1 PÄ tjugofjÀrde dagen i samma mÄnad samlades Israels barn till fasta, klÀdda i sorgdrÀkt och med jord pÄ sina huvuden.
2 De som var av Israels slÀkt avskilde sig frÄn alla frÀmlingar och trÀdde fram och bekÀnde sina synder och sina fÀders missgÀrningar.
3 De reste sig upp frÄn sin plats och man lÀste ur Herrens, deras Guds, lagbok under en fjÀrdedel av dagen. Under en annan fjÀrdedel bekÀnde de sina synder och tillbad Herren, sin Gud.
4 Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani steg upp pÄ leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren, sin Gud.
5 Leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: "Stig upp och prisa Herren, er Gud, frÄn evighet till evighet!Lovat vare ditt hÀrliga namn,som Àr upphöjtöver allt lov och pris.
6 Du ensam Àr Herren.Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras hÀrskara,jorden och allt som Àr pÄ den,haven och allt som Àr i dem,och du hÄller dem alla vid liv.Himlens hÀrskara tillber dig.
7 Du, Herre, Àr den Gudsom utvalde Abramoch förde honom ut frÄn det kaldeiska Uroch gav honom namnet Abraham.
8 Du fann hans hjÀrta trofast inför digoch du slöt förbund med honom:att ge Ät hans efterkommande kananeernas, hetiternas,amoreernas, perisseernas,jebusiternas och girgaseernas land.Du lÀt dina ord gÄ i uppfyllelse,ty du Àr rÀttfÀrdig.
9 Du sÄg vÄra fÀders nöd i Egyptenoch hörde deras rop vid Röda havet.
10 Du gjorde tecken och under mot farao,mot alla hans tjÀnareoch mot allt folket i hans land.Ty du visste hur övermodigt egyptierna behandlade dem.Du gjorde dig ett namn, som Àr detsamma Àn idag.
11 Havet delade du framför dem,sÄ att de gick mitt igenom det pÄ torr mark.Men deras förföljare sÀnkte du i djupet,som en sten i vÀldiga vatten.
12 Med en molnstod ledde du dem om dagenoch med en eldstod om nattenför att lysa dem pÄ den vÀg de skulle gÄ.
13 PÄ Sinai berg steg du neroch du talade till dem frÄn himlen,gav dem rÀttfÀrdiga föreskrifteroch sanna lagar, goda stadgar och bud.
14 Om din heliga sabbat gav du dem kunskapoch bud, stadgar och lagar gav du demgenom din tjÀnare Mose.
15 Bröd frÄn himlen gav du demnÀr de hungrade,vatten ur klippan lÀt du kommanÀr de törstade.Du bjöd dem gÄoch ta i besittning det landsom du med upplyft handhade lovat ge dem.
16 Men vÄra fÀder handlade övermodigt.De var hÄrdnackade och lyssnade inte pÄ dina befallningar.
17 De vÀgrade lyssnaoch kom inte ihÄg de undersom du hade gjort bland dem.De var hÄrdnackadeoch valde i sin upproriskhet en anförareför att vÀnda tillbaka till sitt slaveri.Men du Àr en Gud som förlÄter,nÄdig och barmhÀrtig,sen till vrede och stor i nÄd.Du övergav dem inte,
18 fastÀn de gjorde sig en gjuten kalv och sade:"Detta Àr din gud,som har fört dig upp ur Egypten",och de gjorde sig skyldiga till stora hÀdelser.
19 Men i din stora barmhÀrtighetövergav du dem ÀndÄ inte i öknen.Molnstoden vek inte ifrÄn dem om dagenutan ledde dem pÄ vÀgen,och eldstoden upplyste om nattenden vÀg de skulle gÄ.
20 Din gode Ande gav du för att undervisa dem.Ditt manna nekade du inte deras mun,och vatten gav du dem nÀr de törstade.
21 I fyrtio Är försörjde du dem i öknen,sÄ att ingenting fattades dem.Deras klÀder blev inte utslitna,och deras fötter svullnade inte.
