1 Detta Àr det ord som kom till Jeremia frÄn Herren. Han sade:
2 StÀll dig i porten till Herrens hus och ropa dÀr ut detta ord: Hör Herrens ord, ni alla av Juda som gÄr in genom dessa portar för att tillbe Herren.
3 SĂ„ sĂ€ger Herren Sebaot, Israels Gud: Ăndra ert liv och era gĂ€rningar, sĂ„ skall jag lĂ„ta er bo kvar pĂ„ denna plats.
4 Lita inte pÄ lögnaktigt tal som sÀger: "HÀr Àr Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel."
5 Nej, Àndra ert liv och era gÀrningar, gör rÀtt mot varandra,
6 sluta att förtrycka frÀmlingen, den faderlöse och Ànkan. Utgjut inte oskyldigt blod pÄ denna plats och följ inte efter andra gudar, er sjÀlva till olycka.
7 DÄ vill jag för alltid lÄta er bo pÄ denna plats, i det land som jag har givit Ät era fÀder.
8 Men se, ni litar pÄ lögnaktigt tal som inte kan hjÀlpa.
9 Hur Àr det? Ni stjÀl, mördar och begÄr Àktenskapsbrott. Ni svÀr falskt och tÀnder rökelse Ät Baal och följer andra gudar, som ni inte kÀnner.
10 Sedan kommer ni hit och trÀder fram inför mitt ansikte i detta hus som Àr uppkallat efter mitt namn och sÀger: "Vi Àr rÀddade" - för att sedan fortsÀtta med alla dessa avskyvÀrda ting.
11 Menar ni att detta hus som Àr uppkallat efter mitt namn Àr ett rövarnÀste? Se, jag har sjÀlv sett det, sÀger Herren.
12 GÄ bort till den plats i Silo dÀr jag först lÀt mitt namn bo, och se hur jag har gjort med den pÄ grund av mitt folk Israels ondska.
13 Och eftersom ni har gjort alla dessa gÀrningar, sÀger Herren, och inte har lyssnat fastÀn jag gÄng pÄ gÄng har talat till er, och inte har svarat fastÀn jag har kallat pÄ er,
14 dÀrför vill jag nu göra med detta hus som Àr uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er pÄ, och med denna plats som jag har givit Ät er och era fÀder, pÄ samma sÀtt som jag gjorde med Silo:
15 Jag skall kasta bort er frÄn mitt ansikte, sÄ som jag har kastat bort alla era bröder, alla Efraims efterkommande.
16 Bed dÀrför inte för detta folk och bÀr inte fram nÄgon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, ty jag skall inte höra pÄ dig.
17 Ser du inte vad de gör i Juda stÀder och pÄ Jerusalems gator?
18 Barnen samlar ihop ved, fÀderna gör upp eld och kvinnorna knÄdar deg för att baka offerkakor Ät himlens drottning. För att krÀnka mig utgjuter de drickoffer Ät andra gudar.
19 Men Ă€r det mig de krĂ€nker med detta? sĂ€ger Herren. Ăr det inte snarare sig sjĂ€lva, sĂ„ att de kommer pĂ„ skam?
20 DÀrför sÀger Herren, Herren sÄ: Se, min vrede och förbittring skall jag utgjuta över denna plats, över bÄde mÀnniskor och djur, över Äkerns trÀd och markens gröda, och den skall brinna utan att slockna.
21 SÄ sÀger Herren Sebaot, Israels Gud: LÀgg era brÀnnoffer tillsammans med era slaktoffer och Àt upp köttet!
22 Ty pÄ den dag dÄ jag förde era fÀder ut ur Egyptens land gav jag dem inte nÄgon befallning eller nÄgot bud angÄende brÀnnoffer och slaktoffer.
23 Det bud jag gav dem var detta: "Lyssna till min röst, sÄ skall jag vara er Gud och ni skall vara mitt folk. Vandra i allt pÄ den vÀg som jag befaller er, sÄ skall det gÄ er vÀl."
24 Men de ville inte höra eller lyssna till mig utan följde sina egna tankar och sitt onda, hÄrda hjÀrta och vÀnde ryggen till mig, inte ansiktet.
25 FrÄn den dag dÄ era fÀder drog ut ur Egyptens land Ànda till i dag har jag sÀnt till er alla mina tjÀnare profeterna, gÄng pÄ gÄng har jag sÀnt dem.
26 Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde Ànnu mer ont Àn deras fÀder.
27 Du skall sÀga dem allt detta, men de kommer inte att lyssna pÄ dig, och du skall ropa till dem, men de kommer inte att svara dig.
28 SÀg dÀrför till dem: "Detta Àr det folk som inte lyssnar till Herrens, sin Guds, röst och som inte tar emot tillrÀttavisning. Sanningen Àr försvunnen och utrotad ur deras mun."
29 Klipp av ditt hÄr och kasta bort det och stÀm upp en klagosÄng pÄ höjderna. Ty Herren har förkastat och övergivit detta slÀkte som vÀckt hans vrede.
30 Juda barn har gjort det som Àr ont i mina ögon, sÀger Herren. De har stÀllt upp sina avgudar i det hus som Àr uppkallat efter mitt namn för att orena det.
31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att dÀr brÀnna upp sina söner och döttrar i eld, fastÀn jag aldrig har befallt eller ens tÀnkt mig nÄgot sÄdant.
32 Se, dagar skall komma, sÀger Herren, dÄ man inte mer skall kalla det "Tofet" eller "Hinnoms sons dal", utan "DrÄpdalen". DÄ skall man begrava i Tofet av brist pÄ annan plats.
33 Detta folks döda kroppar skall bli mat Ät himlens fÄglar och markens djur, och ingen skall skrÀmma bort dem.
34 I Juda stÀder och pÄ Jerusalems gator skall jag göra slut pÄ jubelrop och glÀdjerop, pÄ rop för brudgum och rop för brud, ty landet skall lÀggas öde.