Lucas 11

1 En gÄng var Jesus pÄ en plats och bad. NÀr han hade slutat sin bön, sade en av hans lÀrjungar till honom: "Herre, lÀr oss att be, liksom Johannes lÀrde sina lÀrjungar."

2 DÄ sade han till dem: "NÀr ni ber skall ni sÀga:Fader, helgat blive ditt namn.Komme ditt rike.

3 Ge oss var dag vÄrt brödför dagen.

4 Och förlÄt oss vÄra synder,ty ocksÄ vi förlÄter var och ensom stÄr i skuld till oss.Och för oss inte in i frestelse."

5 Han sade till dem: "Om nÄgon av er har en vÀn och gÄr till honom mitt i natten och sÀger: KÀre vÀn, lÄna mig tre bröd.

6 En vÀn som Àr pÄ resa har kommit till mig, och jag har ingenting att sÀtta fram Ät honom,

7 - vem av er skulle dÄ inifrÄn huset fÄ till svar: LÄt mig vara i fred. Dörren Àr redan stÀngd, och mina barn och jag har gÄtt och lagt oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig nÄgot.

8 Jag sĂ€ger er: Även om han inte stiger upp och ger honom nĂ„got för att det Ă€r hans vĂ€n, sĂ„ kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att inte sjĂ€lv bli utskĂ€md.

9 Jag sÀger er: Be och ni skall fÄ, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.

10 Ty var och en som ber, han fÄr, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

11 Finns det bland er nÄgon far som skulle ge sin son en orm nÀr han ber om en fisk,

12 eller en skorpion nÀr han ber om ett Àgg?

13 Om ni som Àr onda förstÄr att ge era barn goda gÄvor, hur mycket mer skall dÄ inte er Fader i himlen ge den helige Ande Ät dem som ber honom?"

14 Jesus drev vid ett tillfÀlle ut en ond ande som var stum. NÀr den onde anden hade farit ut, talade den stumme, och folket förundrade sig.

15 Men nÄgra av dem sade: "Det Àr med hjÀlp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna."

16 Andra ville snÀrja honom och begÀrde av honom ett tecken frÄn himlen.

17 Men han visste vad de tÀnkte och sade till dem: "Ett rike som har kommit i strid med sig sjÀlvt blir ödelagt, och hus faller pÄ hus.

18 Om nu Satan har kommit i strid med sig sjÀlv, hur kan dÄ hans rike bestÄ? Ni sÀger att det Àr med hjÀlp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna.

19 Men om det Àr med hjÀlp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vems hjÀlp driver dÄ era söner ut dem? De kommer dÀrför att vara era domare.

20 Men om det Àr med Guds finger jag driver ut de onda andarna, dÄ har Guds rike kommit till er.

21 NÀr den starke bevÀpnad vaktar sin gÄrd fÄr hans Àgodelar vara i fred.

22 Men kommer det en som Àr Ànnu starkare och besegrar honom, dÄ tar den mannen ifrÄn honom alla vapen som han litade pÄ och fördelar bytet.

23 Den som inte Àr med mig Àr emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

24 NÀr en oren ande har farit ut ur en mÀnniska, vandrar han genom ökentrakter för att leta efter en viloplats. Men om han inte finner nÄgon tÀnker han: Jag vill vÀnda tillbaka till mitt hus som jag lÀmnade.

25 NÀr han sÄ kommer och finner det stÀdat och pyntat,

26 ger han sig av och tar med sig sju andra andar som Àr vÀrre Àn han sjÀlv, och de gÄr in och bor dÀr. För den mÀnniskan blir det sista vÀrre Àn det första."

27 DÄ Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt Àr det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat."

28 Han sade: "SÀg hellre: Saliga Àr de som lyssnar till Guds ord och bevarar det."

29 DÄ folk strömmade till, sade Jesus: "Detta slÀkte Àr ett ont slÀkte. Det begÀr ett tecken, men det skall inte fÄ nÄgot annat Àn Jonas tecken.