22 Du gav dem riken och folkoch delade ut Ät dem olika omrÄden.De intog Sichons land,det land som tillhörde kungen i Hesbon,och det land som tillhörde Og, kungen i Basan.
23 Deras barn gjorde du talrikasom stjÀrnorna pÄ himlen.Du förde dem in i det landsom du lovat deras fÀderatt komma till och ta i besittning.
24 Och deras barn komoch tog landet i besittning.Du kuvade för dem landets invÄnare, kananeerna,och gav dessa i deras hand,bÄde kungarna och landets folk,och de gjorde med dem som de ville.
25 De intog befÀsta stÀder och en bördig jordoch tog i besittning hus fulla med allt gott,och uthuggna brunnar, vingÄrdar,olivplanteringar och frukttrÀd i mÀngd.De Ät, blev mÀtta och vÀlmÄendeoch njöt av din stora godhet.
26 Men de blev olydiga och upproriska mot dig,de kastade din lag bakom sin rygg.De dödade dina profeter som varnade democh ville fÄ dem att vÀnda om till dig.De gjorde sig skyldiga till grova hÀdelser.
27 DÄ gav du dem i deras fienders handoch dessa förtryckte dem.Men i sin nöd ropade de till dig,och frÄn himlen hörde du det.Efter din stora barmhÀrtighetgav du dem befriare,som frÀlste dem ur deras fienders hand.
28 Men nÀr de kom till ro,gjorde de Äter det som var ont inför dig.DÄ lÀmnade du dem i deras fienders hand,sÄ att dessa fick rÄda över dem.Men Äter ropade de till dig,och frÄn himlen hörde du det,du rÀddade dem efter din barmhÀrtighet mÄnga gÄnger.
29 Du förmanade dem för att föra dem tillbaka till din undervisning.Men de var övermodigaoch lyssnade inte pÄ dina bud utan syndade mot dina föreskrifter,fastÀn den mÀnniska som hÄller dem fÄr leva genom dem.De var envisa och hÄrdnackade och vÀgrade lyssna.
30 Du hade tÄlamod med dem i mÄnga Äroch förmanade dem med din Ande genom dina profeter,men de lyssnade inte.DÄ gav du dem i de frÀmmande folkens hand.
31 Men du som Àr rik pÄ barmhÀrtighet gjorde inte slut pÄ democh övergav dem inte.Ty du Àr en nÄdig och barmhÀrtig Gud.
32 Och nu, vÄr Gud, du store,vÀldige och fruktansvÀrde Gud,du som hÄller förbundet och bevarar nÄd,mÄ du inte anse den plÄga vara för ringa som har drabbat oss,vÄra kungar, vÄra furstar,vÄra prÀster, vÄra profeter,vÄra fÀder och hela ditt folk -frÄn de assyriska kungarnas dagar Ànda till denna dag.
33 Du Àr rÀttfÀrdig i allt det som har kommit över oss,ty du har visat dig trofast,men vi har varit ogudaktiga.
34 VÄra kungar, vÄra furstar,vÄra prÀster och vÄra fÀderhöll inte din lagoch gav inte akt pÄ dina budoch de varningar du gav dem.
35 Fast de levde i sitt eget rikemed allt det goda som du skÀnkte demi det vidstrÀckta och bördiga land som du gav dem,har de ÀndÄ inte tjÀnat digeller vÀnt om frÄn sina onda gÀrningar.
36 Se, idag Àr vi slavar,i det land som du gav Ät vÄra fÀderför att de skulle Àta dess frukt och dess goda,se, dÀr Àr vi slavar.
37 Dess rika skörd ges Ät de kungar som du har satt över oss för vÄra synders skull.De rÄder över vÄra kroppar och vÄr boskap som de behagar,och vi Àr i stor nöd."
38 PÄ grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. PÄ skrivelsen, som försÄgs med sigill, stod vÄra furstars, vÄra leviters och vÄra prÀsters namn.