1 Och det hÀnde vid den tiden att frÄn kejsar Augustus utgick ett pÄbud att hela vÀrlden skulle skattskrivas.
2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls nÀr Kvirinius var landshövding över Syrien.
3 Alla gav sig dÄ i vÀg för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
4 SÄ for ocksÄ Josef frÄn staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och slÀkt. Han for dit
5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande.
6 NÀr de befann sig dÀr var tiden inne dÄ hon skulle föda.
7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i hÀrbÀrget.
8 I samma trakt uppehöll sig nÄgra herdar, som lÄg ute och vaktade sin hjord om natten.
9 DÄ stod en Herrens Àngel framför dem och Herrens hÀrlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskrÀckta.
10 Men Àngeln sade: "Var inte förskrÀckta! Se, jag bÀr bud till er om en stor glÀdje för hela folket.
11 Ty i dag har en FrÀlsare blivit född Ät er i Davids stad, och han Àr Messias, Herren.
12 Och detta Àr tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som Àr lindat och ligger i en krubba."
13 Och plötsligt var dÀr tillsammans med Àngeln en stor himmelsk hÀr som prisade Gud:
14 "Ăra vare Gud i höjdenoch frid pĂ„ jorden,till mĂ€nniskor hans vĂ€lbehag."
15 NÀr Ànglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: "LÄt oss nu gÄ till Betlehem och se det som har hÀnt och som Herren har lÄtit oss fÄ veta."
16 De skyndade i vÀg och fann Maria och Josef och barnet som lÄg i krubban.
17 Och nÀr de hade sett det, berÀttade de vad som hade sagts till dem om detta barn.
18 Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berÀttade för dem.
19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjÀrta.
20 Och herdarna vÀnde tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.
21 NÀr Ätta dagar hade gÄtt och barnet skulle omskÀras, fick han namnet Jesus, det namn som Àngeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv.
22 NÀr tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bÀra fram honom inför Herren,
23 som det var befallt i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall rÀknas som helgad Ät Herren.
24 De skulle Àven offra ett par turturduvor eller tvÄ unga duvor, enligt Herrens lag.
25 PÄ den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rÀttfÀrdig och gudfruktig och vÀntade pÄ Israels tröst, och den helige Ande var över honom.
26 Och av den helige Ande hade han fÄtt den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrÀn han hade sett Herrens Smorde.
27 Ledd av Anden kom han till templet, och nÀr förÀldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen,
28 tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:
29 "Herre, nu lÄter du din tjÀnare sluta sina dagar i frid,sÄ som du har lovat.
30 Ty mina ögon har settdin frÀlsning,
31 som du har berett att skÄdasav alla folk,
32 ett ljus som skall uppenbarasför hedningarnaoch en hÀrlighetför ditt folk Israel."
33 Hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom.
34 Och Simeon vÀlsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, denne Àr satt till fall och upprÀttelse för mÄnga i Israel och till ett tecken som blir motsagt.
35 Ja, ocksÄ genom din sjÀl skall det gÄ ett svÀrd. SÄ skall det bli uppenbarat vad mÄnga mÀnniskor tÀnker i sina hjÀrtan."
36 DÀr fanns ocksÄ en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög Älder. I sju Är hade hon levt med sin man frÄn den tid hon var jungfru,
37 och hon var nu Ànka, Ättiofyra Är gammal. Hon lÀmnade aldrig templet utan tjÀnade Gud med fastor och böner natt och dag.
38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som vÀntade pÄ Jerusalems frÀlsning.
39 Sedan de hade fullgjort allt som var föreskrivet i Herrens lag, vÀnde de tillbaka till sin hemstad Nasaret i Galileen.
40 Och pojken vÀxte till och fylldes av kraft och vishet, och Guds vÀlbehag vilade över honom.
41 Hans förÀldrar gick varje Är vid pÄskhögtiden upp till Jerusalem.
42 NÀr Jesus var tolv Är gick de som vanligt upp till högtiden.
43 DÄ festdagarna var över och de vÀnde hem, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans förÀldrar visste om det.
44 De trodde att han var med i ressÀllskapet och gick en hel dag innan de började söka efter honom bland slÀktingar och bekanta.
45 NÀr de inte fann honom, vÀnde de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom.
46 Efter tre dagar fann de honom i templet, dÀr han satt mitt ibland lÀrarna och lyssnade pÄ dem och frÄgade dem.
47 Och alla som hörde honom hÀpnade över hans förstÄndiga svar.
48 NÀr förÀldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn, varför har du gjort sÄ hÀr mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig."
49 DÄ sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag mÄste Àgna mig Ät det som tillhör min Fader?"
50 Men de förstod inte vad han sade till dem.
51 Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han var alltid lydig mot dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjÀrta.
52 Och Jesus vÀxte till i vishet, i Älder och vÀlbehag inför Gud och mÀnniskor.