1 SÄ sÀger Herren:Se, jag skall uppvÀckaen ödelÀggande andemot Babel och mot Leb-Kamajs invÄnare.
2 Jag skall sÀnda skördemÀn mot Babel,och de skall rensa bort dess invÄnare och ödelÀgga landet.FrÄn alla sidor skall de komma emot det pÄ olyckans dag.
3 Skyttar skall spÀnna sina bÄgarmot dem som dÀr spÀnner bÄgeoch mot dem som dÀr bröstar sig i sitt pansar.Skona inte de unga mÀnnen,förgör hela dess hÀr!
4 Slagna mÀn skall dÄ falla i kaldeernas landoch genomborrade mÀn pÄ deras gator.
5 Ty Israel och Juda Àr inte Ànkorövergivna av sin Gud,av Herren Sebaot,fastÀn deras land Àr fullt av skuld mot Israels Helige.
6 Fly ut ur Babel!Var och en mÄ rÀdda sitt liv,sÄ att ni inte gÄr under genom dess missgÀrning.Ty detta Àr för Herren en hÀmndens tiddÄ han vedergÀller Babel vad det har gjort.
7 En gyllene bÀgare var Babel i Herrens hand,den gjorde hela jorden drucken.Av dess vin drack hednafolken,dÀrför blev de frÄn vettet.
8 Men plötsligt har nu Babel fallit och krossats.JÀmra er över det!HÀmta balsam för dess plÄga,kanske kan det helas.
9 "Vi har försökt att bota Babel,men det har inte kunnat botas.LÄt oss lÀmna det och gÄ var och en till sitt land.Ty dess straffdom rÀcker upp till himlen,den nÄr Ànda upp till skyarna.
10 Herren har lÄtit vÄr rÀttfÀrdighet gÄ fram.Kom, lÄt oss berÀtta i Sion om Herrens, vÄr Guds, verk."
11 VÀssa pilarna, fatta sköldarna!Herren har uppvÀckt de mediska kungarnas ande,hans avsikt Àr att lÀgga Babel i ruiner.Det Àr Herrens hÀmnd, hÀmnden för hans tempel.
12 Res upp ett baner mot Babels murar!HÄll strÀng bevakning,stÀll ut vakter,lÀgg bakhÄll!Ty Herren har fattat sitt beslut,och han utför vad han har talat mot Babels invÄnare.
13 Du som bor vid stora vattenoch Àr sÄ rik pÄ skatter,ditt slut har nu kommit,din girighets mÄtt Àr fyllt.
14 Herren Sebaot har svurit vid sig sjÀlv:Sannerligen, jag skall fylla dig med mÀnniskorsÄ talrika som grÀshoppor,och de skall höja segerrop mot dig.
15 Han har skapat jorden genom sin kraft,han har grundat vÀrlden genom sin vishet,och genom sitt förstÄnd har han spÀnt ut himlen.
16 NÀr han lÄter sin röst hörasdÄ brusar himlens vatten,dÄ lÄter han regnskyar stiga upp frÄn jordens Ànde.Han gör blixtar Ät regnetoch för vinden ut ur dess förvaringsrum.
17 Alla mÀnniskor stÄr dÄ som dÄrar, utan förstÄnd.Alla guldsmederna kommer pÄ skam med sina avgudar,ty deras gjutna gudabilder Àr bedrÀgeri,ingen ande Àr i dem.
18 FörgÀnglighet Àr de, ett verk som vÀcker Ätlöje.NÀr straffet kommer över dem förgÄs de.
19 SÄdan Àr inte han som Àr Jakobs del.Han Àr den som har format alltoch sin arvedels stam.Herren Sebaot Àr hans namn.
20 Min hammare Àr du, mitt stridsvapen.Med dig krossar jag hednafolk,med dig fördÀrvar jag riken,
21 med dig krossar jag hÀst och ryttare,med dig krossar jag vagn och kusk,
22 med dig krossar jag man och kvinna,med dig krossar jag gammal och ung,med dig krossar jag yngling och jungfru
23 med dig krossar jag herden och hans hjord,med dig krossar jag bonden och hans oxar,med dig krossar jag stÄthÄllare och styresmÀn.
