1 Han gick dÀrifrÄn och kom till sin hemstad, och hans lÀrjungar följde honom.
2 NÀr det blev sabbat undervisade han i synagogan. MÄnga som hörde honom hÀpnade och frÄgade: "Var fÄr han detta ifrÄn, och vad Àr det för visdom han har fÄtt, sÄ att han kan göra sÄdana mÀktiga gÀrningar med sina hÀnder?
3 Ăr det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar hĂ€r hos oss?" Och de tog anstöt av honom.
4 Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas alltid i sin hemstad, bland sina slÀktingar och i sin egen familj."
5 Och han kunde inte göra nÄgon kraftgÀrning dÀr. Bara nÄgra fÄ sjuka botade han genom att lÀgga hÀnderna pÄ dem.
6 Och han förundrade sig över deras otro.Sedan gick Jesus omkring i byarna dÀr i trakten och undervisade.
7 Och han kallade till sig de tolv och sÀnde ut dem tvÄ och tvÄ och gav dem makt över de orena andarna.
8 Han befallde dem att inte ta med sig nÄgot annat pÄ vÀgen Àn en stav - inte bröd eller lÀdersÀck eller pengar i bÀltet.
9 Sandaler fick de ha, men inte tvÄ livklÀdnader.
10 Han sade ocksÄ till dem: "NÀr ni kommer in i ett hus, sÄ stanna dÀr tills ni gÄr vidare.
11 Och om man pÄ nÄgon plats inte tar emot er eller hör pÄ er, sÄ gÄ dÀrifrÄn och skaka av dammet under era fötter till ett vittnesbörd mot dem."
12 De gick ut och predikade att mÀnniskorna skulle omvÀnda sig,
13 och de drev ut mÄnga onda andar och smorde mÄnga sjuka med olja och botade dem.
14 Jesu namn hade nu blivit kÀnt, och kung Herodes fick höra att det var Johannes Döparen som hade uppstÄtt frÄn de döda och att dessa krafter dÀrför verkade i honom.
15 En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet, lik nÄgon av profeterna.
16 NÀr Herodes hörde detta sade han: "Johannes, han som jag har halshuggit, har uppstÄtt."
17 Herodes hade nÀmligen lÄtit gripa och binda Johannes och sÀtta honom i fÀngelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med,
18 men Johannes hade sagt till honom: "Det Àr inte tillÄtet för dig att ha din brors hustru."
19 Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte,
20 eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rĂ€ttfĂ€rdig och helig man och skyddade honom. Och nĂ€r han hörde honom blev han mĂ„nga gĂ„nger villrĂ„dig. ĂndĂ„ lyssnade han gĂ€rna pĂ„ honom.
21 SÄ kom en dag ett lÀmpligt tillfÀlle, nÀr Herodes firade sin födelsedag och stÀllde till fest för sina stormÀn och överstar och de frÀmsta mÀnnen i Galileen.
22 DÄ kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgÀster blev sÄ förtjusta att kungen sade till den lilla flickan: "Be mig om vad du vill, sÄ skall du fÄ det."
23 Han svor pÄ det och sade till henne: "Allt vad du ber om skall jag ge dig, Ànda till hÀlften av mitt rike."
24 DÄ gick hon ut och frÄgade sin mor: "Vad skall jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud."
25 Flickan skyndade in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud pÄ ett fat."
26 Kungen blev mycket bedrövad över sin ed inför gÀsterna, men han ville inte avvisa henne.
27 Han skickade dÀrför genast i vÀg en bödel och befallde honom att bÀra fram Johannes Döparens huvud. Denne gick dÄ och halshögg Johannes i fÀngelset.
28 Och han bar fram hans huvud pÄ ett fat och gav det Ät den lilla flickan, och hon gav det Ät sin mamma.
29 Johannes lÀrjungar fick höra det, och de kom och tog hans döda kropp och lade den i en grav.
30 Apostlarna samlades nu hos Jesus och berÀttade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade lÀrt folket.
31 Han sade till dem: "Kom med mig till en öde plats dÀr vi kan vara ensamma, och vila er lite." Det var sÄ mÄnga som kom och gick att de inte ens fick tid att Àta.
32 SÄ for de i bÄten till en öde plats för att fÄ vara för sig sjÀlva.
33 Men folk sÄg att de for och mÄnga fick veta det, och de skyndade dit till fots frÄn alla stÀderna och kom före dem.
34 NÀr Jesus steg ur bÄten, fick han se en stor skara mÀnniskor. Han förbarmade sig över dem, eftersom de var som fÄr utan herde, och han undervisade dem grundligt.
35 Det var redan sent pÄ dagen, nÀr hans lÀrjungar kom fram till honom och sade: "Den hÀr platsen ligger ödsligt till, och det Àr redan sent.
36 SÀnd i vÀg folket, sÄ att de kan gÄ till gÄrdarna och byarna hÀr omkring och köpa sig nÄgot att Àta."
37 Men han svarade: "Ge ni dem att Àta." De frÄgade honom: "Skall vi gÄ och köpa bröd för tvÄ hundra denarer och ge dem att Àta?"
38 Han sade till dem: "Hur mÄnga bröd har ni? GÄ och se efter." De tog reda pÄ det och sade: "Fem bröd och tvÄ fiskar."
39 DÄ befallde han att alla skulle slÄ sig ner i gröngrÀset i skilda matlag.
40 De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio.
41 Och han tog de fem bröden och de tvÄ fiskarna, sÄg upp mot himlen, tackade Gud och bröt bröden och gav Ät sina lÀrjungar, för att de skulle sÀtta fram Ät folket. Han delade ocksÄ ut de tvÄ fiskarna sÄ att alla fick.
42 Och alla Ät och blev mÀtta.
43 Sedan plockade lÀrjungarna upp brödstyckena och det som blev över av fiskarna, tolv korgar fulla.
44 Det var fem tusen mÀn som hade Àtit.
45 Strax dÀrefter befallde Jesus sina lÀrjungar att stiga i bÄten och i förvÀg fara över till Betsaida pÄ andra sidan sjön, medan han sÀnde i vÀg folket.
46 Och nÀr han hade skilts frÄn dem, gick han upp pÄ berget för att be.
47 PÄ kvÀllen var bÄten mitt ute pÄ sjön, och Jesus var ensam kvar pÄ land.
48 Han sÄg hur medtagna lÀrjungarna var av rodden, dÀrför att de hade vinden emot sig. Vid fjÀrde nattvÀkten kom han till dem, gÄende pÄ sjön. Han skulle just gÄ förbi dem,
49 men nÀr de fick se honom gÄ pÄ sjön, trodde de att det var en vÄlnad, och de skrek.
50 Ty alla sÄg honom och blev förskrÀckta. Men han talade genast till dem: "Var lugna. Det Àr jag. Var inte rÀdda."
51 Sedan steg han upp i bÄten till dem, och vinden lade sig. De var utom sig av hÀpnad,
52 ty de hade inte förstÄtt detta med bröden. Deras hjÀrtan var hÄrda.
53 De for över sjön och kom till Gennesaret och lade till dÀr.
54 SÄ snart de steg ur bÄten, kÀnde man igen Jesus.
55 Och folk skyndade ut i hela den trakten och förde de sjuka pÄ bÄrar till den plats dÀr de hörde att han var.
56 Ăverallt dĂ€r han gick in, i byar, stĂ€der eller gĂ„rdar, lade man de sjuka pĂ„ de öppna platserna och bad att de Ă„tminstone skulle fĂ„ röra vid hörntofsen pĂ„ hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska.