1 Sidkia var tjugoett Är nÀr han blev kung och han regerade elva Är i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia frÄn Libna.
2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, sÄ som Jojakim hade gjort.
3 Det var pÄ grund av Herrens vrede som detta skedde med Jerusalem och Juda till dess han förkastade dem frÄn sitt ansikte. Och Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babel.
4 PÄ tionde dagen i den tionde mÄnaden av Sidkias nionde regeringsÄr kom den babyloniske kungen Nebukadressar med hela sin hÀr till Jerusalem och belÀgrade staden. De byggde en belÀgringsmur runt omkring den.
5 Staden var belÀgrad Ànda till kung Sidkias elfte regeringsÄr.
6 Men pÄ nionde dagen i den fjÀrde mÄnaden var hungersnöden sÄ stor i staden att folket i landet inte hade nÄgot att Àta.
7 Staden stormades och allt krigsfolket flydde och drog ut ur staden under natten genom porten mellan de bÄda murarna, den port som ledde till den kungliga trÀdgÄrden, medan kaldeerna lÄg runt omkring staden. De tog vÀgen mot Hedmarken.
8 Men kaldeernas hÀr förföljde kungen och hann upp Sidkia pÄ Jerikos hedmarker, sedan hela hans hÀr hade övergivit honom och skingrats.
9 Kaldeerna grep kungen och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla i Hamats land. DÀr uttalade denne sin dom över honom.
10 Och kungen i Babel lÀt avrÀtta Sidkias barn inför hans ögon. Dessutom lÀt han ocksÄ avrÀtta alla Juda furstar i Ribla.
11 PÄ Sidkia sjÀlv lÀt han sticka ut ögonen och lÀt fÀngsla honom med kopparkedjor. Kungen i Babel förde honom till Babel och lÀt honom sitta i fÀngelse Ànda till hans dödsdag.
12 PÄ tionde dagen i den femte mÄnaden av den babyloniske kungen Nebukadressars nittonde regeringsÄr kom den babyloniske kungens tjÀnare Nebusaradan, som var överste för drabanterna, till Jerusalem.
13 Han brÀnde upp Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnÀmas hus, brÀnde han upp i eld.
14 Alla murar runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den hÀr av kaldeer som översten för drabanterna hade med sig.
15 En del av de fattigaste bland folket och den del av folket som var kvar i staden och de överlöpare som hade gÄtt över till kungen i Babel, liksom den övriga hopen som fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fÄngenskap.
16 Men av de fattigaste i landet lÀmnade Nebusaradan, översten för drabanterna, kvar nÄgra att sköta vingÄrdarna och Äkrarna.
17 Kopparpelarna i Herrens hus, bÀckenstÀllen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde all kopparn till Babel.
18 Och askkÀrlen, skovlarna, knivarna och alla kopparkÀrl som hade anvÀnts vid gudstjÀnsten tog de med sig.
19 LikasÄ tog översten för drabanterna faten, fyrfaten, offerskÄlarna, askkÀrlen, ljusstakarna, de övriga skÄlarna och bÀgarna, allt som var av rent guld eller av rent silver.
20 Vad gÀller de tvÄ pelarna, havet som var ett enda och de tolv kopparoxarna under bÀckenstÀllen som kung Salomo hade lÄtit göra till Herrens hus, sÄ kunde kopparn i alla dessa föremÄl inte vÀgas.
21 Vad pelarna angÄr var den ena pelaren arton alnar hög och en tolv alnar lÄng trÄd mÀtte omfÄnget. Den var fyra fingrar tjock och ihÄlig.
22 OvanpÄ den var ett pelarhuvud av koppar, och detta pelarhuvud var fem alnar högt och ett flÀtverk och granatÀpplen fanns pÄ pelarhuvudet runt omkring, allt av koppar. Likadant var det pÄ den andra pelaren ocksÄ med granatÀpplen.
23 GranatÀpplena var nittiosex utÄt, men tillsammans var granatÀpplena pÄ flÀtverket runt omkring ett hundra.
24 Ăversten för drabanterna tog översteprĂ€sten Seraja och Sefanja, prĂ€sten nĂ€rmast under honom, likasĂ„ de tre som höll vakt vid dörren.
25 Och frÄn staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och sju av kungens nÀrmaste mÀn som pÄtrÀffades i staden. LikasÄ tog han överbefÀlhavarens skrivare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjÀnst, och 60 andra mÀn av landets folk som pÄtrÀffades i staden.
26 Dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla.
27 Och kungen i Babel lÀt avrÀtta dem dÀr, i Ribla i Hamats land. SÄ blev Juda bortfört frÄn sitt land.
28 Antalet av dem som Nebukadressar förde bort var i det sjunde Äret 3 023 judar
29 och i Nebukadressars artonde regeringsÄr 832 personer frÄn Jerusalem.
30 I Nebukadressars tjugotredje regeringsÄr förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort 745 personer. Hela antalet utgjorde 4 600 personer.
31 Men i det trettiosjunde Äret sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fÄngenskap, i tolfte mÄnaden pÄ tjugofemte dagen i mÄnaden, tog Evil-Merodak, kungen i Babel - samma Är han blev kung - Jojakin, Juda kung, till nÄder och förde honom ut ur fÀngelset.
32 Han talade vÀnligt med honom och gav honom frÀmsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel.
33 Han fick lÀgga av sin fÄngdrÀkt och stÀndigt Àta vid kungens bord sÄ lÀnge han levde.
34 Ett fast underhÄll fick han frÄn kungen i Babel, visst för varje dag, Ànda till sin dödsdag, sÄ lÀnge han levde.