Romanos 7

1 Eller vet ni inte, bröder - jag talar till sÄdana som kÀnner lagen - att lagen rÄder över mÀnniskan sÄ lÀnge hon lever?

2 SÄ Àr en gift kvinna genom lagen bunden vid sin man sÄ lÀnge han lever. Men nÀr mannen Àr död, Àr hon fri frÄn den lag som band henne vid mannen.

3 DÀrför kallas hon Àktenskapsbryterska, om hon ger sig Ät en annan man sÄ lÀnge hennes man lever. Men om mannen dör, Àr hon fri frÄn lagen och Àr inte nÄgon Àktenskapsbryterska, om hon blir en annan mans hustru.

4 SÄ har ocksÄ ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade frÄn lagen, sÄ att ni tillhör en annan, honom som har uppstÄtt frÄn de döda, för att vi skall bÀra frukt Ät Gud.

5 Ty sÄ lÀnge vi behÀrskades av vÄr onda natur, var de syndiga begÀr som vÀcktes till liv genom lagen verksamma i vÄra lemmar, sÄ att vi bar frukt Ät döden.

6 Men nu Àr vi lösta frÄn lagen, eftersom vi har dött bort frÄn det som höll oss fÄngna. SÄ stÄr vi i Andens nya tjÀnst och inte i bokstavens gamla tjÀnst.

7 Vad skall vi dÄ sÀga? Att lagen Àr synd? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lÀrde kÀnna synden. Jag hade inte vetat vad begÀret var, om inte lagen hade sagt:Du skall inte ha begÀr.

8 Men synden grep tillfÀllet och vÀckte genom budordet alla slags begÀr i mig. Ty utan lagen Àr synden död.

9 Förr levde jag utan lagen, men nÀr budordet kom, fick synden liv

10 och jag dog. DÄ visade det sig att budordet som skulle föra till liv, blev till död.

11 Ty synden grep tillfÀllet och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det.

12 AlltsÄ Àr lagen helig och budordet heligt, rÀtt och gott.

13 Har dÄ det som Àr gott blivit min död? Nej, visst inte! Men synden har blivit det, för att den skulle framstÄ som synd. Genom det som Àr gott Ästadkom den min död. SÄ skulle synden genom budordet framstÄ som i högsta grad syndig.

14 Vi vet att lagen Àr andlig, men sjÀlv Àr jag köttslig, sÄld till slav under synden.

15 Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag.

16 Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och sÀger att den Àr god.

17 Men dÄ Àr det inte lÀngre jag som gör det, utan synden som bor i mig.

18 Ty jag vet att i mig, det vill sÀga i mitt kött, bor inte nÄgot gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmÄr jag inte.

19 Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.

20 Men om jag gör det jag inte vill, dÄ Àr det inte lÀngre jag som gör det, utan synden som bor i mig.

21 Jag finner alltsÄ den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig.

22 Till min inre mÀnniska glÀder jag mig över Guds lag,

23 men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fÄnge under syndens lag i mina lemmar.

24 Jag arma mÀnniska! Vem skall frÀlsa mig frÄn denna dödens kropp?

25 Gud vare tack, Jesus Kristus, vÄr Herre! AlltsÄ tjÀnar jag sjÀlv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjÀnar jag syndens lag.