1 Han sade vidare:Om en man skiljer sigfrÄn sin hustruoch hon gÄr ifrÄn honomoch blir en annan mans hustru,fÄr han dÄ komma tillbaka till henne?Skulle inte dÄ det landet bli orenat?Du har bedrivit otukt med mÄnga Àlskareoch du skulle komma tillbaka till mig? sÀger Herren.
2 Lyft blicken mot de kala höjderna och se:Var har du inte lÄtit skÀnda dig?Vid vÀgarna satt du och vÀntade pÄ demsom en arab i öknen.Du orenade landet genom din otukt och din ondska.
3 DÀrför hölls regnskurarna tillbakaoch inget vÄrregn föll.Men du hade en Àktenskapsbryterskas pannaoch ville inte skÀmmas.
4 ĂndĂ„ har du nyss ropat till mig:"Min fader! Min ungdoms vĂ€n Ă€r du!"
5 "Kan han dÄ vara vred för evigtoch hÄlla fast vid sin vrede för alltid?"SÄ talade du och gjorde allt ont du kunde.
6 I kung Josias tid sade Herren till mig: Har du sett vad det avfÀlliga Israel har gjort? Hon har gÄtt upp pÄ alla höga berg och bort under alla gröna trÀd och bedrivit otukt.
7 Jag tÀnkte att hon skulle vÀnda tillbaka till mig sedan hon hade gjort allt detta. Men hon vÀnde inte tillbaka. Hennes otrogna syster Juda sÄg det.
8 Och jag sÄg att fastÀn jag hade skilt mig frÄn det avfÀlliga Israel och givit henne skilsmÀssobrev för hennes Àktenskapsbrotts skull, sÄ skrÀmdes ÀndÄ inte hennes otrogna syster Juda av det, utan gick pÄ samma sÀtt bort och bedrev otukt.
9 Hon orenade landet genom sin lÀttsinniga otukt och begick Àktenskapsbrott med sten och trÀ.
10 Trots allt detta vÀnde hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjÀrta utan endast i hyckleri, sÀger Herren.
11 Herren sade till mig: Det avfÀlliga Israel har visat sig vara rÀttfÀrdigare Àn det otrogna Juda.
12 GÄ norrut och predika: VÀnd om Israel, du avfÀlliga, sÀger Herren, sÄ skall jag inte lÀngre se pÄ er med ovilja. Ty jag Àr nÄdig, sÀger Herren, och skall inte vara vred för evigt.
13 BekÀnn nu din missgÀrning, att du har avfallit frÄn Herren, din Gud, och löpt hit och dit efter frÀmmande gudar under alla gröna trÀd. Du har inte lyssnat till min röst, sÀger Herren.
14 VÀnd om, ni avfÀlliga barn, sÀger Herren, ty jag Àr er rÀtte herre och jag skall hÀmta er, en frÄn varje stad och tvÄ frÄn varje slÀkt, och föra er till Sion.
15 Jag vill ge er herdar efter mitt hjÀrta, och de skall föra er i bet med förstÄnd och insikt.
16 NÀr ni pÄ den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, sÀger Herren, dÄ skall man inte mer tala om Herrens förbundsark eller tÀnka pÄ den. Man skall inte komma ihÄg den eller sakna den och man skall inte göra nÄgon ny.
17 PÄ den tiden skall man kalla Jerusalem " Herrens tron", och alla hednafolk skall samlas dÀr för att Àra Herrens namn i Jerusalem. Och de skall inte mer följa sina onda och hÄrda hjÀrtan.
18 PÄ den tiden skall Juda hus gÄ till Israels hus, och tillsammans skall de komma frÄn landet i norr till det land som jag gav era fÀder till arvedel.
19 Jag sade:"Vilken plats skall jag inte lÄta dig fÄ bland barnen,och vilket ljuvligt land skall jag inte ge dig,den allra hÀrligaste arvedel bland folken."Och jag sade: "DÄ skall ni kalla mig faderoch inte mer vÀnda er bort frÄn mig."
20 Men som nÀr en hustru Àr otrogen mot sin man,sÄ har ni, Israels hus, varit otrogna mot mig,sÀger Herren.
21 DÀrför hörs rop pÄ de kala höjderna,grÄt och böner frÄn Israels barn,ty de har gÄtt pÄ villovÀgaroch glömt Herren, sin Gud.
22 VÀnd om, ni avfÀlliga barn!Jag skall bota er frÄn er otrohet.Se, vi kommer till dig,ty du Àr Herren, vÄr Gud.
23 Sannerligen, förgÀves var vÄrt hopp till höjderna,vÄrt larm pÄ bergen.Sannerligen, hos Herren, vÄr Gud,finns frÀlsning för Israel.
24 Men allt ifrÄn vÄr ungdomhar skammens gud Àtit upp frukten av vÄra fÀders arbete,deras fÄr och nötboskap,deras söner och döttrar.
25 LÄt oss nu ligga hÀr i vÄr skam,och lÄt vanÀra tÀcka oss.För vi har syndat mot Herren, vÄr Gud,vi och vÄra fÀder,frÄn vÄr ungdom Ànda till denna dag.Vi har inte lyssnat till Herrens, vÄr Guds, röst.