1 DÄ prÀsten Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera pÄ detta sÀtt,
2 lĂ€t han gissla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Ăvre Benjaminsporten till Herrens hus.
3 Men nÀr Pashur dagen dÀrefter slÀppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: " Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib.
4 Ty sÄ sÀger Herren: Jag skall göra dig till skrÀck bÄde för dig sjÀlv och för alla dina vÀnner. De skall falla för sina fienders svÀrd och dina ögon skall se det. Hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och döda dem med svÀrd.
5 Denna stads alla rikedomar, allt gods och alla dyrbarheter och Juda kungars alla skatter skall jag ge i deras fienders hand. De skall ta det som byte och föra det till Babel.
6 Och du sjÀlv, Pashur, skall gÄ i fÄngenskap med alla som bor i ditt hus. Du skall komma till Babel, dÀr skall du dö och dÀr skall du begravas tillsammans med alla dina vÀnner, som du har profeterat lögn för."
7 Du, Herre, övertalade mig,och jag lÀt mig övertalas.Du grep mig och blev mig övermÀktig.SÄ har jag blivit ett stÀndigt Ätlöje,alla hÄnar mig.
8 Ty sÄ ofta jag talar mÄste jag klaga,över vÄld och förtryck mÄste jag ropa,ty Herrens ord drar över mig spott och spe hela dagen.
9 Men jag tÀnkte:Jag vill glömma honomoch inte mer tala i hans namn.DÄ blev det i mitt hjÀrtasom en brinnande eld,instÀngd i mitt innersta.Jag anstrÀngde mig att uthÀrda denmen kunde det inte.
10 Jag hör mÄnga förtala mig,det Àr skrÀck frÄn alla hÄll:"Ange honom!""Ja, vi skall ange honom!"Alla som stÄtt mig nÀravÀntar pÄ att jag skall falla."Kanske lÄter han lura sig,sÄ att vi blir honom övermÀktigaoch kan hÀmnas pÄ honom."
11 Men Herren Àr med migsom en mÀktig hjÀlte.DÀrför skall mina förföljare komma pÄ falloch inte bli mig övermÀktiga.De skall stÄ dÀr med stor skam,ty de har handlat utan förstÄnd.De skall drabbas av evig vanÀra,som ej skall glömmas.
12 Herre Sebaot, du prövar den rÀttfÀrdige,du ser hjÀrtan och njurar.Jag skall fÄ se din hÀmnd pÄ dem,ty till dig har jag överlÀmnat min sak.
13 Sjung till Herren, lova Herren,ty han rÀddar den fattiges sjÀlur de ondas hand.
14 Förbannad vare den dag dÄ jag föddes!MÄ den dag min mor födde mig inte bli vÀlsignad!
15 Förbannad vare den man som meddelade min far:"Du har fÄtt en son,"och gjorde honom mycket glad.
16 LÄt det gÄ den mannen,som det gick för de stÀdersom Herren förstörde utan att Ängra det.LÄt honom fÄ höra klagorop pÄ morgonenoch stridsrop vid middagstid,
17 dÀrför att han inte dödade mig i moderlivet,sÄ att min mor fick bli min gravoch hennes moderliv havande för alltid.
18 Varför kom jag ut ur moderlivetför att se möda och bedrövelseoch se mina dagar försvinna i skam?