1 Herrens ord kom till mig. Han sade:
2 Du skall inte ta dig hustru eller ha söner och döttrar pÄ denna plats.
3 Ty sÄ sÀger Herren om de söner och döttrar som föds pÄ denna plats, om mödrarna som har fött dem och om fÀderna som har avlat dem i detta land:
4 Av svÄra sjukdomar skall de dö. Man skall inte sörja dem eller begrava dem, utan de skall bli gödsel pÄ marken. Genom svÀrd och hunger skall de gÄ under, och deras döda kroppar skall bli mat Ät himlens fÄglar och markens djur.
5 Ty sÄ sÀger Herren: Du skall inte gÄ in i nÄgot sorgehus, inte gÄ för att sörja med dem och inte heller trösta dem. Ty jag har tagit bort min frid ifrÄn detta folk, sÀger Herren, och Àven min nÄd och barmhÀrtighet.
6 BÄde stora och smÄ skall dö i detta land utan att bli begravda och man skall inte hÄlla dödsklagan över dem. Ingen skall för deras skull rista sig eller raka sitt huvud.
7 Man skall inte bryta sorgebröd över dem för att trösta nÄgon i sorgen efter en död och inte ge tröstebÀgare att dricka, nÀr nÄgon har förlorat far eller mor.
8 Du skall inte heller gÄ till festmÄltid och sitta tillsammans med dem för att Àta och dricka.
9 Ty sÄ sÀger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, inför era ögon och medan ni Ànnu lever skall jag pÄ denna plats göra slut pÄ jubelrop och glÀdjerop, pÄ rop för brudgum och rop för brud.
10 NÀr du tillkÀnnager allt detta för folket och de frÄgar dig: "Varför har Herren uttalat denna stora olycka över oss? Och vilken missgÀrning och synd har vi begÄtt mot Herren, vÄr Gud?"
11 dÄ skall du svara dem: "Era fÀder övergav mig, sÀger Herren, och följde andra gudar och tjÀnade och tillbad dem. De övergav mig och höll inte min lag.
12 Och ni har sjÀlva gjort Ànnu mer ont Àn era fÀder. Ty se, ni följer var och en sitt onda och hÄrda hjÀrta, och ni vill inte lyssna pÄ mig.
13 DÀrför skall jag slunga er bort ur detta land till ett land som varken ni eller era fÀder har lÀrt kÀnna, och dÀr skall ni fÄ tjÀna andra gudar bÄde dag och natt. Jag skall inte ha nÄgot förbarmande med er."
14 Se, dagar skall komma, sÀger Herren, dÄ man inte mer skall sÀga: "SÄ sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land",
15 utan: "SÄ sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr och ur alla andra lÀnder, dit han hade drivit bort dem." Ty jag skall föra dem tillbaka till deras land, det som jag gav Ät deras fÀder.
16 Se, jag skall sÀnda bud efter mÄnga fiskare, sÀger Herren, och de skall fiska upp dem. Sedan skall jag sÀnda bud efter mÄnga jÀgare, och de skall fÄnga dem pÄ alla berg och alla höjder och i alla bergsskrevor.
17 Ty mina ögon ser alla deras vÀgar. De kan inte gömma sig för mitt ansikte och deras missgÀrning kan inte döljas för mina ögon.
18 Och först skall jag i dubbelt mÄtt vedergÀlla dem för deras missgÀrning och synd, dÀrför att de har orenat mitt land med sina livlösa och vedervÀrdiga gudar och fyllt min arvedel med sina avskyvÀrdheter.
19 Herre, du min styrka och mitt försvar,min tillflykt pÄ nödens dag,till dig skall hednafolken kommafrÄn jordens Àndar och sÀga:"Bara lögn har vÄra fÀder Àrvt,förgÀngliga avgudar som inte kan hjÀlpa.
20 Kan vÀl en mÀnniska göra sig gudar?Nej, de gudarna Àr inga gudar."
21 DÀrför vill jag nu lÄta dem veta det,denna gÄng skall jag lÄta dem kÀnna min hand och min makt.De skall inse att mitt namn Àr Herren.