1 Detta Àr det ord som kom till Jeremia frÄn Herren. Han sade:
2 "StÄ upp och gÄ ner till krukmakarens hus. DÀr skall jag lÄta dig höra mina ord."
3 DÄ gick jag ner till krukmakarens hus och sÄg att han arbetade pÄ drejskivan.
4 Och kÀrlet som han höll pÄ att göra av leran misslyckades i hans hand. DÄ började han om och gjorde av leran ett annat kÀrl sÄ som han ville ha det.
5 Och Herrens ord kom till mig. Han sade:
6 "Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, sÄ som denne krukmakare gör? sÀger Herren. Se, som leran Àr i krukmakarens hand, sÄ Àr ni, Israels hus, i min hand.
7 Ena gÄngen talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det.
8 Men om det hednafolk som jag har talat om vÀnder om frÄn sin ondska, Ängrar jag det onda som jag hade tÀnkt göra mot det.
9 En annan gÄng talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det.
10 Men om man dÄ gör det som Àr ont i mina ögon sÄ att man inte hör min röst, dÄ Ängrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.
11 SÀg dÀrför nu till Juda mÀn och till Jerusalems invÄnare: SÄ sÀger Herren: Se, jag bereder en olycka Ät er, och jag tÀnker ut en plan mot er. VÀnd dÀrför om, var och en frÄn sin onda vÀg, och Àndra ert liv och era gÀrningar.
12 Men de kommer att svara: Det Àr lönlöst. Vi vill följa vÄra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hÄrda hjÀrta."
13 DÀrför sÀger Herren sÄ:FrÄga bland hednafolken:Vem har hört nÄgot sÄdant?FruktansvÀrda saker har hon gjort, jungfrun Israel.
14 Skall dÄ snön frÄn Libanons höga berglÀmna mina ÄkerfÀlt?Skall de friska vattnensom strömmar fjÀrran ifrÄn, sina ut?
15 Men mitt folk har glömt migoch tÀnder rökelse Ät avgudar,som har fÄtt dem pÄ fall dÀr de fÀrdas frampÄ de urgamla vÀgarnaoch slÄr in pÄ obanade vÀgar och stigar.
16 SÄ blir deras land öde och utsÀtts stÀndigt för hÄn.Alla som gÄr fram dÀr skall förundra sigoch skaka pÄ huvudet.
17 Som en östanvind skall jag skingra dem för fienden.Jag skall vÀnda ryggen Ät dem och inte ansiktetpÄ deras olyckas dag.
18 Men de sade: "Kom, lÄt oss tÀnka ut onda planer mot Jeremia. För prÀsterna skall inte komma till korta med sin undervisning och inte de vise med sitt rÄd eller profeten med sitt ord. Kom, lÄt oss förtala honom och lÄt oss strunta i vad han sÀger."
19 Herre, lyssna pÄ migoch hör vad mina motstÄndare sÀger.
20 Skall gott fÄ lönas med ont?De har grÀvt en grop för att ta mitt liv.TÀnk pÄ hur jag har stÄtt inför ditt ansikteoch manat gott för demför att vÀnda bort din vrede frÄn dem.
21 ĂverlĂ€mna dĂ€rför deras barn Ă„t hungersnödenoch utlĂ€mna dem sjĂ€lva Ă„t svĂ€rdet,sĂ„ att deras hustrur blir barnlösa och Ă€nkor,deras mĂ€n dödade av pestenoch deras unga mĂ€n slagna med svĂ€rd i striden.
22 LÄt klagorop höras frÄn deras hus,nÀr du plötsligt lÄter rövarskaror komma över dem.Ty de grÀvde en grop för att fÄnga migoch lade ut snaror för mina fötter.
23 Men du, Herre, kÀnneralla deras planer att döda mig.FörlÄt dem inte deras missgÀrningoch utplÄna inte deras synd.LÄt dem komma pÄ fall inför dig.Grip in mot dem pÄ din vredes dag.