1 Sanballat och Tobia, araben Gesem och vÄra andra fiender fick höra att jag hade byggt upp muren och att det inte lÀngre fanns nÄgon spricka i den, fast jag vid den tiden Ànnu inte hade satt in dörrar i portarna.
2 DÄ sÀnde Sanballat och Gesem bud till mig och lÀt sÀga: "Kom, lÄt oss trÀffas i Kefirim i Onos dal." De tÀnkte göra mig nÄgot ont.
3 Men jag skickade bud till dem och lÀt sÀga: "Jag hÄller pÄ med ett stort arbete och kan inte komma. Varför skulle arbetet fÄ stanna av? Det blir ju fallet om jag lÀmnar det och kommer ner till er."
4 Samma budskap sÀnde de till mig fyra gÄnger, men varje gÄng gav jag dem samma svar.
5 En femte gÄng sÀnde Sanballat mig samma budskap. Nu hade hans tjÀnare ett öppet brev i sin hand.
6 I brevet stod skrivet: "Det gÄr ett rykte bland hednafolken, och Gasmu sÀger det ocksÄ, att du och judarna tÀnker göra uppror och att det Àr dÀrför du bygger upp muren. Man sÀger ocksÄ att du skall bli deras kung.
7 Du lÀr ocksÄ ha insatt profeter som skall utropa och förkunna i Jerusalem att du Àr kung i Juda. Eftersom detta kommer att omtalas för kungen, bör du komma sÄ att vi fÄr rÄdgöra med varandra."
8 Men jag sÀnde bud till honom och svarade: "Ingenting av det du sÀger har skett, utan det Àr dina egna pÄhitt."
9 De ville nÀmligen alla skrÀmma oss och tÀnkte: Deras hÀnder kommer att bli för svaga för arbete, det blir aldrig fÀrdigt.Men nu, styrk du mina hÀnder!
10 Jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till Mehetabel, som dÄ höll sig inne. Han sade till mig: "LÄt oss trÀffas i Guds hus, i templet, och stÀnga igen templets dörrar, ty de kommer för att döda dig, de kommer för att döda dig i natt."
11 Men jag svarade: "Skulle en man som jag ta till flykten? Eller kan en man som jag gÄ in i templet och ÀndÄ bli vid liv? Nej, jag gÄr inte dit."
12 Jag insÄg att det inte var Gud som hade sÀnt honom utan att han uttalat denna profetia mot mig dÀrför att Tobia och Sanballat hade lejt honom.
13 Han var lejd för att jag skulle bli skrÀmd och göra som han sade och dÀrmed synda. SÄ ville de ge mig dÄligt rykte för att kunna hÄna mig.
14 TÀnk, min Gud, pÄ Tobia och Sanballat efter deras gÀrningar, och pÄ profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skrÀmma mig.
15 Muren blev fÀrdig pÄ tjugofemte dagen i mÄnaden Elul, efter femtiotvÄ dagar.
16 NÀr alla vÄra fiender hörde detta och alla folken runt omkring oss sÄg det, kÀnde de sig helt vanmÀktiga. De förstod att detta arbete var vÄr Guds verk.
17 Vid denna tid sÀnde ocksÄ de förnÀma mÀnnen i Juda mÄnga brev till Tobia, och brev frÄn Tobia kom till dem.
18 Ty mÄnga i Juda var genom ed förbundna med honom eftersom han var svÀrson till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.
19 De brukade ocksÄ inför mig tala gott om honom, och det jag sade förde de vidare till honom. Och Tobia sÀnde brev för att skrÀmma mig.