8 sade Noomi till sina bÄda sonhustrur: "VÀnd om och gÄ hem igen, var och en till sin moders hus.
9 MÄ Herren visa godhet mot er, sÄ som ni har gjort mot de bÄda döda och mot mig. MÄ Herren lÄta er finna trygghet, var och en i sin mans hus." Och hon kysste dem. Men de brast ut i grÄt,
10 och sade till henne: "Nej, vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk."
11 Men Noomi svarade dem: "VÀnd tillbaka, mina döttrar. Varför skulle ni gÄ med mig? Har jag nÄgra fler söner i mitt moderliv som kan bli mÀn Ät er?
12 VÀnd tillbaka, mina döttrar, och gÄ hem. Jag Àr för gammal att bli gift. Och Àven om jag skulle tÀnka att jag Ànnu har hopp, ja, om jag sÄ redan i natt gav mig Ät en man och rent av födde söner,
13 skulle ni dÄ vÀnta pÄ dem tills de blev vuxna? Skulle ni stÀnga er inne utan man? Nej, mina döttrar! Det Àr mycket bittrare för mig Àn för er, eftersom Herrens hand har drabbat mig."
14 DÄ brast de pÄ nytt ut i grÄt. Orpa kysste sin svÀrmor farvÀl, men Rut klamrade sig fast vid henne.