1 Tidigt pÄ morgonen beslöt alla översteprÀsterna och folkets Àldste att de skulle döda Jesus.
2 De lÀt binda honom, förde bort honom och utlÀmnade honom till Pilatus, landshövdingen.
3 Men dÄ Judas, som hade förrÄtt Jesus, sÄg att Jesus var dömd, Ängrade han sig och lÀmnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprÀsterna och de Àldste
4 och sade: "Jag har syndat och förrÄtt oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Du vill se det sÄ."
5 DÄ kastade han silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han och hÀngde sig.
6 ĂversteprĂ€sterna tog mynten och sade: "Det Ă€r inte tillĂ„tet att lĂ€gga dem i offerkistan, eftersom det Ă€r blodspengar."
7 Och de beslöt att för dessa pengar köpa Krukmakar- Äkern till begravningsplats för frÀmlingar.
8 DÀrför kallas den Äkern Àn i dag BlodsÄkern.
9 DÄ uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt pÄ honom som hade vÀrderats,
10 och jag gav dem som betalning för KrukmakarÄkern, sÄ som Herren hade befallt mig.
11 Jesus stĂ€lldes nu inför landshövdingen. Denne frĂ„gade honom: "Ăr du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du sjĂ€lv sĂ€ger det."
12 Och nÀr översteprÀsterna och de Àldste anklagade honom, svarade han inte.
13 DÄ sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de anklagar dig?"
14 Men Jesus svarade honom inte med ett enda ord, sÄ att landshövdingen blev mycket förvÄnad.
15 Vid högtiden brukade landshövdingen frige en fÄnge, en som de sjÀlva önskade.
16 Just dÄ hade man en beryktad fÄnge, som hette Barabbas.
17 NÀr de nu var samlade, frÄgade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag skall frige, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?"
18 Han visste nÀmligen att det var av avund som de hade utlÀmnat honom.
19 Medan Pilatus satt pÄ domarsÀtet, sÀnde hans hustru bud till honom och lÀt sÀga: "Ha ingenting att göra med denne rÀttfÀrdige man! Jag har i natt lidit mycket i en dröm för hans skull."
20 Men översteprÀsterna och de Àldste övertalade folkmassan att begÀra att Barabbas skulle friges och Jesus dödas.
21 NÀr landshövdingen frÄgade dem: "Vilken av de tvÄ vill ni att jag skall frige Ät er?", svarade de: "Barabbas".
22 Pilatus frÄgade dem: "Vad skall jag dÄ göra med Jesus, som kallas Messias?" Alla svarade: "KorsfÀst honom!"
23 Han frÄgade: "Vad har han gjort för ont?" Men de skrek Ànnu högre: "KorsfÀst honom!"
24 DÄ Pilatus sÄg att ingenting hjÀlpte utan att ovÀsendet bara ökade, tog han vatten och tvÀttade sina hÀnder i folkets Äsyn och sade: "Jag Àr oskyldig till denne mans blod. Ni fÄr sjÀlva svara för det."
25 Allt folket svarade: "Hans blod mÄ komma över oss och över vÄra barn."
26 DÄ frigav han Barabbas, men Jesus lÀt han gissla och utlÀmnade honom till att korsfÀstas.
27 DÀrefter tog landshövdingens soldater Jesus med sig in i pretoriet och samlade hela vaktstyrkan kring honom.
28 De tog av honom klÀderna och klÀdde honom i en röd mantel,
29 vred ihop en krona av törne och satte den pÄ hans huvud, och i hans högra hand satte de en kÀpp. Sedan böjde de knÀ inför honom och hÄnade honom och sade: "Leve judarnas konung!"
30 Och de spottade pÄ honom och tog kÀppen och slog honom i huvudet.
31 NÀr de hade hÄnat honom, tog de av honom manteln och satte pÄ honom hans egna klÀder och förde bort honom till att korsfÀstas.
