1 Bröder, mitt hjÀrtas önskan och min bön till Gud för dem Àr att de skall bli frÀlsta.
2 Jag kan vittna om att de hÀngivet tjÀnar Gud, men de saknar den rÀtta insikten.
3 De kÀnner inte rÀttfÀrdigheten frÄn Gud utan strÀvar efter att upprÀtta sin egen rÀttfÀrdighet och har inte underordnat sig rÀttfÀrdigheten frÄn Gud.
4 Ty Kristus Àr lagens slut, till rÀttfÀrdighet för var och en som tror.
5 Mose skriver ju om den rÀttfÀrdighet som kommer av lagen: Den mÀnniska som hÄller lagen skall leva genom den.
6 Men den rÀttfÀrdighet som kommer av tron sÀger: FrÄga inte i ditt hjÀrta: Vem skall fara upp till himlen? - det vill sÀga för att hÀmta ner Kristus -
7 eller: Vem skall fara ner i avgrunden? - det vill sÀga för att hÀmta upp Kristus frÄn de döda.
8 Vad sÀger den dÄ? Ordet Àr dig nÀra, i din mun och i ditt hjÀrta, nÀmligen trons ord som vi predikar.
9 Om du dÀrför med din mun bekÀnner att Jesus Àr Herren och i ditt hjÀrta tror att Gud har uppvÀckt honom frÄn de döda, skall du bli frÀlst.
10 Ty med hjÀrtat tror man och blir rÀttfÀrdig, med munnen bekÀnner man och blir frÀlst.
11 Skriften sÀger:Ingen som tror pÄ honom skall stÄ dÀr med skam.
12 Det Àr ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar Ät alla som Äkallar honom.
13 Tyvar och en som Äkallar Herrens namn skall bli frÀlst.
14 Men hur skulle de kunna Äkalla den som de inte har kommit till tro pÄ? Och hur skulle de kunna tro pÄ den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?
15 Och hur skulle nÄgra kunna predika, om de inte blev utsÀnda? Det stÄr skrivet:Hur ljuvliga Àr inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet.
16 Men alla ville inte lyda evangeliet. Jesaja sÀger:Herre, vem trodde vÄr predikan?
17 AlltsÄ kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.
18 Men nu frÄgar jag: Har de kanske inte hört? Jo, mer Àn sÄ:Deras röst har gÄtt ut över hela jorden och deras ord till vÀrldens Àndar.
19 Jag frÄgar ocksÄ: Har Israel kanske inte förstÄtt? Först sÀger Mose:Jag skall vÀcka er avund mot ett folk som inte Àr ett folk, mot ett folk utan förstÄnd skall jag vÀcka er vrede.
20 Och Jesaja gÄr sÄ lÄngt att han sÀger: Jag lÀt mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frÄgade efter mig.
21 Men om Israel sÀger han: Hela dagen har jag rÀckt ut mina hÀnder mot ett olydigt och trotsigt folk.