1 Sedan började han undervisa vid sjön igen. DÄ samlades sÄ mycket folk kring honom att han steg i en bÄt och satt i den ute pÄ sjön, medan allt folket stod pÄ stranden.
2 Han anvÀnde mÄnga liknelser, nÀr han undervisade dem och sade:
3 "Lyssna! En sÄningsman gick ut för att sÄ.
4 Och nÀr han sÄdde föll en del vid vÀgen, och fÄglarna kom och Ät upp det.
5 En del föll pÄ stenig mark dÀr det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp dÀrför att det inte hade djup jord.
6 Men nÀr solen steg sveddes det, och eftersom det inte hade nÄgon rot torkade det bort.
7 En del föll bland tistlar, och tistlarna vÀxte upp och kvÀvde det, sÄ att det inte gav nÄgon skörd.
8 Men en del föll i god jord. Det sköt upp och vÀxte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
9 Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"
10 NÀr han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frÄgade de honom om liknelserna.
11 DÄ sade han till dem: "Ni har fÄtt del i Guds rikes hemlighet. Men de som stÄr utanför fÄr allt i liknelser,
12 för att de skall se med sina ögon och ÀndÄ inte se och höra med sina öron och ÀndÄ inte förstÄ och omvÀnda sig och fÄ förlÄtelse."
13 Han sade vidare till dem: "Om ni inte förstÄr denna liknelse, hur skall ni dÄ kunna förstÄ nÄgra liknelser alls?
14 SÄningsmannen sÄr ordet.
15 De vid vÀgen Àr de hos vilka ordet sÄs. Men nÀr de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som Àr sÄtt i dem.
16 De som sÄs pÄ stenig mark Àr de som genast tar emot ordet med glÀdje, nÀr de hör det.
17 Men de har inte nÄgon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax pÄ fall.
18 Hos andra faller sÀden bland tistlar. Det Àr de som har hört ordet,
19 men vÀrldsliga bekymmer, bedrÀglig rikedom och begÀr efter allt annat kommer in och kvÀver ordet, sÄ att det blir utan frukt.
20 Men de hos vilka sÀden faller i god jord, det Àr de som hör ordet och tar emot det och bÀr frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
21 Han sade ocksÄ till dem: "Inte gÄr man vÀl in med ett ljus för att sÀtta det under skÀppan eller under bÀnken? Gör man det inte för att sÀtta det pÄ ljushÄllaren?
22 Det som Àr dolt mÄste bli uppenbarat, och det som Àr gömt mÄste komma i dagen.
23 Hör, du som har öron att höra med!"
24 Och han sade: "Ge akt pÄ vad ni hör! Med det mÄtt som ni mÀter med skall det mÀtas upp Ät er, och Ànnu mer skall ni fÄ.
25 Ty den som har skall fÄ, och den som inte har, frÄn honom skall tas ocksÄ det han har."
26 Jesus sade: "Guds rike Àr likt en man som sÄr sÀd i jorden.
27 Han sover och stiger upp, natt följer pÄ dag och sÀden kommer upp och skjuter i höjden, han vet sjÀlv inte hur.
28 Av sig sjÀlv ger jorden gröda, först strÄ, sedan ax och dÀrefter fullmoget vete i axet.
29 Och nÀr grödan Àr mogen rÀcker han genast ut skÀran, eftersom skördetiden Àr inne."
30 Han sade ocksÄ: "Vad skall vi likna Guds rike vid, eller vilken liknelse skall vi anvÀnda för att beskriva det?
31 Det Àr som ett senapskorn. NÀr man sÄr det Àr det minst av alla frön pÄ jorden.
32 Men nÀr det har blivit sÄtt, vÀxer det upp och blir större Àn alla köksvÀxter och fÄr sÄ stora grenar att himlens fÄglar kan bygga bo i dess skugga."
33 Med mÄnga sÄdana liknelser predikade han ordet för dem, pÄ ett sÄdant sÀtt att de ville lyssna.
34 Han talade bara i liknelser till dem. Men nÀr han var ensam med sina lÀrjungar förklarade han allt.
35 PÄ kvÀllen samma dag sade Jesus till sina lÀrjungar: "LÄt oss fara över till andra sidan."
36 De lÀmnade folket och tog honom - som han var - med sig i bÄten. OcksÄ andra bÄtar följde med.
37 DÄ kom det en hÀftig stormby och vÄgorna slog in i bÄten, sÄ att den höll pÄ att fyllas.
38 SjÀlv lÄg han i aktern och sov pÄ en dyna. De vÀckte honom och ropade: "MÀstare, bryr du dig inte om att vi gÄr under?"
39 Han vaknade och talade strÀngt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
40 Han sade till dem: "Varför Àr ni rÀdda? Har ni Ànnu ingen tro?"
41 DÄ greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem Àr han, eftersom bÄde vinden och sjön lyder honom?"