1 Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde vad Jeremia sade till allt folket:
2 "SÄ sÀger Herren: Den som stannar kvar i denna stad kommer att dö genom svÀrd eller hunger eller pest, men den som ger sig Ät kaldeerna skall fÄ leva, ja, han skall vinna sitt liv som ett byte och fÄ leva.
3 Ty sÄ sÀger Herren: Denna stad skall överlÀmnas Ät den babyloniske kungens hÀr och han skall inta den."
4 DÄ sade furstarna till kungen: "Den hÀr mannen bör dödas. Han gör ju soldaterna som lÀmnats kvar i staden liksom allt folket i övrigt modlösa genom att tala sÄ till dem. Han söker inte folkets vÀlfÀrd utan dess ofÀrd."
5 Kung Sidkia svarade: "Se, han Àr i er hand. Kungen förmÄr ingenting mot er."
6 DÄ tog de Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias brunn pÄ vaktgÄrden. De slÀppte ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten, men dy, och Jeremia sjönk ner i dyn.
7 Nubiern Ebed-Melek, en hovman som befann sig i kungens hus medan kungen uppehöll sig i Benjaminsporten, fick höra att de hade sÀnkt ner Jeremia i brunnen.
8 Han lÀmnade kungens hus och sade till kungen:
9 "Min herre och konung, dessa mÀn har handlat illa i allt vad de har gjort mot profeten Jeremia. De har kastat honom i brunnen och dÀr kommer han snart att svÀlta ihjÀl. Det finns ju inte lÀngre nÄgot bröd i staden."
10 DÄ gav kungen denna befallning Ät nubiern Ebed-Melek: "Tag med dig trettio mÀn hÀrifrÄn och drag upp profeten Jeremia innan han dör."
11 Ebed-Melek tog dÄ mÀnnen med sig och gick in i kungens hus till ett rum under skattkammaren och hÀmtade dÀrifrÄn trasor och utslitna klÀder och sÀnkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen.
12 Och nubiern Ebed-Melek sade till Jeremia: "LÀgg trasorna och de utslitna klÀderna under dina armar, mellan dem och repen." Jeremia gjorde sÄ,
13 och med repen drog de sedan upp Jeremia ur brunnen. Men han mÄste stanna pÄ vaktgÄrden.
14 Kung Sidkia sÀnde bud och hÀmtade profeten Jeremia till sig vid tredje ingÄngen till Herrens hus. Kungen sade till Jeremia: "Jag vill frÄga dig om nÄgot. Dölj ingenting för mig."
15 Jeremia sade till Sidkia: "Om jag sÀger dig nÄgot, kommer du dÄ inte att döda mig? Och om jag ger dig ett rÄd, sÄ kommer du inte att lyssna pÄ mig."
16 I hemlighet svor dÄ kung Sidkia en ed till Jeremia och sade: "SÄ sant Herren lever, han som har givit oss livet: Jag skall inte lÄta döda dig och inte heller utlÀmna dig Ät de mÀn som stÄr efter ditt liv."
17 DÄ sade Jeremia till Sidkia: "SÄ sÀger Herren, hÀrskarornas Gud, Israels Gud: Om du ger dig Ät den babyloniske kungens furstar skall du fÄ leva, och denna stad skall dÄ inte brÀnnas ner, utan du och ditt hus skall fÄ leva.
18 Men om du inte ger dig Ät den babyloniske kungens furstar, skall denna stad överlÀmnas i kaldeernas hand, och de skall brÀnna ner den och sjÀlv skall du inte komma undan deras hÀnder.
19 Kung Sidkia svarade Jeremia: "Jag Àr rÀdd för de judar som har gÄtt över till kaldeerna. Kanske skall man lÀmna mig i deras hÀnder och de skall dÄ behandla mig illa."
20 Jeremia sade: "De skall inte utlÀmna dig. Lyssna nu till Herrens röst i det jag sÀger till dig, sÄ skall det gÄ dig vÀl och du skall fÄ leva.
21 Men om du vÀgrar att ge dig, Àr detta vad Herren har uppenbarat för mig:
22 Se, alla de kvinnor som Àr kvar i Juda kungs hus skall dÄ föras ut till den babyloniske kungens furstar, och kvinnorna skall sÀga:Dina vÀnner svek digoch de fick makt över dig.Dina fötter fastnade i dyn.DÄ drog de sig undan.
23 Alla dina hustrur och barn skall man föra ut till kaldeerna, och sjÀlv skall du inte komma undan deras hÀnder utan gripas av den babyloniske kungen, och denna stad skall brÀnnas ner."
24 DÄ sade Sidkia till Jeremia: "LÄt ingen fÄ veta vad vi har talat om hÀr, sÄ skall du inte dö.
25 Och om furstarna fÄr höra att jag har talat med dig och de kommer till dig och sÀger: LÄt oss fÄ veta vad du har sagt till kungen. Dölj ingenting för oss sÄ skall vi inte döda dig. SÀg oss ocksÄ vad kungen har sagt till dig -
26 dÄ skall du svara dem: Jag bönföll inför kungen att han inte skulle skicka mig tillbaka till Jonatans hus för att dö dÀr."
27 Alla furstarna kom till Jeremia och frÄgade honom, men han svarade dem alldeles som kungen hade befallt honom. DÄ teg de och gick ifrÄn honom, eftersom ingen hade hört vad som hade sagts.
28 Men Jeremia fick stanna pÄ vaktgÄrden Ànda till den dag dÄ Jerusalem intogs. Och han var dÀr nÀr Jerusalem intogs.