1 Jesus talade Àn en gÄng till dem i liknelser:
2 "Himmelriket Àr likt en kung som höll bröllop för sin son.
3 Han sÀnde ut sina tjÀnare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.
4 DÄ sÀnde han ut andra tjÀnare och befallde dem att sÀga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min mÄltid. Mina oxar och min gödboskap Àr slaktade och allt Àr fÀrdigt. Kom till bröllopet!
5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin vÀg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affÀrer.
6 De andra grep hans tjÀnare och misshandlade och dödade dem.
7 DÄ blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lÀt döda mördarna och brÀnde ner deras stad.
8 Sedan sade han till sina tjÀnare: Allt Àr klart för bröllopet, men de inbjudna var inte vÀrdiga.
9 GÄ dÀrför till vÀgskÀlen och bjud till bröllopet alla som ni trÀffar pÄ.
10 TjÀnarna gick dÄ ut pÄ vÀgarna och samlade alla de mötte, bÄde onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gÀster.
11 NÀr kungen kom in för att se sina gÀster, lade han mÀrke till en man som inte var klÀdd i bröllopsklÀder.
12 Han sade till honom: Min vÀn, hur har du kommit in utan bröllopsklÀder? Mannen teg.
13 DÄ sade kungen till tjÀnarna: Bind honom till hÀnder och fötter och kasta ut honom i mörkret hÀr utanför! DÀr skall man grÄta och skÀra tÀnder.
14 Ty mÄnga Àr kallade, men fÄ Àr utvalda."
15 DÄ gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fÀlla honom för nÄgot som han sade.
16 De sÀnde till honom sina lÀrjungar tillsammans med herodianerna, som skulle sÀga: "MÀstare, vi vet att du Àr Àrlig och ger en rÀtt undervisning om Guds vÀg och inte tar parti för nÄgon utan behandlar alla lika.
17 SĂ€g oss nu: Vad anser du? Ăr det tillĂ„tet att betala skatt till kejsaren eller Ă€r det inte tillĂ„tet?"
18 Jesus mÀrkte deras ondska och frÄgade: "Varför försöker ni snÀrja mig, ni hycklare?
19 Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De rÀckte honom en denar,
20 och han frÄgade dem: "Vems bild och inskrift Àr detta?"
21 De svarade: "Kejsarens". DÄ sade han till dem: "Ge dÄ kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud."
22 NÀr de hörde detta, blev de mycket förvÄnade. Och de lÀmnade honom och gick sin vÀg.
23 Samma dag kom det fram nÄgra sadduceer till Jesus - de pÄstÄr att det inte finns nÄgon uppstÄndelse - och frÄgade honom:
24 "MÀstare, Mose har sagt: Om nÄgon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med Ànkan och skaffa barn Ät sin bror.
25 Nu fanns det bland oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och dÄ han inte hade nÄgra barn, lÀmnade han sin hustru efter sig Ät sin bror.
26 PÄ samma sÀtt gick det med den andre och den tredje och till slut med alla sju.
27 Sist av alla dog hustrun.
28 Vem av de sju skall hon vara hustru till vid uppstÄndelsen? Alla var ju gifta med henne."
29 Jesus svarade dem: "Ni tar fel och förstÄr varken Skriften eller Guds makt.
30 Ty vid uppstÄndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man Àr som Ànglarna i himlen.
31 Men nÀr det gÀller de dödas uppstÄndelse, har ni inte lÀst vad Gud har sagt till er:
32 Jag Àr Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han Àr inte en Gud för döda utan för levande."
33 NÀr folket hörde detta, hÀpnade de över hans undervisning.
34 Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom.
35 En av dem, en laglÀrd, ville sÀtta honom pÄ prov och frÄgade:
36 "MÀstare, vilket Àr det största budet i lagen?"
37 Han svarade: "Du skall Àlska Herren din Gud av hela ditt hjÀrta och av hela din sjÀl och av hela ditt förstÄnd.
38 Detta Àr det största och frÀmsta budet.
39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall Àlska din nÀsta som dig sjÀlv.
40 PÄ dessa tvÄ bud hÀnger hela lagen och profeterna."
41 Medan fariseerna var samlade, frÄgade Jesus dem:
42 "Vad anser ni om Messias? Vems son Àr han?" De svarade honom: "Davids".
43 DÄ sade han till dem: "Hur kan dÄ David, driven av Anden, kalla honom Herre och sÀga:
44 Herren sade till min Herre: SÀtt dig pÄ min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.
45 Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan dÄ Messias vara Davids son?"
46 Ingen kunde svara honom ett ord, och frÄn den dagen vÄgade ingen lÀngre frÄga honom.