Naum 3

1 Ve dig, du blodstad,full av lögn,uppfylld av vÄld,du som aldrig upphör att plundra!

2 Hör, piskor smÀller!Hör, vagnshjul dÄnar!HÀstar jagar fram,vagnar rullar i vÀg.

3 Ryttare stormar fram,svÀrden ljungar och spjuten blixtrar.Slagna i mÀngd och högar av lik,det Àr ingen Ànde pÄ döda,man stupar över döda kroppar.

4 Allt detta pÄ grund av det myckna horeri hon bedrev,den vackra horan,trolldomskonsternas mÀstarinna,hon som sÄlde folken genom sitt horerioch folkstammar genom sin trolldom.

5 Se, jag skall vÀnda mig mot dig,sÀger Herren Sebaot.Jag skall lyfta upp ditt mantelslÀp över ditt ansikteoch lÄta folken se din nakenhetoch kungariken din skam.

6 Jag skall kasta avskyvÀrda ting pÄ dig,lÄta dig bli föraktadoch göra dig till ett skÄdespel.

7 Och det skall skeatt var och en som ser digskall fly frÄn dig och sÀga:"Nineve Àr ödelagt,vem har medlidande med henne?"Var kan jag finna tröstare Ät dig?

8 Är du bĂ€ttre Ă€n No-Amon,hon som tronade vid Nilens strömmar?Vatten omgav henne,hon hade havet till valloch vatten till mur.

9 Nubien och Egypten var hennes omÀtliga styrka,puteer och libyer var hennes hjÀlp.

10 OcksÄ hon fördes borti landsflykt och fÄngenskap,Àven hennes barn blev krossade i alla gathörn.Man kastade lott om hennes Àrade mÀn,och alla hennes stormÀn fÀngslades med kedjor.

11 OcksÄ du skall bli druckenoch gömma dig,ocksÄ du skall söka skydd mot fienden.

12 Alla dina fÀsten liknar fikontrÀdmed brÄdmogen frukt.NÀr man skakar dem faller fikoneni munnen pÄ den som vill Àta.

13 Se, krigsfolket hos dig Àr som kvinnor.Ditt lands portar stÄr vidöppna för dina fiender.Eld förtÀr dina bommar.

14 Ös upp vatten Ă„t dig för belĂ€gringenoch förstĂ€rk dina fĂ€sten.Stig ner i leran och trampa i murbruket.Gör tegelformen stark.

15 DÀr skall elden förtÀra digoch svÀrdet utrota dig,det skall sluka dig som grÀsmaskar,Àven om du Àr talrik som grÀsmaskaroch förökar dig som grÀshoppor.

16 Du har fler köpmÀn Àn himlens stjÀrnor,fler Àn himlens stjÀrnor,som grÀsmaskar plundrar deoch flyger sedan bort.

17 Dina furstar Àr som grÀshoppor,dina befÀlhavare som grÀshoppssvÀrmar.De stannar i hÀckarna en kall dag.NÀr solen kommer fram flyr de bortoch sedan vet ingen var de finns.

18 Dina herdar har slumrat in,du Assurs kung,dina förnÀma mÀn ligger i ro.Ditt folk Àr skingrat uppe pÄ bergen,och ingen samlar ihop det.

19 Det finns ingen lÀkedom för din skada,olÀkligt Àr ditt sÄr.Alla som hör vad som hÀnt digklappar i hÀnderna över dig.Ty vem har inte drabbats av din stÀndiga ondska?