1 Sedan Nebukadressar, kungen i Babel, hade fört bort Jekonja, Jojakims son, kungen i Juda, frÄn Jerusalem tillsammans med Juda furstar, hantverkarna och smederna och lÄtit dem komma till Babel, visade mig Herren i en syn tvÄ korgar med fikon uppstÀllda framför Herrens tempel.
2 I den ena korgen fanns mycket goda fikon, sÄdana fikon som mognat först. I den andra korgen fanns mycket dÄliga fikon, sÄ dÄliga att man inte kunde Àta dem.
3 Och Herren sade till mig: "Vad ser du, Jeremia?" Jag svarade: "Fikon, och de goda fikonen Àr mycket goda, men de dÄliga fikonen Àr mycket dÄliga, sÄ dÄliga att man inte kan Àta dem."
4 DĂ„ kom Herrens ord till mig. Han sade:
5 "SÄ sÀger Herren, Israels Gud: Liksom man ser pÄ dessa goda fikon, skall jag med vÀlvilja se pÄ de bortförda av Juda, vilka jag frÄn denna plats har sÀnt bort till kaldeernas land.
6 Jag skall nÄdigt vaka över dem och lÄta dem komma tillbaka till detta land. Jag skall bygga upp dem och inte slÄ ner dem, jag skall plantera dem och inte rycka upp dem.
7 Och jag skall ge dem ett hjÀrta som kÀnner mig, att jag Àr Herren. De skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud. Ty de skall vÀnda om till mig av hela sitt hjÀrta.
8 Men sÄ som man gör med dÄliga fikon, som Àr sÄ dÄliga att man inte kan Àta dem, pÄ samma sÀtt, sÀger Herren, skall jag göra med Sidkia, Juda kung, och med hans furstar och med Äterstoden i Jerusalem, bÄde de som Àr kvar hÀr i landet och de som bor i Egypten.
9 PÄ alla orter dit jag fördriver dem, skall jag utlÀmna dem till skrÀck och till olycka i alla riken pÄ jorden, till en skam och ett ordsprÄk, till en nidvisa och en förbannelse.
10 Jag skall sÀnda svÀrd, hungersnöd och pest ibland dem, till dess att de blir utrotade ur det land som jag har givit Ät dem och deras fÀder."