24 Men nu skall jag inför era ögon vedergÀlla Babel och alla Kaldeens invÄnare för allt det onda som de har gjort mot Sion, sÀger Herren.
25 Se, jag vÀnder mig mot dig, du fördÀrvets berg, sÀger Herren, du som fördÀrvar hela jorden, och jag skall strÀcka ut min hand mot dig och störta dig ner frÄn klipporna och göra dig till ett förbrÀnt berg,
26 sÄ att man inte frÄn dig skall kunna ta vare sig hörnsten eller grundsten, utan du skall bli en ödemark för alltid, sÀger Herren.
27 Res upp ett baner pÄ jorden,blÄs i horn bland hednafolken,förbered hednafolk till strid mot det,bÄda upp riken mot det,Ararats, Minnis och Askenas.VÀlj ut en hÀrförare mot det,drag dit upp med hÀstar som liknar borstiga grÀshoppor.
28 Förbered hednafolk till strid mot det:Mediens kungar, dess stÄthÄllare och alla dess landsfurstaroch hela det land som lyder under deras vÀlde.
29 DÄ skÀlver jorden och bÀvar,ty Herrens planer mot Babel fullbordas:att göra Babels land till en ödemark, utan invÄnare.
30 Babels hjÀltar upphör att strida,de sitter stilla i sina fÀsten.Deras styrka har försvunnit,de har blivit som kvinnor.Man har tÀnt eld pÄ Babels boningar,och dess bommar Àr sönderbrutna.
31 Löpare möter löpare,den ene budbÀraren korsar den andres vÀgför att meddela kungen i Babelatt hela hans stad har intagits,
32 att vadstÀllena har erövrats,att dammarna Àr uppbrÀnda i eldoch stridsmÀnnen stÄr skrÀckslagna.
33 Ty sĂ„ sĂ€ger Herren Sebaot, Israels Gud:Dottern Babel Ă€r som en tröskplats,nĂ€r man just har trampat till den.Ănnu en liten tid, och skördetiden Ă€r inne.
34 Han har slukat mig och tillintetgjort mig,Nebukadressar, kungen i Babel.Han har gjort mig till ett tomt kÀrl,lik en drake har han svalt mig,han har fyllt sin buk med mina lÀckerheteroch drivit bort mig.
35 "MÄ det vÄld som har drabbat mig och mitt köttkomma över Babel",sÀger kvinnan som bor i Sion."MÄ mitt blod komma över Kaldeens invÄnare",sÀger Jerusalem.
36 DÀrför sÀger Herren sÄ:Se, jag skall utföra din sak och utkrÀva din hÀmnd.Jag skall lÄta Babels hav sina bort och dess brunn torka ut,
37 och Babel skall bli en stenhög,ett tillhÄll för schakaler,till hÀpnad och förakt.Ingen skall bo dÀr.
38 Alla ryter de nu som lejon,de morrar som lejonungar.
39 Men nÀr de Àr som mest upptÀndaskall jag ordna ett gÀstabud för dem.Jag skall göra dem druckna sÄ att de jublar,och sÄ skall de somna in i en evig sömnoch aldrig mer vakna upp, sÀger Herren.
40 Jag skall föra dem ner till att slaktas som lamm,som baggar och bockar.
41 Hur har inte Sesak blivit intaget,det som var hela jordens berömmelse har erövrats!Hur har inte Babel kommit hednafolken att hÀpna!
42 Havet steg upp över Babel,de brusande böljorna tÀckte över det.
43 SÄ förvandlades dess stÀder till en ödemark,ett torrt land och en öken,ett land dÀr ingen boroch dÀr ingen mÀnniska gÄr fram.
