Salmos 102

1 Bön av en betryckt som i vanmakt utgjuter sitt bekymmer inför Herren.

2 Herre, hör min bön,lÄt mitt rop komma inför dig!

3 Dölj inte ditt ansikte för mig nÀr jag Àr i nöd!VÀnd ditt öra till mig,skynda dig att svara nÀr jag ropar!

4 Mina dagar har försvunnit som rök,benen i min kropp Àr förbrÀnda som av eld.

5 Mitt hjÀrta Àr förtorkat,det har vissnat som grÀs,ty jag glömmer att Àta mitt bröd.

6 PÄ grund av min högljudda suckanhar jag blivit skinn och ben.

7 Jag Àr lik en pelikan i öknen,jag Àr som en uggla bland ruiner.

8 Jag ligger vaken,jag Àr som en ensam fÄgel pÄ taket.

9 Mina fiender hÄnar mig hela dagen,de som gör narr av miganvÀnder mig som en svordom.

10 Ty jag Àter aska som brödoch blandar min dryck med tÄrar

11 för din vredes och förbittrings skull.Du har ju gripit mig och förkastat mig.

12 Mina dagar Àr som skuggan nÀr den förlÀngs,jag vissnar som grÀs.

13 Men du, Herre, tronar i evighet,slÀkte efter slÀkte skall komma ihÄg dig.

14 Du skall gripa in och förbarma dig över Sion,det Àr tid att du visar det nÄd.Ja, stunden har kommit.

15 Ty dina tjÀnare har dess stenar kÀra,de förbarmar sig över dess grus.

16 Hednafolken skall frukta Herrens namnoch alla jordens kungar din hÀrlighet,

17 nÀr Herren bygger upp Sionoch uppenbarar sig i sin hÀrlighet.

18 Han vÀnder sig till de utblottades bönoch föraktar den inte.

19 Detta skall skrivas ner för ett kommande slÀkteoch ett folk som han skapar skall prisa Herren.

20 Ty han blickar ner frÄn sin heliga höjd,Herren skÄdar frÄn himlen ner till jorden

21 för att höra den fÄngnes klaganoch befria dödens barn,

22 för att man i Sion skall förkunna Herrens namnoch hans lov i Jerusalem,

23 nÀr folk och riken samlasför att tjÀna Herren.

24 Han har försvagat min kraft under vandringen,han har förkortat mina dagar.

25 Jag sade: Min Gud,tag inte bort mig mitt i livet,dina Är varar frÄn slÀkte till slÀkte.

26 För lÀnge sedan lade du jordens grund,himlarna Àr dina hÀnders verk.

27 De skall gÄ under, men du förblir.De skall alla nötas ut som en klÀdnad,du skall förvandla dem som man byter klÀder,och de försvinner.

28 Men du Àr densammeoch dina Är har inget slut.Dina tjÀnares barn skall bo i trygghetoch deras efterkommande bestÄ inför dig.