1 SÄ sade Herren: GÄ ner till Juda kungs palats och tala dÀr dessa ord
2 och sÀg: Hör Herrens ord, du Juda kung som sitter pÄ Davids tron. Hör det du sjÀlv med dina tjÀnare och ditt folk, ni som gÄr in genom dessa portar.
3 SÄ sÀger Herren: Utöva rÀtt och rÀttfÀrdighet och rÀdda den plundrade ur förtryckarens hand. KrÀnk inte frÀmlingen, den faderlöse och Ànkan och anvÀnd inte vÄld mot dem. Utgjut inte oskyldigt blod pÄ denna plats!
4 Ty om ni verkligen handlar efter detta ord, skall kungar, som kommer att sitta pÄ Davids tron, dra in genom portarna till detta hus pÄ vagnar och hÀstar, följda av sina tjÀnare och sitt folk.
5 Men om ni inte hör dessa ord, svÀr jag vid mig sjÀlv, sÀger Herren, att detta hus skall lÀggas i ruiner.
6 Ty sÄ sÀger Herren om Juda kungahus:Som Gilead Àr du för mig,som Libanons topp.Men jag skall sannerligen göra dig till en öken,till stÀder dÀr ingen bor.
7 Jag skall inviga fördÀrvare mot dig,var och en med sina vapen,och de skall hugga ner dina stÄtliga cedraroch kasta dem i elden.
8 MÄnga hednafolk skall gÄ förbi denna stad och man skall frÄga varandra: "Varför har Herren gjort sÄ mot denna stora stad?"
9 Man skall dÄ svara: "DÀrför att de övergav Herrens, sin Guds, förbund och tillbad andra gudar och tjÀnade dem."
10 GrÄt inte över den döde,sörj honom inte.GrÄt i stÀllet över honomsom vandrar bort,ty han skall aldrig mer komma tillbakaoch se det land dÀr han föddes.
11 Ty sÄ sÀger Herren om Sallum, Josias son, Juda kung, som blev kung efter sin far Josia och som har dragit bort frÄn denna plats: Han skall aldrig mer komma tillbaka hit.
12 PÄ den ort dit han har blivit förd i fÄngenskap skall han dö, och detta land skall han aldrig Äterse.
13 Ve den som bygger sitt hus med orÀttfÀrdighetoch sina salar med orÀtt,som lÄter sin nÀsta arbeta för ingentingoch inte ger honom hans lön.
14 Ve den som sÀger: "Jag vill bygga mig ett stort husmed rymliga salar"och gör Ät sig stora fönster,klÀr huset med cedertrÀoch mÄlar det rött med dyrbar fÀrg!
15 Ăr detta att vara kung,att tĂ€vla med cedertrĂ€?Din far Ă„t och drack,men han utövade rĂ€tt och rĂ€ttfĂ€rdighet,och dĂ„ gick det honom vĂ€l.
16 Han skaffade rĂ€tt Ă„t den bedrövade och den fattige,och dĂ„ gick allt vĂ€l.Ăr inte detta att kĂ€nna mig? sĂ€ger Herren.
17 Men dina ögon och ditt hjÀrtastÄr endast efter egen vinning,och att utgjuta oskyldigt blod,att utöva förtryck och vÄld.
18 DÀrför sÀger Herren sÄ om Jojakim, Josias son, Juda kung:Ingen skall skall hÄlla dödsklagan efter honom och ropa:"O, min broder! O, min syster!"Ingen skall hÄlla dödsklagan efter honom och ropa:"O, herre! O, hur stÄtlig han var!"
19 Som man begraver en Äsnaskall han begravas.Han skall slÀpas bort och kastas ut,lÄngt utanför Jerusalems portar.
20 GÄ upp pÄ Libanon och ropa,höj din röst i Basanoch ropa frÄn Abarim,ty alla dina Àlskare Àr krossade.
21 Jag talade till dig nÀr det gick dig vÀl,men du sade: "Jag vill inte lyssna."SÄdant har ditt sÀtt varit Ànda frÄn din ungdom.Du har inte velat lyssna till min röst.
22 Alla dina herdarskall vallas av vinden,och dina Àlskare mÄste gÄ i fÄngenskap.DÄ skall du komma pÄ skam och förödmjukasför all din ondskas skull.
23 Du som bor pÄ Libanondu som har ditt nÀste i cedrarna,hur skall du inte jÀmra dignÀr vÀrkar kommer över digoch Ängest som hos en födande kvinna!
24 SÄ sant jag lever, sÀger Herren: Om du Konja, Jojakims son, Juda kung, Àn vore en signetring pÄ min högra hand, skulle jag ÀndÄ rycka bort dig dÀrifrÄn.
25 Jag skall överlÀmna dig till de mÀn som stÄr efter ditt liv och till dem du Àr rÀdd för, nÀmligen Nebukadressar, den babyloniske kungen, och kaldeerna.
26 Jag skall slunga dig och din mor, som har fött dig, bort till ett annat land dÀr ni inte Àr födda och dÀr skall ni dö.
27 Till det land dit de lÀngtar att ÄtervÀnda skall de inte fÄ komma tillbaka.
28 Ăr dĂ„ denne Konja ett föraktat, sönderslaget kĂ€rl, en kruka som ingen vill ha? Varför har de slungats ut, han och hans avkomlingar, ja, kastats bort till ett land som de inte kĂ€nner?
29 O land, land, land, hör Herrens ord!
30 SÄ sÀger Herren: Skriv upp denne man som barnlös, som en man som inte hade nÄgon framgÄng under sin livstid. Ty ingen av hans avkomlingar skall fÄ lyckan att sitta pÄ Davids tron och i framtiden rÄda över Juda.