1 Men Herren sade till mig: Ăven om Mose och Samuel trĂ€dde fram inför mig, skulle jag Ă€ndĂ„ inte vara vĂ€nligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem frĂ„n mitt ansikte och lĂ„t dem gĂ„.
2 Om de frÄgar dig: "Vart skall vi gÄ?" skall du svara dem: SÄ sÀger Herren: I dödens vÄld den som hör döden till, i svÀrdets vÄld den som hör svÀrdet till, i hungerns vÄld den som hör hungern till och i fÄngenskapens vÄld den som hör fÄngenskapen till.
3 Fyra slags plÄgor skall jag lÄta komma över dem, sÀger Herren: SvÀrdet som skall döda dem, hundarna som skall slÀpa bort dem, och himlens fÄglar och vilddjuren pÄ marken som skall Àta upp och göra slut pÄ dem.
4 Jag skall göra dem till ett avskrÀckande exempel för alla riken pÄ jorden, pÄ grund av det som Manasse, Hiskias son, kung i Juda, har gjort i Jerusalem.
5 Ty vem kan ha förbarmande med dig, Jerusalem,ja, vem kan ha medlidande med dig?Vem vill ta en omvÀg för att frÄgahur det stÄr till med dig?
6 Du har förkastat mig, sÀger Herren,och vÀnt mig ryggen.DÀrför har jag rÀckt ut min hand emot digför att förgöra dig.Jag Àr trött pÄ att visa förbarmande.
7 Jag kastade dem med kastskovelvid landets portar,jag gjorde dem barnlösa,jag förgjorde mitt folk,men de vÀnde inte om frÄn sina vÀgar.
8 Deras Ă€nkor blev inför migfler Ă€n sandkornen i havet.Ăver mödrarna till deras unga mĂ€nlĂ€t jag inkrĂ€ktare hĂ€rja mitt pĂ„ ljusa dagen.Plötsligt lĂ€t jag Ă„ngest och skrĂ€ck drabba dem.
9 Den som hade fött sju sönersvimmade och gav upp andan.Hennes sol gick ner medan det Ànnu var dag,hon mÄste blygas och skÀmmas.De som Àr kvar av demskall jag överlÀmna Ät deras fienders svÀrd,sÀger Herren.
10 "Ve mig, min mor, att du har fött mig,en man som stĂ€ller till osĂ€mja och trĂ€ta för hela landet!Jag har inte lĂ„nat dem nĂ„gotoch de har inte givit lĂ„n till mig.ĂndĂ„ förbannar alla mig."
11 Men Herren svarade: "Sannerligen, jag skall styrka dig sÄ att det gÄr dig vÀl. Sannerligen, jag skall göra sÄ att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid.
12 Kan man bryta sönder jÀrn, jÀrn frÄn norden, eller koppar?
13 Dina Àgodelar och dina skatter skall jag lÀmna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land.
14 Och jag skall föra bort dig tillsammans med dina fiender till ett land du inte kÀnner. Ty min vredes eld Àr upptÀnd och den skall brinna mot er."
15 Herre, du vet det.TÀnk pÄ mig och tag hand om migoch ge mig hÀmnd pÄ mina förföljare.Tag inte bort mig, du som Àr lÄngmodig.TÀnk pÄ hur jag blir hÄnad för din skull.
16 Dina ord kom och jag Ät dem,ja, ditt ord blev mitt hjÀrtas fröjd och glÀdje,ty jag Àr uppkallad efter ditt namn,Herre, hÀrskarornas Gud.
17 Jag har inte suttit tillsammans med gycklare för att roa mig.DÀrför att din hand var över mig har jag suttit ensam,ty du har uppfyllt mig med harm.
18 Varför skall jag stÀndigt plÄgasoch varför Àr mitt sÄr olÀkbart?Det vill ju inte lÀkas.Du har blivit för mig som en sinande bÀck,likt ett vatten som ingen kan lita pÄ.
19 DÀrför sÀger Herren sÄ:Om du vÀnder om,skall jag lÄta dig komma tillbakaoch du skall fÄ tjÀna mig.Om du skiljer det Àkta frÄn det oÀktaskall du fÄ vara som min mun.Detta folk skall dÄ vÀnda tillbaka till dig,men du skall inte vÀnda tillbaka till dem.
20 Jag skall göra dig till en fastkopparmur mot detta folk,sÄ att de inte kan besegra digom de vill strida mot dig.Ty jag Àr med dig för att hjÀlpa dig,och för att rÀdda dig, sÀger Herren.
21 Jag skall rÀdda dig ut ur de ondas vÄldoch befria dig ur vÄldsmÀnnens hand.