1 Juda synd Àr skrivenmed jÀrnstift,med diamantspets Àr den inristad pÄ deras hjÀrtas tavlaoch pÄ deras altares horn.
2 Liksom man tÀnker pÄ sina barn, tÀnker de pÄ sina altaren och sina aserorvid gröna trÀd och pÄ höga kullar.
3 Du mitt berg pÄ fÀltet,dina Àgodelar och alla dina skatterskall jag lÀmna till plundringliksom dina offerhöjder,pÄ grund av synd i hela ditt land.
4 Det Àr ditt eget felatt du mÄste avstÄ ifrÄn det arvsom jag har givit dig.Jag skall lÄta dig tjÀna dina fienderi ett land som du inte kÀnner.Ty ni har tÀnt min vredes eld,och för evigt skall den brinna.
5 SÄ sÀger Herren:Förbannad Àr den man som förtröstar pÄ mÀnniskoroch söker sin styrka i det som Àr köttoch vars hjÀrta vÀnder sig bort frÄn Herren.
6 Han Àr som en torr buske pÄ hedenoch fÄr inte se nÄgot gott komma.Han mÄste bo pÄ förbrÀnda platser i öknen,i ett land med salthedar dÀr ingen vistas.
7 Men vÀlsignad Àr den man som förtröstar pÄ Herren,den som har Herren till sin förtröstan.
8 Han Àr som ett trÀd planterat vid vattenoch som strÀcker ut sina rötter till bÀcken.Det fruktar inte om hetta kommer,dess löv Àr alltid gröna.Det blir inte förskrÀckt om ett torrt Är kommer,och det upphör aldrig att bÀra frukt.
9 BedrÀgligare Àn allt annat Àr hjÀrtat,det Àr obotligt sjukt.Vem kan förstÄ det?
10 Jag, Herren, utforskar hjÀrtatoch prövar njurarnaför att ge Ät var och en efter hans vÀgar,efter hans gÀrningars frukt.
11 Lik en rapphöna, som ruvar pÄ Àggsom hon inte sjÀlv har lagt,Àr den som oÀrligt samlar rikedom.NÀr halva livet har gÄtt mÄste han lÀmna den,och vid livets slut skall han hÄllas för en dÄre.
12 En hÀrlighetens tron, en urgammal höjdÀr vÄr helgedoms plats.
13 Herren Àr Israels hopp.Alla som överger dig kommer pÄ skam.De som avfaller frÄn migliknar en skrift i sanden.De har övergivit Herren,kÀllan med det levande vattnet.
14 Hela mig, Herre, sÄ blir jag helad.FrÀls mig, sÄ blir jag frÀlst.Ty du Àr min lovsÄng.
15 Se, de sÀger till mig:"Vad blir det av Herrens ord?LÄt det intrÀffa!"
16 Jag har inte dragit mig undanfrÄn att vara en herde som följer dig,och fördÀrvets dag har jag inte lÀngtat efter.Du vet sjÀlv att det som kom över mina lÀpparsades inför ditt ansikte.
17 Bli inte till skrÀck för mig!Du Àr ju min tillflykt pÄ den onda dagen.
18 LÄt mina förföljare stÄ dÀr med skam,men lÄt inte mig komma pÄ skam.LÄt dem bli förskrÀckta,men lÄt inte mig bli förskrÀckt.LÄt den onda dagen komma över democh krossa dem med dubbel förödelse.
19 Herren sade till mig: GÄ och stÀll dig i Folkets port dÀr Juda kungar gÄr in och ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar,
20 och sÀg till dem: Hör Herrens ord, ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invÄnare som gÄr in genom dessa portar.
21 SÄ sÀger Herren: Se för era sjÀlars skull till att ni pÄ sabbatsdagen inte bÀr eller för in nÄgon börda genom Jerusalems portar.
22 För inte ut nÄgon börda ur era hus pÄ sabbatsdagen och gör inte heller nÄgot annat arbete, utan hÄll sabbatsdagen helig sÄ som jag har befallt era fÀder.
23 Men de ville inte höra eller lyssna till detta utan var hÄrdnackade, sÄ att de inte hörde eller tog emot tillrÀttavisning.
24 Men om ni hör mig, sÀger Herren, sÄ att ni pÄ sabbaten inte för in nÄgon börda genom denna stads portar utan hÄller sabbaten helig och inte gör nÄgot annat arbete pÄ den dagen,
25 dÄ skall kungar och furstar som kommer att sitta pÄ Davids tron dra in genom denna stads portar pÄ vagnar och hÀstar, med sina furstar, Juda mÀn och Jerusalems invÄnare. Och denna stad skall dÄ vara bebodd för alltid.
26 FrÄn Juda stÀder, frÄn trakten kring Jerusalem, frÄn Benjamins land, frÄn LÄglandet, Bergsbygden och Negev skall man komma och bÀra fram brÀnnoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse samt gemenskapsoffer till Herrens hus.
27 Men om ni inte hör mitt bud att hÄlla sabbaten helig och att inte bÀra nÄgon börda in genom Jerusalems portar pÄ sabbatsdagen, dÄ skall jag tÀnda en eld i dess portar och den elden skall förtÀra Jerusalems palats. Den elden kan inte slÀckas.