1 Detta ord kom till Jeremia frÄn Herren nÀr Nebukadressar, kungen i Babel, med hela sin hÀr och med alla de riken pÄ jorden som lydde under hans vÀlde och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydstÀder. Han sade:
2 SÄ sÀger Herren, Israels Gud: GÄ till Sidkia, Juda kung, och sÀg till honom: SÄ sÀger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han skall brÀnna upp den i eld.
3 SjÀlv skall du inte kunna komma undan hans hand, utan du skall gripas och lÀmnas i hans hand och stÄ inför kungen i Babel, öga mot öga. Han skall tala med dig ansikte mot ansikte, och du skall komma till Babel.
4 Men hör Herrens ord, du Sidkia, Juda kung: SÄ sÀger Herren om dig: Du skall inte dö genom svÀrd.
5 I frid skall du dö. Och liksom man har tÀnt rökelse till dina fÀders Àra, till de kungar som har varit före dig, sÄ skall man ocksÄ tÀnda rökelse till din Àra och ropa: "Ack, ve, herre!" och hÄlla dödsklagan över dig Ty detta har jag talat, sÀger Herren.
6 Profeten Jeremia sade allt detta till Sidkia, Juda kung, i Jerusalem,
7 medan den babyloniske kungens hÀr belÀgrade Jerusalem och de stÀder som Ànnu Äterstod i Juda, Lakish och Aseka. De var de enda av Juda stÀder som fortfarande fanns kvar och var befÀsta.
8 Detta Àr det ord som kom till Jeremia frÄn Herren, sedan kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de bland sig skulle utropa frihet,
9 sÄ att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna, detta för att ingen skulle ha sin judiske broder till slav.
10 Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gÄtt med i förbundet, att var och en skulle ge sin slav och sin slavinna fria och inte mer ha dem som slavar. De rÀttade sig efter detta och frigav dem.
11 Men efterÄt Àndrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigivit och tvingade dem pÄ nytt att bli slavar och slavinnor.
12 DĂ„ kom Herrens ord till Jeremia. Han sade:
13 SÄ sÀger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fÀder nÀr jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur trÀldomshuset. Jag sade:
14 "NÀr det har gÄtt sju Är skall var och en av er frige sin hebreiske broder, som har sÄlt sig Ät dig och tjÀnat dig i sex Är. Du skall dÄ slÀppa honom fri ur din tjÀnst." Men era fÀder lyssnade inte pÄ mig och vÀnde inte sina öron till mig.
15 Ni har nyligen vÀnt om och gjort det som Àr rÀtt i mina ögon, dÄ ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni har slutit ett förbund om detta inför mig i det hus som Àr uppkallat efter mitt namn.
16 Men ni har Àndrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade slÀppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.
17 DÀrför sÀger Herren sÄ: Ni har inte hört pÄ mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nÀsta. SÄ utropar dÄ jag, sÀger Herren, frihet för er att utlÀmnas Ät svÀrd, pest och hungersnöd. Jag skall göra er till ett avskrÀckande exempel för alla riken pÄ jorden.
18 Jag skall utlÀmna de mÀn som har övertrÀtt mitt förbund och inte hÄllit orden i det förbund de slöt inför mig, nÀr de delade kalven i tvÄ stycken och gick mellan dem.
19 Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmÀnnen och prÀsterna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven,
20 dem skall jag utlÀmna Ät deras fiender, till de mÀn som vill döda dem. Och deras döda kroppar skall bli till föda Ät himlens fÄglar och markens djur.
21 Jag skall utlÀmna Sidkia, Juda kung, och hans furstar i deras fienders hand, till de mÀn som vill döda dem, och till den babyloniske kungens hÀr som nu har dragit bort ifrÄn er.
22 Se, jag skall befalla dem, sÀger Herren, att de vÀnder tillbaka till denna stad. De skall belÀgra den, inta den och brÀnna ner den. Jag skall göra Juda stÀder till en ödemark dÀr ingen bor.