Sofonias 2

1 Församla er, ja, kom samman,du folk utan blygsel,

2 innan Ànnu beslutet genomförs- som agnar far den dagen fram -innan Herrens vredesglöd kommer över er,ja, innan Herrens vredes dag kommer över er.

3 Sök Herren,alla ni ödmjuka i landet,ni som gör vad han befaller.Sök rÀttfÀrdighet,sök ödmjukhet,kanske blir ni beskyddadepÄ Herrens vredes dag.

4 Gaza skall bli övergivetoch Askelon förvandlat till en ödemark.Asdod skall drivas ut mitt pÄ ljusa dagenoch Ekron ryckas upp med rötterna.

5 Ve er som bor pÄ landstrÀckan utmed havet,ni av kereteernas folk!Herrens ord Àr emot dig,Kanaan, du filisteernas land.Jag skall fördÀrva dig, sÄ att ingen mer skall bo dÀr.

6 LandstrÀckan utmed havet skall bli betesmarker,dÀr herdarna har sina brunnaroch fÄren sina fÄllor.

7 Den skall tillfalla kvarlevan av Juda hus.DÀr skall de föra sin boskap i bet.I Askelons hus skall de lÀgga sig om kvÀllen,ty Herren, deras Gud, skall se till democh göra slut pÄ deras fÄngenskap.

8 Jag har hört hur Moab hÄnatoch Ammons barn talat föraktfulla ord,hur de hÄnat mitt folkoch handlat övermodigt mot deras land.

9 DÀrför, sÄ sant jag lever,sÀger Herren Sebaot, Israels Gud:Moab skall bli som Sodomoch Ammons barn som Gomorra,ett tillhÄll för nÀssloroch en saltgrop,en ödemark till evig tid.Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem,ja, Äterstoden av mitt folk skall fÄ dem till arvedel.

10 SÄ skall det gÄ dem för deras högmod,ty de har hÄnat Herren Sebaots folkoch handlat övermodigt mot dem.

11 FruktansvÀrd skall Herren vara mot dem.Han skall förgöra alla jordens gudar,och alla folkens kustlÀnder skall tillbe honom,varje folk pÄ sin ort.

12 OcksÄ ni nubierskall genomborras av mitt svÀrd.

13 Han skall strÀcka ut handen mot norr och fördÀrva Assuroch förvandla Nineve till en ödemark,torr som öknen.

14 DÀr skall hjordar lÀgra sig,alla slags vilda djur.BÄde pelikaner och hÀgrarskall om natten bo pÄ dess pelarhuvuden.En röst skall eka i fönstrenoch förödelse skall vara pÄ trösklarna,ty cederpanelen Àr bortriven.

15 Detta Àr den jublande stadensom satt sÄ tryggoch tÀnkte för sig sjÀlv:"Jag och ingen annan!"Hur har den inte blivit en ödemark,ett tillhÄll för vilda djur!Alla som gÄr dÀr fram skall vissla Ät denoch slÄ ihop hÀnderna.