1 PÄ den första dagen i veckan gick de tidigt pÄ morgonen till graven med de vÀlluktande kryddor som de hade gjort i ordning.
2 De fann att stenen var bortrullad frÄn graven
3 och gick in men fann inte Herren Jesu kropp.
4 NÀr de inte visste vad de skulle tro, se, dÄ stod tvÄ mÀn i skinande klÀder framför dem.
5 Kvinnorna blev förskrÀckta och böjde ansiktet mot marken, men de bÄda mÀnnen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda?
6 Han Àr inte hÀr, han har uppstÄtt. Kom ihÄg vad han sade till er, medan han Ànnu var i Galileen.
7 Han sade att MÀnniskosonen mÄste utlÀmnas i syndiga mÀnniskors hÀnder och korsfÀstas och uppstÄ pÄ tredje dagen."
8 DÄ kom de ihÄg hans ord.
9 Och de vÀnde tillbaka frÄn graven och berÀttade allt detta för de elva och för alla de andra.
10 Det var Maria frÄn Magdala och Johanna och Jakobs mor Maria. OcksÄ de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna.
11 Men det kvinnorna berÀttade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte pÄ dem.
12 Men Petrus steg upp och sprang till graven, och dÄ han lutade sig in, sÄg han endast linnebindlarna. Och han gick hem, fylld av förundran över det som hade hÀnt.
13 Och se, tvÄ av dem var just den dagen pÄ vÀg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier frÄn Jerusalem.
14 Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hÀnt.
15 NÀr de nu talades vid och överlade, nÀrmade sig Jesus sjÀlv och slog följe med dem.
16 Men deras ögon var slutna, sÄ att de inte kÀnde igen honom.
17 Han frÄgade dem: "Vad Àr det ni samtalar om?" DÄ stannade de och sÄg bedrövade ut.
18 Och den ene som hette Kleopas sade till honom: "Ăr du den ende frĂ€mling i Jerusalem som inte vet vad som hĂ€nt de hĂ€r dagarna?"
19 Han frÄgade dem: "Vad dÄ?" De svarade: "Det som har hÀnt Jesus frÄn Nasaret, en profet, mÀktig i ord och gÀrning inför Gud och allt folket.
20 Honom har vÄra översteprÀster och rÄdsmedlemmar utlÀmnat till att dömas till döden och lÄtit korsfÀsta.
21 Men vi hade hoppats att han var den som skulle frÀlsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har lÄtit den tredje dagen gÄ, sedan detta skedde.
22 Och vidare har nÄgra kvinnor bland de vÄra gjort oss uppskakade. De gick tidigt pÄ morgonen till graven
23 men fann inte hans kropp. Och de kom och berÀttade att de hade sett en Ànglasyn och att Ànglarna hade sagt att han levde.
24 DÄ gick nÄgra av oss till graven, och de fann att det var sÄ som kvinnorna hade sagt, men honom sjÀlv sÄg de inte."
25 Han sade till dem: "SÄ oförstÄndiga ni Àr och tröga till att tro pÄ allt som profeterna har sagt.
26 MÄste inte Messias lida detta för att gÄ in i sin hÀrlighet?"
27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.
28 NÀr de nÀrmade sig byn dit de var pÄ vÀg, verkade det som han ville gÄ vidare.
29 Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det blir snart kvÀll och dagen gÄr mot sitt slut." DÄ gick han in och stannade hos dem.
30 Och nÀr han lÄg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och rÀckte Ät dem.
31 DÄ öppnades deras ögon, och de kÀnde igen honom, men han försvann ur deras Äsyn.
32 Och de sade till varandra: "Brann inte vÄra hjÀrtan nÀr han talade med oss pÄ vÀgen och öppnade Skrifterna för oss?"
33 De bröt genast upp och vÀnde tillbaka till Jerusalem, dÀr de fann de elva och de andra lÀrjungarna församlade,
34 och dessa sade: "Herren har verkligen uppstÄtt, och han har visat sig för Simon."
35 Och sjÀlva berÀttade de vad som hade hÀnt pÄ vÀgen och hur han blev igenkÀnd av dem nÀr han bröt brödet.
36 Medan de talade om detta, stod Jesus sjÀlv mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er."
37 Uppskakade och förskrÀckta trodde de att de sÄg en ande.
38 Men han sade till dem: "Varför Àr ni sÄ förskrÀckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjÀrtan?
39 Se pÄ mina hÀnder och mina fötter att det verkligen Àr jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har."
40 NÀr han hade sagt detta, visade han dem sina hÀnder och sina fötter.
41 Och eftersom de av idel glÀdje Ànnu inte kunde tro utan stod dÀr förundrade, frÄgade han dem: "Har ni nÄgot att Àta hÀr?"
42 DÄ rÀckte de honom en bit stekt fisk,
43 som han tog och Ät inför deras ögon.
44 Och han sade till dem: "Detta Àr vad jag sade till er, medan jag Ànnu var hos er: Allt mÄste uppfyllas som Àr skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna."
45 Sedan öppnade han deras sinnen, sÄ att de förstod Skrifterna.
46 Och han sade till dem: "Det stÄr skrivet att Messias skall lida och pÄ tredje dagen uppstÄ frÄn de döda,
47 och att omvÀndelse och syndernas förlÄtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.
48 Ni Àr sjÀlva vittnen om detta.
49 Och se, jag skall sÀnda er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna hÀr i staden, tills ni har blivit beklÀdda med kraft frÄn höjden."
50 Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina hÀnder och vÀlsignade dem.
51 Och medan han vÀlsignade dem, skildes han frÄn dem och blev upptagen till himlen.
52 De tillbad honom och vÀnde tillbaka till Jerusalem i stor glÀdje.
53 Och de var alltid i templet och prisade Gud.