1 PÄ den tiden, sÀger Herren, skall man kasta Juda kungars och furstars ben, prÀsternas och profeternas ben och Jerusalems invÄnares ben ut ur deras gravar
2 och strö omkring dem inför solen och mÄnen och himlens alla stjÀrnor, som de har Àlskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De skall inte samlas ihop eller begravas, de skall bli gödsel pÄ marken.
3 Alla de som blir kvar av detta onda slÀkte skall hellre vilja dö Àn leva, vart jag Àn fördriver dem, sÀger Herren Sebaot.
4 SÀg ocksÄ till dem: SÄ sÀger Herren:Om nÄgon faller reser han sig dÄ inte upp igenoch om nÄgon gÄr vilse vÀnder han dÄ inte om?
5 Varför vÀnder de sig stÀndigt bort,detta Jerusalems folk?De hÄller fast vid sitt svek,de vÀgrar att vÀnda om.
6 Jag har lyssnat och hört efter.Det som inte Àr rÀtt, det talar de.Ingen enda Ängrar sin ondska,ingen sÀger: "Vad har jag gjort?"Alla viker av i egen riktning, likt hÀstar som störtar sig ut i striden.
7 Till och med storken under himlenvet sin bestÀmda tid,och turturduvan, svalan och trananpassar tiden nÀr de skall komma tillbaka.Men mitt folk kÀnner inte Herrens domslut.
8 Hur kan ni dÄ sÀga: "Vi Àr visa,och vi har Herrens lag".Se, utan tvekan har de skriftlÀrdas lögnpennaförvandlat lagen till lögn.
9 De visa skall komma pÄ skam,förskrÀckas och tas till fÄnga.Se, de har förkastat Herrens ord.Vad har de dÄ för vishet?
10 DÀrför skall jag ge deras hustrur Ät andraoch deras Äkrar Ät erövrare.Ty hög som lÄg, alla söker de orÀtt vinning.Profet och prÀst, alla handlar de lögnaktigt.
11 De tar det lÀtt med att hela dottern mitt folks skadaoch sÀger: "Allt stÄr vÀl till, allt stÄr vÀl till".Men allt stÄr inte vÀl till.
12 De skall stĂ„ dĂ€r med sin skam,dĂ€rför att de bedrev sĂ„dana avskyvĂ€rda ting.ĂndĂ„ kĂ€nner de ingen skamoch förstĂ„r inte att blygas.DĂ€rför skall de falla bland dem som faller.NĂ€r tiden kommer att jag skall straffa dem,skall de komma pĂ„ fall, sĂ€ger Herren.
13 Jag skall rycka bort och förgöra dem,sÀger Herren.Inga druvor blir kvar pÄ vinstockarnaoch inga fikon pÄ fikontrÀden,till och med löven Àr vissnade.Det jag gav dem skall tas ifrÄn dem.
14 Varför sitter vi stilla hÀr?LÄt oss samlas och gÄ in i de befÀsta stÀdernaoch möta slutet dÀr.Ty Herren, vÄr Gud, lÄter oss förgÄs.Han ger oss förgiftat vatten att dricka,ty vi har syndat mot Herren.
15 Vi vÀntade pÄ vÀlgÄng,men inget gott kommer,pÄ en tid med lÀkedom,men se, förskrÀckelse rÄder.
16 FrÄn Dan hörs hans hÀstar frusta.NÀr hans hingstar gnÀggar bÀvar hela landet.De kommer och slukar landet med allt som dÀr finns,staden och alla som bor i den.
17 Se, jag sÀnder ormar bland er,giftormar som inte kan besvÀrjas,och de skall bita er,sÀger Herren.
18 Var skall jag finna lindring i min sorg?Mitt hjÀrta Àr sjukt i mig.
19 Hör, dottern mitt folk ropar frĂ„n fjĂ€rran land:"Finns dĂ„ inte Herren mer i Sion?Ăr hennes konung inte lĂ€ngre dĂ€r?"Varför har de retat mig till vrede med sina belĂ€ten,med sina frĂ€mmande avgudar?
20 Skördetiden Àr förbi,sommaren Àr över,men vi har inte blivit rÀddade.
21 Jag Àr förkrossaddÀrför att dottern mitt folk har krossats.Jag sörjer, förfÀran har gripit mig.
22 Finns dÄ ingen balsam i Gilead,finns dÀr ingen lÀkare?Varför blir dottern mitt folk inte helad?