1 DÀrefter vandrade Jesus frÄn stad till stad och frÄn by till by och predikade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom
2 och Àven nÄgra kvinnor, som hade blivit befriade frÄn onda andar och botade frÄn sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena - frÄn henne hade sju onda andar farit ut -
3 vidare Johanna som var hustru till Herodes förvaltare Kusas, och Susanna och mÄnga andra som tjÀnade dem med vad de Àgde.
4 DÄ mycket folk samlades och man begav sig ut till honom frÄn den ena staden efter den andra, talade han till dem i en liknelse:
5 "En sÄningsman gick ut för att sÄ sitt utsÀde. Och nÀr han sÄdde föll en del vid vÀgen och trampades ner, och himlens fÄglar Ät upp det.
6 En del föll pÄ stenig mark, och nÀr det hade kommit upp torkade det bort, eftersom det inte hade nÄgon fuktighet.
7 En del föll bland tistlar, och tistlarna vÀxte upp samtidigt och kvÀvde det.
8 Men en del föll i god jord och vÀxte upp och gav hundrafaldig skörd." NÀr han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!"
9 Hans lÀrjungar frÄgade honom sedan vad denna liknelse betydde.
10 Han svarade: "Ni har fÄtt nÄden att förstÄ Guds rikes hemligheter, men de andra fÄr dem i liknelser, för att de skall se och ÀndÄ inte se och höra och ÀndÄ inte förstÄ.
11 Detta Àr liknelsens mening: SÀden Àr Guds ord.
12 De vid vÀgen Àr de som har hört ordet, men sedan kommer djÀvulen och tar bort det ur deras hjÀrtan, sÄ att de inte kan tro och bli frÀlsta.
13 De pÄ stenig mark Àr de som tar emot ordet med glÀdje nÀr de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de pÄ fall.
14 Det som föll bland tistlar Àr de som har hört ordet men som mer och mer kvÀvs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bÀr mogen frukt.
15 Men det som föll i god jord Àr de som har hört ordet och behÄller det i ett uppriktigt och gott hjÀrta och bÀr frukt och Àr uthÄlliga.
16 Ingen tÀnder ett ljus och gömmer det under ett kÀrl eller stÀller det under en bÀnk, utan man stÀller det pÄ en ljushÄllare, sÄ att de som kommer in ser ljuset.
17 Ty inget Àr dolt som inte skall bli uppenbarat. Och inget Àr gömt som inte skall bli kÀnt och komma i dagen.
18 Ge dÀrför akt pÄ vad ni hör. Ty den som har skall fÄ, men den som inte har, frÄn honom skall tas ocksÄ det han tror sig ha."
19 Jesu mor och bröder kom till honom, men de kunde inte ta sig fram för folkmassans skull.
20 Man sade dÄ till honom: "Din mor och dina bröder stÄr hÀr utanför och vill trÀffa dig."
21 Han svarade dem: "Min mor och mina bröder Àr de som hör Guds ord och handlar efter det."
22 En dag steg Jesus i en bÄt tillsammans med sina lÀrjungar, och han sade till dem: "LÄt oss fara över till andra sidan sjön." De lade ut,
23 och medan de seglade somnade han. DÄ for en stormvind ner över sjön, och bÄten tog in sÄ mycket vatten att den höll pÄ att fyllas och de kom i sjönöd.
24 De gick dÄ fram och vÀckte honom och sade: "MÀstare, MÀstare, vi gÄr under!" Han vaknade och talade strÀngt till vinden och vÄgorna, och de lade sig och det blev lugnt.
25 Sedan frÄgade han dem: "Var Àr er tro?" FörskrÀckta och förundrade sade de till varandra: "Vem Àr han? BÄde vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom."
26 De lade sedan till vid gerasenernas omrÄde, som ligger mitt emot Galileen.
27 NÀr Jesus steg i land, kom en man frÄn staden emot honom. Han var besatt av onda andar och hade inte pÄ lÀnge haft klÀder pÄ sig, och han bodde inte i nÄgot hus utan höll till bland gravarna.
28 DÄ han fick se Jesus ropade han och föll ner inför honom och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plÄga mig inte!"
29 Jesus hade just befallt den orene anden att fara ut ur mannen. LÀnge hade anden hÄllit honom i sitt grepp. Man hade bundit honom med kedjor och fotbojor och bevakat honom, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onde anden.
30 Jesus frÄgade honom: "Vad Àr ditt namn?" Han svarade: "Legion", eftersom mÄnga onda andar hade farit in i honom.
31 Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden.
32 Nu gick dÀr en stor svinhjord och betade pÄ berget, och de onda andarna bad att han skulle lÄta dem fara in i svinen, och det tillÀt han.
33 De onda andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön och drunknade.
34 NÀr herdarna sÄg vad som hÀnde, flydde de och berÀttade om det inne i staden och ute pÄ landet.
35 Och man gick ut för att se vad som hade hÀnt. De kom till Jesus och fann mannen, som de onda andarna hade farit ut ur, sitta vid Jesu fötter, klÀdd och vid sina sinnen. DÄ greps de av fruktan.
36 Men de som var ögonvittnen berÀttade för dem hur den besatte hade blivit hjÀlpt.
37 DÀrefter bad allt folket frÄn gerasenernas omrÄde att Jesus skulle lÀmna dem, eftersom stor fruktan hade kommit över dem. Och han steg i en bÄt och vÀnde tillbaka.
38 Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att fÄ följa med honom, men Jesus skickade i vÀg honom med orden:
39 "VÀnd tillbaka hem och berÀtta allt vad Gud har gjort med dig." Och han gick och ropade ut över hela staden allt vad Jesus hade gjort med honom.
40 NÀr Jesus kom tillbaka, tog folket emot honom, eftersom alla vÀntade pÄ honom.
41 DÄ kom det fram en man som hette Jairus, och han var förestÄndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad att Jesus skulle komma hem till honom.
42 Han hade en enda dotter som var i tolvÄrsÄldern, och hon lÄg för döden.Jesus gick dÄ med och folkskaran trÀngde sig inpÄ honom.
43 DÀr fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv Är och som ingen hade kunnat bota.
44 Hon nÀrmade sig Jesus bakifrÄn och rörde vid hörntofsen pÄ hans mantel, och genast stannade blödningen.
45 Jesus frÄgade: "Vem var det som rörde vid mig?" DÄ alla nekade, sade Petrus: "MÀstare, folkmassan trycker och trÀnger sig inpÄ dig."
46 Men Jesus sade: "NÄgon rörde vid mig. Jag kÀnde att kraft gick ut frÄn mig."
47 NÀr kvinnan sÄg att hon var upptÀckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom och förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad.
48 Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frÀlst dig. GÄ i frid."
49 Medan han Ànnu talade, kom nÄgon frÄn synagogförestÄndarens hus och sade: "Din dotter Àr död. BesvÀra inte MÀstaren lÀngre."
50 Jesus hörde det och sade till honom: "Var inte rÀdd. Tro endast, sÄ fÄr hon liv igen."
51 NÀr han kom fram till huset, lÀt han ingen följa med in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor.
52 Alla grÀt och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: "GrÄt inte. Hon Àr inte död, hon sover."
53 DÄ hÄnskrattade de Ät honom, för de visste att hon var död.
54 Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stÄ upp!"
55 Hennes livsande ÄtervÀnde, och hon reste sig genast, och han sade till dem att ge henne nÄgot att Àta.
56 Hennes förÀldrar blev utom sig av hÀpnad. Men Jesus förbjöd dem att tala om för nÄgon vad som hade hÀnt.