44 Jag skall straffa Bel i Babeloch dra ut ur hans gap vad han har slukat.Hednafolken skall inte mer strömma till honom,ocksÄ Babels murar skall falla.
45 Drag ut dÀrifrÄn, mitt folk.Var och en mÄ rÀdda sitt livundan Herrens brinnande vrede.
46 Var inte försagda i era hjÀrtanoch frukta inte för de rykten som hörs i landet,Àven om ett rykte kommer det ena Äretoch ett nytt rykte nÀsta Är,Àven om vÄld rÄder pÄ jordenoch hÀrskare stÄr mot hÀrskare.
47 Ty se, dagar skall kommadÄ jag skall straffa Babels avgudaroch dÄ hela dess land skall stÄ med skamoch alla bli slagna dÀrinne.
48 DÄ skall de jubla över Babel,himmel och jord och allt som finns dÀr,ty norrifrÄn kommer hÀrjarna över det.sÀger Herren.
49 PÄ grund av dem som i Israel har drÀpts,mÄste Babel falla,sÄ som drÀpta över hela jordenhar fallit för Babels skull.
50 Ni som rÀddat er undan svÀrdet,ge er av, stanna inte!Kom ihÄg Herren i fjÀrran landoch lÄt Jerusalem vara i era hjÀrtan!
51 Vi stÄr hÀr med skam, vi blir hÄnade.Blygsel tÀcker vÄrt ansikte,ty frÀmlingar har trÀngt in ide heliga platserna i Herrens hus.
52 Se, dÀrför skall dagar komma, sÀger Herren,dÄ jag skall döma Babels avgudaroch i hela dess land skall slagna mÀn jÀmra sig.
53 Ăven om Babel steg upp till himlenoch gjorde sin befĂ€stning hög och ointaglig,sĂ„ skulle Ă€ndĂ„ plundrare frĂ„n mig nĂ„ dit,sĂ€ger Herren.
54 Klagorop hörs frÄn Babeloch stor förödelse frÄn kaldeernas land.
55 Ty Herren ödelÀgger Babeloch gör slut pÄ det stora larmet dÀrinne.Deras vÄgor brusar som stora vatten,dÄnet av dem ljuder högt.
56 Ty över Babel kommer en som ödelÀgger,och hjÀltarna dÀr tas till fÄnga,deras bÄgar bryts sönder.Herren Àr en vedergÀllningens Gud,han lönar till fullo.
57 Jag skall göra dem druckna,Babels furstar och visa,dess stÄthÄllare, styresmÀn och hjÀltar.De skall somna in i en evig sömnoch aldrig mer vakna upp, sÀger Konungen.Herren Sebaot Àr hans namn.
58 SÄ sÀger Herren Sebaot:Babels breda murar skall i grund rivas ner,och de höga portarna skall brÀnnas upp i eld.SÄ mödar sig folken för intetoch folkslagen arbetar sig tröttaför det som blir lÄgornas rov."
59 Detta Àr vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, dÄ denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda kung, i hans fjÀrde regeringsÄr. Seraja var nÀmligen kvartermÀstare.
60 Jeremia tecknade upp i en och samma bok all den olycka som skulle komma över Babel, allt detta som nu Àr skrivet om Babel.
61 Jeremia sade till Seraja: "NÀr du kommer till Babel, se dÄ till att du lÀser upp allt detta.
62 Och du skall sÀga: Herre, du har sjÀlv talat om denna plats att du vill fördÀrva den sÄ att ingen mer skall bo hÀr, varken mÀnniska eller djur, ty den skall vara en ödemark för all framtid.
63 Och nÀr du har lÀst upp hela boken, skall du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat
64 och sÀga: PÄ samma sÀtt skall Babel sjunka ner och inte mer komma upp pÄ grund av den olycka som jag skall lÄta komma över det. Och de skall gÄ under."HÀr slutar Jeremias ord.