1 Fly bort frÄn Jerusalem,ni Benjamins barn!BlÄs i hornet i Tekoa,res upp ett högt baner i Bet-Hakkerem!Ty en olycka hotar frÄn norrmed stor förödelse.
2 Jag vill ödelÀgga dotter Sion,den vackra och bortskÀmda.
3 Herdar skall komma över henne med sina hjordar.De skall slÄ upp sina tÀlt runt omkring henneoch beta av, var och en sitt stycke.
4 Rusta er till strid mot henne!"Kom lÄt oss dra upp vid middagstid!Men ve oss, dagen gÄr mot sitt slutoch kvÀllens skuggor förlÀngs.
5 Kom, lÄt oss dra upp om nattenoch förstöra hennes palats."
6 Ty sÄ sÀger Herren Sebaot:FÀll trÀd och kasta upp vallar mot Jerusalem!Detta Àr staden som skall straffas.Den Àr full av förtryck.
7 Som en kÀlla lÄter vatten vÀlla fram,sÄ lÄter den sin ondska vÀlla ut.Om vÄld och förödelse hör man dÀr,sÄr och slag Àr alltid inför mina ögon.
8 LÄt varna dig, Jerusalem,sÄ att jag inte vÀnder mig ifrÄn digoch gör dig till en ödemark,till ett land dÀr ingen bor.
9 SÄ sÀger Herren Sebaot:En efterskörd, som pÄ en vinstock,skall man bÀrga pÄ kvarlevan av Israel.RÀck pÄ nytt ut din hand,som nÀr man plockar druvor frÄn rankorna.
10 Till vem skall jag talaoch för vem skall jag vittna, sÄ att de hör?Deras öron Àr tillslutna sÄ att de inte kan höra.Herrens ord föraktas bland dem,de vill inte veta av det.
11 DÀrför Àr jag fylld av Herrens vrede,jag orkar inte hÄlla den tillbaka.Töm ut den över barnen pÄ gatanoch över alla unga mÀn dÀr de samlas.BÄde man och kvinna skall drabbas,ocksÄ den gamle och den som fyllt sina dagars mÄtt.
12 FrÀmlingar skall ta över deras hus,deras Äkrar och hustrur,ty jag vill rÀcka ut min hand mot dem som bor i landet,sÀger Herren.
13 Ty hög som lÄg, alla söker de orÀtt vinning.BÄde profet och prÀst,alla handlar de lögnaktigt.
14 De tar det lÀtt med att hela mitt folks skadaoch sÀger: "Allt stÄr vÀl till, allt stÄr vÀl till".Men allt stÄr inte vÀl till.
15 De skall stĂ„ dĂ€r med skam,ty de har bedrivit avskyvĂ€rda ting.ĂndĂ„ kĂ€nner de ingen skamoch förstĂ„r inte att blygas.DĂ€rför skall de falla bland dem som faller.NĂ€r tiden kommer att jag skall straffa dem,skall de komma pĂ„ fall, sĂ€ger Herren.
16 SÄ sÀger Herren:"StÀll er vid vÀgarna och spana,frÄga efter de urgamla stigarna.FrÄga efter den goda vÀgenoch vandra pÄ den,sÄ skall ni finna ro för era sjÀlar."Men de svarade: "Vi vill inte vandra pÄ den."
17 NÀr jag satte vÀktare över er och sade:"Lyssna till ljudet frÄn hornet", svarade de:"Vi vill inte lyssna."
18 Hör dÀrför, ni hednafolk,lÀgg noga mÀrke till, du menighet,vad som sker bland dem.
19 Hör du jord:Se, jag skall lÄta olycka drabba detta folk,frukten av deras tankar,eftersom de inte har lyssnat pÄ mina ordutan har förkastat min lag.
20 Vad bryr jag mig om rökelseÀven om den kommer frÄn Saba,eller om bÀsta kalmus frÄn fjÀrran land?Era brÀnnoffer har jag inte behag tilloch era slaktoffer tycker jag inte om.
21 DÀrför sÀger Herren sÄ:Se, jag skall lÀgga stötestenar framför detta folk,och pÄ dem skall fÀder och söner tillsammans snubbla,grannar och vÀnner förgÄs.
22 SÄ sÀger Herren:Se, ett folk kommer frÄn landet i norr,ett stort hednafolk reser sig vid jordens yttersta Ànde.
23 De bÀr bÄge och lans,de Àr grymma och skoningslösa.Deras röst Àr som havets dÄn,och pÄ sina hÀstar rider de fram,rustade som kÀmpar till stridmot dig, du dotter Sion.
24 Vi har hört ryktet om demvÄra hÀnder sjunker ner,Àngslan griper oss,Ängest som hos en barnaföderska.
25 GÄ inte ut pÄ öppna fÀltetoch vandra ej pÄ vÀgen,ty fiendens svÀrd Àr dÀr med skrÀck frÄn alla sidor.
26 Du, mitt folk, min dotter, klÀd dig i sÀcktyg,rulla dig i aska,höj sorgesÄng som efter ende sonenoch hÄll bitter dödsklagan.Ty plötsligt kommer fördÀrvaren över oss.
27 Jag har satt dig att pröva mitt folkoch gjort dig till en fast borg,för att du skall lÀra kÀnna och pröva deras vandel.
28 Alla Àr de förhÀrdade upprorsmakare,som gÄr med förtal,de Àr som koppar och jÀrn.Alla handlar de fördÀrvligt.
29 BlÄsbÀlgen pustar,men ur elden kommer bara bly.All ytterligare rening Àr förgÀves,de onda kan inte avlÀgsnas.
30 "Förkastat silver" kallar man dem,ty Herren har förkastat dem.