Romanos 1

1 FrÄn Paulus, Kristi Jesu tjÀnare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium,

2 som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna,

3 evangeliet om hans Son, som till sin mÀnskliga natur föddes av Davids slÀkt

4 och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrÄn uppstÄndelsen frÄn de döda, evangelium om Jesus Kristus, vÄr Herre.

5 Genom honom har vi fÄtt nÄd och apostlaÀmbete för att bland alla hednafolk föra mÀnniskor till trons lydnad för hans namns skull.

6 Bland dessa Àr ocksÄ ni, som Àr kallade att tillhöra Jesus Kristus.

7 Jag hÀlsar er alla som bor i Rom, ni Guds Àlskade, hans kallade och heliga. NÄd vare med er och frid ifrÄn Gud, vÄr Fader, och Herren Jesus Kristus.

8 Först och frÀmst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, dÀrför att man i hela vÀrlden förkunnar er tro.

9 Gud, som jag tjÀnar i min ande, nÀr jag förkunnar evangeliet om hans Son, han Àr vittne till hur jag stÀndigt nÀmner er

10 i mina böner och alltid ber om att nu till sist fÄ tillfÀlle att komma till er, om Gud vill.

11 Jag lÀngtar efter att trÀffa er för att fÄ dela med mig nÄgon andlig gÄva Ät er, sÄ att ni blir styrkta,

12 jag menar: för att vi tillsammans skall fÄ tröst ur vÄr gemensamma tro, er och min.

13 Bröder, jag vill att ni skall veta att jag mÄnga gÄnger har bestÀmt mig för att komma till er och skörda nÄgon frukt bland er liksom bland andra hednafolk, men hittills har jag blivit förhindrad.

14 BÄde mot greker och barbarer, bÄde mot lÀrda och olÀrda har jag skyldigheter.

15 DÀrför Àr det min önskan att fÄ predika evangelium ocksÄ för er i Rom.

16 Jag skÀms inte för evangelium. Det Àr en Guds kraft som frÀlser var och en som tror, först juden och sedan greken.

17 RÀttfÀrdighet frÄn Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det stÄr skrivet: Den rÀttfÀrdige skall leva av tro.

18 Guds vrede uppenbaras frÄn himlen över all ogudaktighet och orÀttfÀrdighet hos mÀnniskor som i orÀttfÀrdighet undertrycker sanningen.

19 Det man kan veta om Gud Àr uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem.

20 Ända frĂ„n vĂ€rldens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. DĂ€rför Ă€r de utan ursĂ€kt.

21 FastÀn de kÀnde till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska förestÀllningar, sÄ att mörkret sÀnkte sig över deras oförstÄndiga hjÀrtan.

22 De pÄstod att de var visa, men de blev dÄrar.

23 De bytte ut den odödlige Gudens hÀrlighet mot bilder av dödliga mÀnniskor, av fÄglar, fyrfotadjur och krÀldjur.

24 DÀrför utlÀmnade Gud dem sÄ att de följde sina egna begÀr och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar.

25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjÀna det skapade i stÀllet för Skaparen, han som Àr vÀlsignad i evigheter, amen.

26 DÀrför utlÀmnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgÀnget mot det onaturliga.

27 PÄ samma sÀtt övergav mÀnnen det naturliga umgÀnget med kvinnan och upptÀndes av begÀr till varandra. MÀn bedrev otukt med mÀn och fick sjÀlva ta det rÀttvisa straffet för sin förvillelse.

28 Och eftersom de inte ansÄg det vara nÄgot vÀrt att ha kunskap om Gud, utlÀmnade Gud dem Ät ett ovÀrdigt sinnelag, sÄ att de gjorde sÄdant som Àr mot naturen.

29 De har blivit uppfyllda av allt slags orÀttfÀrdighet, ondska, girighet och elakhet, de Àr fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja.

30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar vÄld. De skrÀvlar och skryter och tÀnker ut allt ont. De lyder inte sina förÀldrar,

31 Àr oförstÄndiga och trolösa, kÀrlekslösa och hjÀrtlösa.

32 SÄdant gör de, fastÀn de mycket vÀl kÀnner till Guds rÀttvisa dom, att de som handlar sÄ Àr vÀrda döden. Ja, de samtycker ocksÄ till att andra gör det.