditt namns skull, Herre.Ja, gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng har vi avfallit och syndat mot dig.
8 Du Israels hopp,dess frÀlsare i nödens tid,varför Àr du som en frÀmling i landet,lik en vÀgfarande som stannar för en natt?
9 Varför Ă€r du som en rĂ„dlös man,lik en hjĂ€lte som inte kan hjĂ€lpa?Du finns ju mitt ibland oss, Herre,och vi Ă€r uppkallade efter ditt namn.Ăverge oss inte!
10 SÄ sÀger Herren om detta folk:PÄ detta sÀtt vill de gÀrna driva omkring,de hÄller inte sina fötter i styr.DÀrför har Herren inte behag till dem.Han minns nu deras missgÀrningoch skall straffa dem för deras synder.
11 Herren sade till mig: Du skall inte be om nÄgot gott för detta folk.
12 Ty Àven om de fastar vill jag inte lyssna till deras rop, och Àven om de offrar brÀnnoffer och matoffer finner jag ingen glÀdje i dem, utan jag tÀnker göra slut pÄ dem med svÀrd, hungersnöd och pest.
13 DÄ sade jag: "O, Herre, Herre! Profeterna sÀger ju till dem: Ni skall inte se nÄgot svÀrd, inte heller skall hungersnöd drabba er, utan jag skall ge er en varaktig fred pÄ denna plats."
14 Men Herren sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sÀnt dem eller givit dem nÄgon befallning eller talat till dem. Falska syner, tomma spÄdomar, löst prat och sina egna hjÀrtans svek Àr vad de profeterar för er.
15 DÀrför sÀger Herren sÄ om de profeter som profeterar i mitt namn fast jag inte har sÀnt dem, de som sÀger att svÀrd och hungersnöd inte skall komma i detta land: Genom svÀrd och hunger skall dessa profeter gÄ under.
16 Och folket som de profeterar för, mÀnnen och deras hustrur, deras söner och döttrar, skall kastas ut pÄ Jerusalems gator slagna av hunger och svÀrd och ingen skall begrava dem. Jag skall lÄta deras ondska drabba dem sjÀlva.
17 Tala till dem detta ord:Natt och dag strömmar tÄrar frÄn mina ögon,och mÄ de inte upphöra,ty jungfrun, dottern mitt folk,har drabbats av ett förkrossande slag,av ett svÄrt och olÀkligt sÄr.
18 GÄr jag ut pÄ fÀltenligger dÀr mÀn genomborrade av svÀrd,och kommer jag in i stadenmöts jag av hungerns plÄgor.BÄde profet och prÀstdrar vidare mot ett land de inte kÀnner.
19 Har du dÄ alldeles förkastat Juda?KÀnner du avsky för Sion?Eller varför har du slagit osssÄ att ingen kan bota oss?Vi vÀntar pÄ vÀlgÄng,men inget gott kommer,pÄ en tid med lÀkedom,men se, förskrÀckelse rÄder.
20 Herre, vi erkÀnner vÄr ogudaktighetoch vÄra fÀders missgÀrning,ty vi har syndat mot dig.
21 För ditt namns skull:Förkasta oss inte,lÄt inte din hÀrlighets tron bli föraktad.Kom ihÄg ditt förbund med ossoch bryt det inte.
22 Kan nÄgon av hednafolkens förgÀngliga avgudar ge regn?Kan himlen av sig sjÀlv lÄta skurar falla?Nej, endast du, Herre, vÄr Gud!Vi hoppas pÄ dig,ty du har gjort allt detta.