48 Han sÄg hur medtagna lÀrjungarna var av rodden, dÀrför att de hade vinden emot sig. Vid fjÀrde nattvÀkten kom han till dem, gÄende pÄ sjön. Han skulle just gÄ förbi dem,
49 men nÀr de fick se honom gÄ pÄ sjön, trodde de att det var en vÄlnad, och de skrek.
50 Ty alla sÄg honom och blev förskrÀckta. Men han talade genast till dem: "Var lugna. Det Àr jag. Var inte rÀdda."
51 Sedan steg han upp i bÄten till dem, och vinden lade sig. De var utom sig av hÀpnad,