1 Vad kan vi nu sÀga att vÄr stamfader Abraham har vunnit genom gÀrningar?
2 Om Abraham förklarades rÀttfÀrdig pÄ grund av gÀrningar, dÄ har han nÄgot att berömma sig av - men inte inför Gud.
3 Ty vad sÀger Skriften? Abraham trodde Gud, och det rÀknades honom till rÀttfÀrdighet.
4 Den som har gÀrningar att peka pÄ fÄr sin lön, inte av nÄd utan som nÄgot han har förtjÀnat.
5 Men den som utan att bygga pÄ gÀrningar tror pÄ honom som förklarar den ogudaktige rÀttfÀrdig, honom rÀknas hans tro till rÀttfÀrdighet.
6 DÀrför prisar ocksÄ David den mÀnniska salig, som Gud tillrÀknar rÀttfÀrdighet utan gÀrningar:
7 Saliga Àr de, vilkas övertrÀdelser Àr förlÄtna och vilkas synder Àr överskylda.
8 Salig Àr den man som Herren inte tillrÀknar synd.
9 GÀller denna saligprisning endast de omskurna eller Àven de oomskurna? Vi sÀger ju att tron rÀknades Abraham till rÀttfÀrdighet.
10 NÀr blev den tillrÀknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han Ànnu var oomskuren.
11 Han tog emot omskÀrelsens tecken som bekrÀftelse pÄ rÀttfÀrdigheten genom tron, och den Àgde han redan som oomskuren. SÄ skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och sÄ skulle rÀttfÀrdighet tillrÀknas dem.
12 Han skulle Àven vara fader till omskurna, till sÄdana som inte endast hör till de omskurna utan ocksÄ vandrar i spÄren av den tro som vÄr fader Abraham hade som oomskuren.
13 Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att Àrva vÀrlden, utan genom den rÀttfÀrdighet som kommer av tro.
14 Om de som hÄller sig till lagen blir arvingar, dÄ Àr tron utan innehÄll och löftet satt ur kraft.
15 Lagen Ästadkommer ju vrede. Men dÀr ingen lag finns, dÀr finns inte heller nÄgon övertrÀdelse.
16 DÀrför heter det "av tro", för att det skulle vara av nÄd och löftet stÄ fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan ocksÄ för dem som har Abrahams tro, han som Àr allas vÄr fader.
17 SÄ stÄr det skrivet:Till fader för mÄnga folk har jag satt dig, och det Àr han inför Gud som han trodde pÄ, honom som gör de döda levande och kallar pÄ det som inte Àr, som om det vore till.
18 DÀr allt hopp var ute, trodde och hoppades han att han skulle bli fader till mÄnga folk, som det var sagt:SÄ talrika skall dina efterkommande bli.
19 Han sviktade inte i tron dÄ han tÀnkte pÄ att hans egen kropp saknade livskraft - han var dÄ omkring hundra Är - och att Saras moderliv var dött.
20 Han tvivlade inte i otro pÄ Guds löfte utan blev i stÀllet starkare i tron och gav Gud Àran.
21 Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han ocksÄ mÀktig att hÄlla.
22 DÀrför "rÀknades det honom till rÀttfÀrdighet."
23 Men dessa ord "det rÀknades honom till rÀttfÀrdighet" skrevs inte bara för hans skull
24 utan Àven med tanke pÄ oss. RÀttfÀrdighet kommer att tillrÀknas oss som tror pÄ honom som frÄn de döda uppvÀckte Jesus, vÄr Herre,
25 han som utlÀmnades för vÄra synders skull och uppvÀcktes för vÄr rÀttfÀrdiggörelses skull.