37 Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas.
38 Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"
39 Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
40 Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?"
41 Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"