1 Då tog Job till orda och sade:
2 O, att min sorg kunde vägasoch min olycka läggas i samma vågskål!
3 Den är nu tyngre än havets sand,därför kan jag inte styra mina ord.
4 Ty den Allsmäktiges pilar har träffat mig,min ande dricker deras gift.Fasor från Gud går i stridsställning mot mig.
5 Skriar vildåsnan över sitt gräs,råmar oxen över sitt foder?
6 Kan det smaklösa förtäras utan salt,och är det någon smak i äggets vita?
7 Jag vägrar att röra detta,det är för mig kväljande mat.
8 O, att min begäran blev hördoch att Gud uppfyllde min längtan,
9 att Gud ville krossa mig,räcka ut sin hand och skära av mitt liv!
10 Då skulle ännu finnas tröst för mig,jag skulle jubla, fastän plågad utan förskoning.Jag har ej förnekat den Heliges ord.
11 Vilken är då min kraft,att jag skulle hoppas?Vilket är mitt slut,att jag skulle vara tålig?
12 Är min kraft som stenens,min kropp av koppar?
13 Nej, hjälpen kommer intefrån mig,varje utväg har stängts för mig.
14 Den förtvivlade borde röna godhet från sin vän,men man fruktar ej längre den Allsmäktige.
15 Mina bröder är trolösa som bäckar,lika bäckarnas rännilar som snart sinar ut,
16 som är mörka av is,när snön har fallit och gömt sig i dem.
17 När hettan kommer försvinner de,i värmen torkar de bort från sin plats.
18 De ändrar kurs från sitt lopp,rinner ut i intet och försvinner.
19 Karavaner från Tema spanade efter dem,resande från Saba satte sitt hopp till dem.
20 De blev svikna i sin förhoppning,när de kom fram blev de bestörta.
21 Så har ni nu blivit till ingenting,ni ser det förskräckliga och känner fruktan.
22 Har jag sagt: "Ge mig en gåva, betala en del av er förmögenhet till mig,
23 rädda mig från fiendens hand,friköp mig från utpressarna?"
24 Undervisa mig, och jag skall tiga,lär mig förstå var jag gått vilse.
25 Hur inträngande är inte uppriktiga ord,men tillrättavisning från er, vad gagnar den?
26 Tänker ni märka ordoch betrakta en förtvivlad mans ord som luft?
27 Skulle ni också kasta lott om en faderlös och köpslå om er vän?
28 Men se nu på mig!Jag skall inte ljuga er rakt i ansiktet.
29 Vänd om, må ingen orätt ske,vänd om, min sak är rättfärdig!
30 Bor orätt på min tunga,skulle min mun ej förstå ondska?