1 Detta Àr det ord som kom till Jeremia om alla de judar som bodde i Egyptens land, i Migdol, Tachpanches, Nofs och Patros omrÄde. Han sade:
2 "SÄ sÀger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni har sett all den olycka som jag har lÄtit komma över Jerusalem och över alla Juda stÀder. Se, de ligger nu öde och ingen bor i dem
3 pÄ grund av den ondska de bedrev. De vÀckte min vrede genom att gÄ bort för att tÀnda rökelse och tjÀna andra gudar som varken de eller ni sjÀlva eller era fÀder har kÀnt.
4 Jag har sÀnt till er mina tjÀnare profeterna. Jag har sÀnt dem gÄng pÄ gÄng och sagt: Gör inte dessa avskyvÀrda ting som jag hatar.
5 Men de ville inte lyssna och inte vÀnda örat till, sÄ att de vÀnde om frÄn sin ondska och slutade att tÀnda rökelse Ät andra gudar.
6 DÀrför vÀllde min förbittring och vrede fram, och den brann i Juda stÀder och pÄ Jerusalems gator sÄ att de blev ödelagda och skövlade som de Àr Àn i dag.
7 Och nu sÀger Herren, hÀrskarornas Gud, Israels Gud, sÄ: Varför drar ni sÄ mycket ont över er sjÀlva? Ni utrotar ur Juda bÄde man och kvinna, barn och spÀdbarn, sÄ att ingen enda av er blir kvar.
8 Med era hÀnders verk vÀcker ni min vrede genom att ni tÀnder rökelse Ät andra gudar i Egyptens land, dit ni har kommit för att bosÀtta er dÀr. DÀrför mÄste ni utrotas och bli till förbannelse och vanÀra bland jordens alla hednafolk.
9 Har ni glömt den ondska som era fÀder bedrev och som Juda kungar och deras hustrur, ni sjÀlva och era hustrur bedrev i Juda land och pÄ Jerusalems gator?
10 Och fram till denna dag har de inte ödmjukat sig. De fruktar ingenting och vandrar inte efter min lag och mina stadgar som jag förelade er och era fÀder.
11 DÀrför sÀger Herren Sebaot, Israels Gud, sÄ: Se, jag skall vÀnda mitt ansikte mot er till er olycka för att utrota hela Juda.
12 Jag skall gripa dem som Àr kvar av Juda, dem som har bestÀmt sig för att bege sig till Egypten för att bosÀtta sig dÀr. De skall alla förgÄs. I Egypten skall de falla. Genom svÀrd och hunger skall de gÄ under, bÄde smÄ och stora, ja, genom svÀrd och hunger skall de dö. De skall bli till avsky och hÀpnad, förbannelse och vanÀra.
13 Jag skall straffa dem som bor i Egyptens land, liksom jag straffade Jerusalem med svÀrd, hunger och pest.
14 Av dem som Àr kvar av Juda och som har kommit till Egypten för att bosÀtta sig dÀr skall ingen överleva och slippa undan, sÄ att de kan vÀnda tillbaka till Juda land Àven om de önskar att fÄ ÄtervÀnda dit för att bo dÀr. Nej, ingen skall komma tillbaka dit utom nÄgra fÄ som flyr dit."
15 Alla mÀn som visste att deras hustrur tÀnde rökelse Ät andra gudar och alla kvinnor som stod dÀr i en stor skara, alla som bodde i Patros i Egyptens land, svarade dÄ Jeremia och sade:
16 "Vi vill inte höra pÄ dig nÀr det gÀller det som du har talat till oss i Herrens namn,
17 utan vi kommer att göra allt vad vÄr mun har lovat, att tÀnda rökelse Ät himlens drottning och utgjuta drickoffer Ät henne, sÄ som vi och vÄra fÀder, vÄra kungar och furstar gjorde i Juda stÀder och pÄ Jerusalems gator. DÄ hade vi tillrÀckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi sÄg inte till nÄgon olycka.
18 Men sedan vi slutat att tÀnda rökelse Ät himlens drottning och utgjuta drickoffer Ät henne, har vi lidit brist pÄ allt och gÄr under genom svÀrd och hunger.
19 Och nÀr vi tÀnde rökelse Ät himlens drottning och utgöt drickoffer Ät henne, sÄ var det inte utan vÄra mÀns samtycke som vi gjorde offerkakor Ät henne, kakor som bar hennes bild, och utgöt drickoffer Ät henne."
20 Men Jeremia svarade allt folket, mÀnnen och kvinnorna och alla som hade givit honom detta svar. Han sade:
21 "Skulle inte Herren komma ihÄg att ni sjÀlva och era fÀder, era kungar och furstar och folket i landet, har tÀnt rökelse i Juda stÀder och pÄ Jerusalems gator, och skulle han inte bry sig om det?
22 Herren kunde inte lÀngre tÄla era onda handlingar och de avskyvÀrda ting som ni höll pÄ med, utan ert land lades öde och blev till hÀpnad och förbannelse sÄ att ingen kunde bo dÀr, sÄ som det Àr i dag.
23 DÀrför att ni tÀnde rökelse och syndade mot Herren och inte lyssnade till Herrens röst eller vandrade efter hans lag, hans stadgar och vittnesbörd, dÀrför har denna olycka drabbat er, sÄ som det Àr i dag."
24 Jeremia sade vidare till hela folket och till alla kvinnorna: "Hör Herrens ord, alla ni av Juda som Àr i Egyptens land.
25 SÄ sÀger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni och era hustrur har i handling fullgjort vad ni har sagt med er mun. Ni sade: Vi vill hÄlla de löften som vi gav: att tÀnda rökelse Ät himlens drottning och utgjuta drickoffer Ät henne. HÄll dÄ era löften, ja, uppfyll dem!
26 Hör dÀrför Herrens ord, ni alla av Juda som bor i Egyptens land: Se, jag svÀr vid mitt stora namn, sÀger Herren, att i hela Egyptens land skall mitt namn inte mer nÀmnas av nÄgon judisk mans mun, sÄ att han sÀger: SÄ sant Herren, Herren lever.
27 Ty jag skall vaka över dem till deras olycka och inte till deras lycka, och alla mÀn av Juda som Àr i Egyptens land skall gÄ under genom svÀrd och hunger till dess att det Àr slut med dem.
28 NÄgra fÄ som undkommer svÀrdet skall fÄ vÀnda tillbaka frÄn Egyptens land till Juda land. SÄ skall alla som Àr kvar av Juda och som har kommit till Egyptens land för att bosÀtta sig dÀr, förstÄ vems ord som bestÄr, mitt eller deras.
29 Detta skall för er vara tecknet pÄ att jag skall straffa er pÄ denna plats, sÀger Herren, för att ni skall förstÄ att mina ord om er skall gÄ i fullbordan till er olycka.
30 SÄ sÀger Herren: Se, jag skall utlÀmna farao Hofra, kungen i Egypten, till hans fiender och till de mÀn som stÄr efter hans liv, liksom jag har utlÀmnat Sidkia, Juda kung, till Nebukadressar, den babyloniske kungen, som var hans fiende och som stod efter hans liv."