1 Jag frÄgar nu: Har dÄ Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag Àr sjÀlv israelit, av Abrahams Àtt och av Benjamins stam.
2 Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har kÀnt som sitt. Eller vet ni inte, vad Skriften sÀger dÀr den talar om Elia, hur han vÀnder sig till Gud och anklagar Israel:
3 Herre, dina profeter har de dödat, och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam Àr kvar, och mig vill de döda.
4 Men vad svarar Gud honom? Jag har lÀmnat kvar Ät mig sjutusen mÀn som inte har böjt knÀ för Baal.
5 PÄ samma sÀtt finns det ocksÄ i denna tid en rest som Gud har utvalt av nÄd.
6 Men om det var av nÄd, sÄ var det inte pÄ grund av gÀrningar, annars vore nÄden inte lÀngre nÄd.
7 Vad följer dÄ av detta? Jo, vad Israel strÀvar efter har det inte uppnÄtt. De utvalda har nÄtt det, men de andra har blivit förstockade.
8 Det stÄr skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta Ànda till denna dag.
9 Och David sÀger: MÄ deras bord bli en snara och ett nÀt, en fÀlla och ett straff för dem.
10 MÄ deras ögon bli förmörkade, sÄ att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.
11 Jag frÄgar nu: Inte har de vÀl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frÀlsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle vÀcka deras avund.
12 Och om deras fall har varit till rikedom för vÀrlden och deras fÄtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall dÄ inte deras fulla antal vara det?
13 Och till er hedningar sÀger jag: som hedningarnas apostel sÀtter jag mitt Àmbete högt
14 i hopp om att vÀcka mina landsmÀns avund och frÀlsa nÄgra av dem.
15 Ty om deras förkastelse betydde vÀrldens försoning, vad skall dÄ inte deras upptagande betyda, om inte liv frÄn de döda?
16 Om förstlingsbrödet Àr heligt, Àr degen helig. Och om roten Àr helig, Àr grenarna heliga.
17 Men om nu nÄgra av grenarna har brutits bort och du, som Àr ett vilt olivtrÀd, har blivit inympad bland dem och fÄtt del av det Àkta olivtrÀdets feta rot,
18 dÄ skall du inte förhÀva dig över grenarna. Men om du förhÀver dig skall du veta att det inte Àr du som bÀr roten utan roten som bÀr dig.
19 Nu invÀnder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in.
20 Du har rÀtt, för sin otros skull bröts de bort, men du stÄr kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan.
21 Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig.
22 Se hÀr Guds godhet och strÀnghet: hans strÀnghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir ocksÄ du borthuggen.
23 Men Àven de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen.
24 Ty om du har blivit borthuggen frÄn det vilda olivtrÀd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats pÄ ett Àkta olivtrÀd, hur mycket lÀttare kommer dÄ inte dessa naturliga grenar att ympas in pÄ sitt eget olivtrÀd.
25 Bröder, jag vill att ni skall kÀnna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er sjÀlva: förstockelse har kommit över en del av Israel och sÄ skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.
26 Och det Àr sÄ hela Israel skall bli frÀlst, som det stÄr skrivet: FrÄn Sion skall FrÀlsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet frÄn Jakob.
27 Och detta skall vara mitt förbund med dem, nÀr jag tar bort deras synder.
28 I frÄga om evangelium Àr de fiender för er skull, men i frÄga om utkorelsen Àr de Àlskade för fÀdernas skull.
29 Ty sina gÄvor och sin kallelse kan Gud inte Ängra.
30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fÄtt barmhÀrtighet genom deras olydnad.
31 SÄ har nu ocksÄ de varit olydiga för att de skulle fÄ förbarmande genom den barmhÀrtighet som ni fÄr.
32 Ty Gud har gjort alla till fÄngar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.
33 O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!Hur outgrundliga Àr inte hans domar och hur outrannsakligahans vÀgar.
34 Vem har lÀrt kÀnna Herrens sinneeller vem har varithans rÄdgivare?
35 Eller vem har först givit honomnÄgot som han mÄstebetala igen?
36 Av honom, genom honom och till honom Àr allting.Honom tillhör Àran i evigheter, amen.