1 Alla publikaner och syndare höll sig nÀra intill Jesus för att höra honom.
2 Men fariseerna och de skriftlÀrda kritiserade honom stÀndigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och Àter tillsammans med dem."
3 DÄ berÀttade han denna liknelse för dem:
4 "Om nÄgon av er har hundra fÄr och förlorar ett, lÀmnar han dÄ inte de nittionio i öknen och gÄr och söker efter det förlorade tills han hittar det?
5 Och nÀr han har funnit det, blir han glad och lÀgger det pÄ sina axlar.
6 NÀr han sedan kommer hem, samlar han sina vÀnner och grannar och sÀger till dem: GlÀd er med mig! Jag har funnit mitt fÄr som jag hade förlorat.
7 Jag sÀger er: PÄ samma sÀtt blir det glÀdje i himlen över en enda syndare som omvÀnder sig - inte över nittionio rÀttfÀrdiga som ingen omvÀndelse behöver.
8 Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tÀnder hon dÄ inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det?
9 Och nÀr hon har hittat det, samlar hon sina vÀninnor och grannkvinnor och sÀger: GlÀd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade.
10 Jag sÀger er: PÄ samma sÀtt blir det glÀdje bland Guds Ànglar över en enda syndare som omvÀnder sig."
11 Vidare sade han: "En man hade tvÄ söner.
12 Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. DĂ„ delade han sin egendom mellan dem.
13 Kort dÀrefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for lÄngt bort till ett frÀmmande land. DÀr förde han ett utsvÀvande liv och slösade bort det han Àgde.
14 Men nÀr han hade gjort slut pÄ allt, kom en svÄr hungersnöd över det landet, och han började lida nöd.
15 DÄ gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna dÀr, som skickade ut honom pÄ sina Àgor för att vakta svin.
16 Han skulle gÀrna ha velat Àta sig mÀtt pÄ de fröskidor som svinen Ät, men ingen gav honom nÄgot.
17 DÄ kom han till besinning och sade: Hur mÄnga daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och hÀr hÄller jag pÄ att dö av svÀlt.
18 Jag vill stÄ upp och gÄ till min far och sÀga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.
19 Jag Àr inte lÀngre vÀrd att kallas din son. LÄt mig fÄ bli som en av dina daglönare.
20 Och han stod upp och gick till sin far.Medan han Ànnu var lÄngt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.
21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag Àr inte lÀngre vÀrd att kallas din son.
22 Men fadern sade till sina tjÀnare: Skynda er att ta fram den bÀsta drÀkten och klÀ honom i den och sÀtt en ring pÄ hans hand och skor pÄ hans fötter!
23 Och hÀmta den gödda kalven och slakta den, och lÄt oss Àta och vara glada.
24 Ty min son var död men har fÄtt liv igen, han var förlorad men Àr Äterfunnen. Och festen började.
25 Men hans Àldre son hade varit ute pÄ Àgorna. NÀr han kom och nÀrmade sig gÄrden, fick han höra musik och dans.
26 Han kallade dÄ till sig en av tjÀnarna och frÄgade vad detta kunde betyda.
27 TjÀnaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fÄtt honom vÀlbehÄllen tillbaka.
28 DÄ blev han förargad och ville inte gÄ in. Fadern kom ut och försökte övertala honom,
29 men han svarade sin far: HÀr har jag alla dessa Är slavat under dig och aldrig övertrÀtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, sÄ att jag kunde vara glad med mina vÀnner.
30 Men nÀr han dÀr kommer hem, din son som har gjort slut pÄ vad du Àgde tillsammans med horor, dÄ har du för hans skull slaktat den gödda kalven.
31 Fadern sade till honom: Mitt barn, du Àr alltid hos mig, och allt mitt Àr ditt.
32 Men nu mÄste vi ha fest och glÀdja oss. Ty denne din bror var död men har fÄtt liv igen, han var förlorad men Àr Äterfunnen."