1 PÄ den tiden, sÀger Herren, skall jag vara Gud för alla Israels slÀkter, och de skall vara mitt folk.
2 SÄ sÀger Herren:Det folk som kommer undan svÀrdetfinner nÄd i öknen.Israel fÄr gÄ dit dÀr jag ger det ro.
3 FjÀrran ifrÄn uppenbarade sig Herren för mig:"Med evig kÀrlek har jag Àlskat dig,dÀrför lÄter jag min nÄd förbliva över dig.
4 Ăn en gĂ„ng skall jag upprĂ€tta dig,sĂ„ att du blir upprĂ€ttad, du jungfru Israel.Ăn en gĂ„ng skall du ta upp din tamburinoch dra ut i dans bland dem som Ă€r glada.
5 Ăn en gĂ„ng skall du plantera vingĂ„rdarpĂ„ Samariens berg,och de som planterar skall sjĂ€lva njuta av frukten.
6 Ty en dag kommerdÄ vÀktare skall ropa pÄ Efraims berg:Kom, lÄt oss dra upp till Sion,upp till Herren, vÄr Gud."
7 Ty sÄ sÀger Herren:Jubla i glÀdje över Jakob,höj fröjderop över honomsom Àr den frÀmste bland folken.Brist ut i lovsÄng och sÀg:"FrÀls, Herre, ditt folk,de som finns kvar av Israel."
8 Se, jag skall föra dem frÄn landet i norroch samla dem frÄn jordens yttersta hörn,bland dem bÄde blinda och halta,bÄde havande kvinnor och barnaföderskor.I en stor skara skall de komma tillbaka hit.
9 GrÄtande skall de komma,men jag skall leda demdÀr de gÄr bedjande fram.Jag skall föra dem till vattenbÀckarpÄ en jÀmn vÀg dÀr de inte skall stappla.Ty jag Àr en fader för Israel,och Efraim Àr min förstfödde son.
10 Hör Herrens ord, ni hednafolk,och förkunna det i kustlÀnderna i fjÀrran.SÀg: Han som skingrade Israelskall ocksÄ samla detoch bevara det som en herde bevarar sin hjord.
11 Ty Herren skall befria Jakoboch friköpa honom frÄn den som Àr starkare Àn han.
12 De skall komma och jubla pÄ Sions höjdoch strömma likt en flod till Herrens goda,till sÀd, vin och oljaoch till unga fÄr och oxar.Deras sjÀl skall vara som en vattenrik trÀdgÄrd,och de skall inte sörja mer.
13 DÄ skall unga kvinnor dansa och vara glada,unga och gamla skall glÀdja sig tillsammans.Jag skall förvandla deras sorg till glÀdjeoch trösta dem och glÀdja dem efter deras bedrövelse.
14 PrÀsterna skall jag mÀtta med utsökta rÀtteroch mitt folk skall mÀttas av mitt goda,sÀger Herren.
15 SÄ sÀger Herren:Ett rop hörs i Rama,klagan och bitter grÄt.Det Àr Rakel som grÄter över sina barn,hon vill inte lÄta trösta sig,eftersom hennes barn inte mer finns till.
16 Men sÄ sÀger Herren:Sluta med din högljudda grÄt,lÄt inte dina ögon fÀlla tÄrar.Ty ditt verk skall fÄ sin lön, sÀger Herren,och de skall vÀnda tillbaka frÄn sina fienders land.
17 Det finns hopp för din framtid,sÀger Herren.Dina barn skall vÀnda tillbaka till sitt land.
18 Jag har hört hur Efraim klagar:"Du har tuktat mig,jag har blivit tuktad som en otÀmd kalv.OmvÀnd mig, sÄ blir jag omvÀnd!Ty du Àr Herren, min Gud.
19 Ty sedan jag har vÀnt omkÀnner jag Änger,och sedan jag har besinnat migslÄr jag mig pÄ höften. Jag bÄde blygs och skÀmsdÄ jag nu bÀr min ungdoms förnedring."