32 PÄ vÀgen ut fann de en man, Simon, frÄn Cyrene. Honom tvingade de att bÀra hans kors.
33 Och nÀr de kom till den plats som kallas Golgata - det betyder huvudskalleplats -
34 gav de honom vin att dricka blandat med galla. Han smakade pÄ det men ville inte dricka.
35 NÀr de hade korsfÀst honom, delade de hans klÀder mellan sig och kastade lott om dem.
36 Sedan satt de dÀr och vaktade honom.
37 Ăver hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. DĂ€r stod skrivet: "Detta Ă€r Jesus, judarnas konung."
38 Tillsammans med honom korsfÀstes tvÄ rövare, den ene pÄ högra sidan och den andre pÄ vÀnstra.
39 De som gick förbi smÀdade honom och skakade pÄ huvudet
40 och sade: "Du som bryter ner templet och bygger upp det pÄ tre dagar, hjÀlp dig sjÀlv, om du Àr Guds Son, och stig ner frÄn korset!"
41 OcksÄ översteprÀsterna och de skriftlÀrda och de Àldste gjorde narr av honom och sade:
42 "Andra har han hjÀlpt. Sig sjÀlv kan han inte hjÀlpa. Han Àr Israels konung. Han mÄ nu stiga ner frÄn korset, sÄ skall vi tro pÄ honom.
43 Han litar pÄ Gud. Nu fÄr Gud rÀdda honom, om han har honom kÀr. Han har ju sagt: Jag Àr Guds Son."
44 PÄ samma sÀtt blev han ocksÄ hÄnad av rövarna som var korsfÀsta tillsammans med honom.
45 Vid sjÀtte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade Ànda till nionde timmen.
46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
47 NÄgra av dem som stod dÀr hörde det och sade: "Han ropar pÄ Elia."
48 En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med surt vin och fÀste den runt ett spö och gav honom att dricka.
49 De andra sade: "LÄt oss se om Elia kommer och hjÀlper honom."
50 Men Jesus ropade Àn en gÄng med hög röst och gav upp andan.
51 Och se, dÄ brast förlÄten i templet i tvÄ delar, uppifrÄn och Ànda ner, jorden skakade och klipporna rÀmnade,
52 gravarna öppnades, och mÄnga heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar.
53 De gick efter hans uppstÄndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för mÄnga.
54 NÀr officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus sÄg jordbÀvningen och det som hÀnde, blev de mycket förskrÀckta och sade: "Denne var verkligen Guds Son."
55 MÄnga kvinnor stod dÀr pÄ avstÄnd och sÄg pÄ. De hade följt Jesus frÄn Galileen och tjÀnat honom.
56 Bland dem var Maria frÄn Magdala och Maria, som var Jakobs och Josefs mor, och modern till Sebedeus söner.
57 NÀr det hade blivit kvÀll, kom en rik man frÄn Arimatea som hette Josef och som hade blivit en Jesu lÀrjunge.
58 Han gick till Pilatus och bad att fÄ Jesu kropp. Pilatus befallde dÄ att han skulle fÄ den.
59 Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg
60 och lade den i sin nya grav som han hade lÄtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingÄngen till graven och gick dÀrifrÄn.
61 Maria frÄn Magdala och den andra Maria var dÀr, och de satt mitt emot graven.
62 NÀsta dag, som var dagen efter tillredelsedagen, samlades översteprÀsterna och fariseerna hos Pilatus
63 och sade: "Herre, vi har kommit att tÀnka pÄ vad den dÀr villolÀraren sade, medan han Ànnu levde: Efter tre dagar skall jag uppstÄ.
64 Ge dÀrför befallning om att graven blir sÀkert stÀngd fram till tredje dagen, sÄ att hans lÀrjungar inte kommer och stjÀl hans kropp och sedan sÀger till folket att han har uppstÄtt frÄn de döda. DÄ blir det sista bedrÀgeriet vÀrre Àn det första."
65 Pilatus sade till dem: "HÀr har ni vaktstyrkan. GÄ och bevaka graven sÄ gott ni kan."
66 De gick och bevakade graven och förseglade stenen. De satte ocksÄ ut vakten.