30 Ty liksom Jona var ett tecken för folket i Nineve, sÄ skall MÀnniskosonen vara det för detta slÀkte.

31 Drottningen av Söderlandet skall vid domen trÀda upp mot detta slÀkte och bli det till dom. Ty hon kom frÄn jordens yttersta grÀns för att lyssna till Salomos vishet. Och se, hÀr Àr mer Àn Salomo.

32 MÀn frÄn Nineve skall vid domen trÀda upp mot detta slÀkte och bli det till dom. Ty de omvÀnde sig vid Jonas predikan. Och se, hÀr Àr mer Àn Jona.

33 Ingen tÀnder ett ljus och stÀller det pÄ en undangömd plats eller under skÀppan, utan man sÀtter det pÄ ljushÄllaren, sÄ att de som kommer in ser skenet.

34 Ditt öga Àr kroppens lykta. NÀr ditt öga Àr friskt fÄr ocksÄ hela din kropp ljus, men nÀr det Àr sjukt ligger ocksÄ din kropp i mörker.

35 Se dÀrför till att ljuset i dig inte Àr mörker.

36 Om hela din kropp har ljus och ingen del ligger i mörker, dÄ fÄr den ljus helt och hÄllet, som nÀr ljuset frÄn en lampa lyser pÄ dig med sitt klara sken."

37 NÀr Jesus hade talat, bjöd en farisé honom hem till sig, och han gick in och lade sig till bords.

38 Farisén blev förvÄnad nÀr han sÄg att Jesus inte tvÀttade sig före mÄltiden.

39 Men Herren sade till honom: "Ni fariseer rengör utsidan av bÀgare och fat, men ert inre Àr fullt av girighet och ondska.

40 Ni dÄrar, har inte han som gjorde utsidan ocksÄ gjort insidan?

41 Ge dÀrför ert inre som gÄva, sÄ blir allting rent för er.

42 Ve er, ni fariseer! Ni ger tionde av mynta, ruta och alla slags grönsaker men bryr er inte om rÀtten och kÀrleken till Gud. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.

43 Ve er, fariseer! Ni Àlskar den frÀmsta platsen i synagogorna och tycker om att bli hÀlsade pÄ torgen.

44 Ve er, ni liknar gravar som man inte ser och som folk trampar pÄ utan att veta om det."

45 En av de laglÀrda sade dÄ till honom: "MÀstare, nÀr du sÀger sÄ, förolÀmpar du Àven oss."

46 Han svarade: "Ja, ve ocksÄ över er, ni laglÀrda! Ni lÀgger pÄ mÀnniskorna bördor som Àr svÄra att bÀra, men sjÀlva rör ni inte ett finger för att lÀtta dem.

47 Ve er! Ni bygger gravvÄrdar över profeterna som era fÀder mördade.

48 Ni Àr alltsÄ vittnen till vad era fÀder gjorde och samtycker till det. De dödade profeterna och ni bygger gravvÄrdar över dem.

49 DÀrför har ocksÄ Guds vishet sagt: Jag skall sÀnda till dem profeter och apostlar, och en del av dem skall de mörda och förfölja.

50 SÄ skall av detta slÀkte utkrÀvas alla profeters blod, som har utgjutits frÄn vÀrldens begynnelse,

51 frÄn Abels blod Ànda till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag sÀger er: Det skall utkrÀvas av detta slÀkte.

52 Ve er, ni laglÀrda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. SjÀlva har ni inte kommit in, och dem som Àr pÄ vÀg in har ni hindrat."

53 NÀr han gick dÀrifrÄn, började de skriftlÀrda och fariseerna angripa honom hÀftigt och stÀlla mÄnga frÄgor till honom.

54 De vaktade pÄ honom för att fÀlla honom genom nÄgot som han sade.