20 Ăr inte Efraim en dyrbar son för mig,Ă€r han inte mitt Ă€lsklingsbarn?Ju mer jag gĂ„r till rĂ€tta med honom,desto mer tĂ€nker jag pĂ„ honom.DĂ€rför ömmar mitt hjĂ€rta för honom.Jag mĂ„ste förbarma mig över honom,sĂ€ger Herren.
21 SÀtt upp vÀgmÀrken Ät dig,skaffa dig vÀgvisare!Ge akt pÄ vÀgen,pÄ stigen dÀr du vandrade.VÀnd tillbaka, du jungfru Israel,vÀnd tillbaka till dessa dina stÀder.
22 Hur lÀnge skall du irra hit och dit,du trolösa dotter?Herren vill skapa nÄgot nytt pÄ jorden:En kvinna skall omsluta en mÀktig man.
23 SÄ sÀger Herren Sebaot, Israels Gud:NÀr jag pÄ nytt har gjort slut pÄ fÄngenskapen för Juda land och dess stÀder,skall man Ànnu en gÄng sÀga detta ord:" Herren vÀlsigne dig, du rÀttfÀrdighetens boning,du heliga berg."
24 Och Juda folk med alla sina stÀder skall bo dÀr tillsammans,jordbrukare sÄvÀl som vandrande herdar.
25 Ty jag skall stÀrka trötta sjÀlar,och alla utsvultna sjÀlar skall jag mÀtta.
26 Vid detta vaknade jag och sÄg mig om, och min sömn hade varit ljuvlig.
27 Se, dagar skall komma, sÀger Herren, dÄ jag skall besÄ Israels land och Juda land med sÀd av mÀnniskor och med sÀd av djur.
28 Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, bryta ner, fördÀrva, förgöra och skada, skall jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, sÀger Herren.
29 PÄ den tiden skall man inte mer sÀga: "FÀderna har Àtit sura druvor och barnens tÀnder blir ömma av dem."
30 Nej, var och en skall dö genom sin egen missgÀrning. Den som Àter sura druvor fÄr sjÀlv ömma tÀnder.
31 Se, dagar skall komma, sÀger Herren,dÄ jag skall sluta ett nytt förbundmed Israels hus och med Juda hus,
32 inte ett sÄdant förbund som jag slöt med deras fÀderden dag dÄ jag tog dem vid handenoch förde dem ut ur Egyptens land -det förbund med mig som de brötfastÀn jag var deras rÀtte herre -sÀger Herren.
33 Nej, detta Àr det förbundsom jag efter denna tid skall sluta med Israels hus,sÀger Herren:Jag skall lÀgga min lag i deras inreoch skriva den i deras hjÀrtan.Jag skall vara deras Gudoch de skall vara mitt folk.
34 DÄ skall de inte mer behöva undervisa varandra,ingen sin broder och sÀga:"LÀr kÀnna Herren!"Ty alla skall kÀnna migfrÄn den minste bland dem till den störste,sÀger Herren.Ty jag skall förlÄta deras missgÀrningaroch deras synder skall jag inte mer komma ihÄg.
35 SÄ sÀger Herren,han som har satt solen till att lysa om dagenoch mÄnen och stjÀrnorna till att lysa om natten, i ordnad gÄng,han som rör upp havet sÄ att dess böljor brusar,Herren Sebaot Àr hans namn:
36 Om denna ordning inte lÀngre bestÄr inför mig,sÀger Herren,först dÄ skall Israels slÀkte upphöra att vara ett folkinför mig för alltid.
37 SÄ sÀger Herren:Om himlen dÀrovan kan mÀtasoch jordens grundvalar dÀr nere kan utforskas,först dÄ skall jag förkasta hela Israels slÀkteför allt vad de har gjort,sÀger Herren.
38 Se, dagar skall komma, sÀger Herren, dÄ staden skall bli uppbyggd Ät Herren, frÄn Hananeltornet till Hörnporten.
39 Och mÀtsnöret skall vidare dras rÀtt fram mot Garebshöjden och skall sedan vÀndas mot Goa.
40 Hela dalen dÀr man lagt lik och aska och alla fÀlten ner till Kidrondalen och till hörnet vid HÀstporten österut skall vara helgade Ät Herren. Aldrig mer skall staden raseras eller förstöras.