1 Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingÄrd. Han satte stÀngsel kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. DÀrefter arrenderade han ut den till vingÄrdsarbetare och reste bort.
2 NÀr tiden var inne, skickade han en tjÀnare till vingÄrdsarbetarna för att fÄ sin del av vingÄrdens avkastning.
3 Men de tog fast honom, slog honom och skickade i vÀg honom tomhÀnt.
4 DÄ skickade han en annan tjÀnare till dem. Honom slog de i huvudet och hÄnade.
5 Sedan skickade han Ànnu en och honom dödade de. Han skickade ocksÄ mÄnga andra. En del slog de, andra dödade de.
6 Ănnu en hade han, en Ă€lskad son. Honom sĂ€nde han till slut till dem. Han tĂ€nkte: De kommer att ha respekt för min son.
7 Men vingÄrdsarbetarna sade till varandra: HÀr har vi arvtagaren! Kom, lÄt oss döda honom, sÄ blir arvet vÄrt.
8 Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingÄrden.
9 Vad skall nu vingÄrdens herre göra? Han skall komma och döda vingÄrdsarbetarna och lÀmna vingÄrden till andra.
10 Har ni inte lÀst det hÀr stÀllet i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.
11 Herren har gjort detta, och underbar Àr den i vÄra ögon."
12 De hade nu velat gripa honom men vÄgade inte för folket. De förstod att det var med tanke pÄ dem som han hade berÀttat liknelsen. Och de lÀmnade honom och gick sin vÀg.
13 Sedan sÀnde de till honom nÄgra fariseer och herodianer för att snÀrja honom genom nÄgot ord.
14 De kom till honom och sade: "MĂ€stare, vi vet att du Ă€r trovĂ€rdig och inte tar parti för nĂ„gon utan behandlar alla lika. Du ger en rĂ€tt undervisning om Guds vĂ€g. Ăr det tillĂ„tet att betala skatt till kejsaren eller Ă€r det inte tillĂ„tet? Skall vi betala eller inte?"
15 Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: "Varför försöker ni snÀrja mig? Ge mig ett mynt och lÄt mig se pÄ det."
16 De rÀckte fram ett, och han frÄgade dem: "Vems bild och inskrift Àr detta?" De svarade: "Kejsarens."
17 DÄ sade Jesus till dem: "Ge dÄ kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud." Och de förundrade sig över honom.
18 Till Jesus kom ocksÄ sadduceer - dessa pÄstÄr att det inte finns nÄgon uppstÄndelse - och de frÄgade honom:
19 "MÀstare, Mose har gett oss denna föreskrift: Om nÄgon har en bror som dör och efterlÀmnar hustru men inga barn, dÄ skall hans bror gifta sig med henne och skaffa barn Ät sin bror.
20 Nu fanns dÀr sju bröder. Den förste gifte sig. Han dog utan att ha lÀmnat efter sig nÄgra barn.
21 Den andre gifte sig med henne, men ocksÄ han dog barnlös. PÄ samma sÀtt gick det med den tredje.
22 Ingen av de sju lÀmnade barn efter sig. Sist av alla dog kvinnan.
23 Vid uppstÄndelsen, nÀr de uppstÄr, vem av dessa skall hon dÄ vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne."
24 Jesus sade till dem: "Tar ni inte fel, just dÀrför att ni inte förstÄr Skrifterna och inte heller Guds makt?
25 NÀr de döda uppstÄr gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de Àr som Ànglarna i himlen.
26 Men nÀr det gÀller de dödas uppstÄndelse, har ni dÄ inte i Moses bok lÀst stÀllet om törnbusken, hur Gud sade till Mose: Jag Àr Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?
27 Han Àr inte de dödas utan de levandes Gud. Ni misstar er fullstÀndigt."
28 En av de skriftlÀrda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frÄgade: "Vilket Àr det största av alla buden?"
29 Jesus svarade: "Det största Àr detta: Hör Israel! Herren, vÄr Gud, Herren Àr en,
30 och du skall Àlska Herren din Gud av hela ditt hjÀrta, av hela din sjÀl, av hela ditt förstÄnd och av hela din kraft.
31 Sedan kommer detta: Du skall Àlska din nÀsta som dig sjÀlv. Inget annat bud Àr större Àn dessa."
32 Den skriftlÀrde sade: "Du har rÀtt, MÀstare, det Àr sant som du sÀger. Han Àr en, och det finns ingen annan Àn han.
33 Och att Àlska honom av hela sitt hjÀrta och av hela sitt förstÄnd och av hela sin kraft och att Àlska sin nÀsta som sig sjÀlv, det Àr mer Àn alla brÀnnoffer och andra offer."
34 NÀr Jesus hörde att mannen hade svarat förstÄndigt, sade han till honom: "Du Àr inte lÄngt frÄn Guds rike." Sedan vÄgade ingen frÄga honom lÀngre.
35 DÄ Jesus undervisade i templet frÄgade han: "Hur kan de skriftlÀrda sÀga att Messias Àr Davids son?
36 David har sjÀlv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: SÀtt dig pÄ min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.
37 David kallar honom Herre. Hur kan Messias dÄ vara Davids son?" Den stora folkskaran lyssnade gÀrna pÄ honom.
38 NÀr Jesus undervisade sade han ocksÄ: "Akta er för de skriftlÀrda, som tycker om att gÄ omkring i lÄnga mantlar och bli hÀlsade pÄ torgen
39 och sitta pÄ de frÀmsta platserna i synagogorna och fÄ hedersplatserna vid festmÄltiderna.
40 De Àter Ànkorna ur husen och ursÀktar sig med sina lÄnga böner. De skall fÄ en sÄ mycket strÀngare dom."
41 Jesus satte sig mitt emot offerkistan och sÄg hur folket lade pengar i den. MÄnga rika gav mycket.
42 DÀr kom ocksÄ en fattig Ànka och lade ner tvÄ smÄ kopparmynt, nÄgra ören.
43 DÄ kallade han till sig sina lÀrjungar och sade till dem: "Amen sÀger jag er: Denna fattiga Ànka lade dit mer Àn alla de andra som lade nÄgot i offerkistan.
44 Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva pÄ."