1 Varför, Herre, stÄr du sÄ lÄngt bortaoch gömmer dig i nödens tider?
2 Genom ogudaktigas övermod mÄste den nödstÀllde lida.LÄt dem fÄngas i de onda planer de tÀnkt ut.
3 Ty den ogudaktige skryter över sina sjÀlviska begÀr,den girige vÀlsignar han och föraktar Herren.
4 I sitt högmod söker den ogudaktige inte Gud,i alla hans tankar finns ej plats för Gud.
5 FramgÄngsrika Àr alltid hans vÀgar,dina domar gÄr högt över hans blickar,han fnyser Ät alla sina ovÀnner.
6 Han sÀger i sitt hjÀrta:"Jag skall inte vackla,aldrig skall nÄgon olycka drabba mig."
7 Hans mun Àr full av förbannelse,av svek och förtryck,under hans tunga finns olycka och elÀnde.
8 Han lÀgger sig i bakhÄll vid gÄrdarna,i hemlighet vill han döda den oskyldige,hans ögon spanar efter den olycklige.
9 Han ligger i bakhÄll pÄ hemlig plats,som ett lejon i sitt snÄr.Han ligger i bakhÄll för att gripa den svage,han griper honom och drar in honom i sitt nÀt.
10 Han hukar sig ner,han ligger pÄ lur,och de olyckliga faller i hans klor.
11 Han sÀger i sitt hjÀrta:"Gud kommer inte ihÄg det,han har gömt sitt ansikte,han ser det aldrig."
12 StÄ upp, Herre!Lyft din hand, o Gud,glöm inte de svaga.
13 Varför föraktar den ogudaktige Gud och sÀger i sitt hjÀrtaatt du inte frÄgar efter det?
14 Du ser det,du ger akt pÄ olycka och jÀmmerför att ta det i din hand.à t dig överlÀmnar den olycklige sin sak,du Àr den faderlöses hjÀlpare.
15 Bryt den gudlöses armoch gÄ till rÀtta med de ondas ogudaktighet,sÄ att du inte finner den mer.
16 Herren Àr konung alltid och för evigt,hednafolken utrotas ur hans land.
17 Du, Herre, hör de förtrycktas lÀngtan,du ger deras hjÀrtan mod,du vÀnder ditt öra till dem
18 för att ge den faderlöse och förtryckte rÀtt.MÀnniskor komna av jord skall inte lÀngre vÄlla skrÀck.