1 Halleluja!Tacka Herren, ty han Àr god,ty hans nÄd varar i evighet.
2 Vem kan berÀtta om Herrens vÀldiga gÀrningaroch förkunna allt hans lov?
3 Saliga Àr de som hÄller fast vid det rÀtta,som alltid handlar rÀttfÀrdigt.
4 TÀnk pÄ mig, Herre, efter din nÄd mot ditt folk,kom till mig med din frÀlsning,
5 sÄ att jag kan se dina utvaldas lycka,glÀdja mig med ditt folks glÀdjeoch berömma mig tillsammans med din arvedel.
6 Vi har syndat liksom vÄra fÀder,vi har gjort illa, vi har varit ogudaktiga.
7 VÄra fÀder gav inte akt pÄ dina under i Egypten,de kom inte ihÄg dina mÄnga nÄdegÀrningarutan var upproriska vid havet, vid Röda havet.
8 Men han frÀlste dem för sitt namns skullför att göra sin makt kÀnd.
9 Han talade strÀngt till Röda havetoch det blev torrt,han förde dem genom djupensom genom en öken.
10 Han frÀlste dem frÄn deras motstÄndares handoch Äterlöste dem frÄn fiendens hand.
11 Vattnet övertÀckte deras fiender,inte en enda av dem blev kvar.
12 DÄ trodde de hans ord,de sjöng hans lov.
13 Men snart glömde de hans gÀrningar,de vÀntade inte pÄ hans rÄd.
14 De greps av lystnad i öknenoch frestade Gud i ödemarken.
15 DÄ gav han dem vad de begÀrdemen sÀnde tÀrande sjukdom bland dem.
16 I lÀgret fylldes de av avund mot Mose och mot Aron,Herrens helige.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan,den övertÀckte Abirams hop.
18 Eld började brinna i deras lÀger,en lÄga brÀnde upp de ogudaktiga.
19 De gjorde en kalv vid Horeboch tillbad en avgudabild.
20 Sin hÀrlighet bytte de bortmot bilden av en oxe som Àter grÀs.
21 De glömde Gud, sin frÀlsare,som hade gjort sÄ stora ting i Egypten,
22 sÄ underbara verk i Hams land,sÄ fruktansvÀrda gÀrningar vid Röda havet.
23 Han sade att han skulle förgöra dem.Men Mose, hans utvalde,trÀdde fram som medlare inför honomför att vÀnda bort hans vrede,sÄ att den inte förgjorde dem.
24 De föraktade det ljuvliga landet,de trodde inte hans ord.
25 De knotade i sina tÀltoch lyssnade inte till Herrens röst.
26 DÄ lyfte han sin hand mot democh svor att slÄ ner dem i öknen,
27 att slÄ ner deras barn bland hednafolkenoch skingra dem i lÀnderna.
28 De slöt sig till Baal-Peoroch Ät sÄdant som var offrat till döda.
29 De vÀckte Guds vrede genom sina gÀrningar,och en hemsökelse bröt ut bland dem.
30 Men Pinehas steg fram och skipade rÀtt,och hemsökelsen upphörde.
31 Det rÀknades honom till rÀttfÀrdighetfrÄn slÀkte till slÀkte, för evig tid.
32 De vÀckte hans vrede vid Meribas vatten,och det gick illa för Mose för deras skull.
33 Ty de var upproriska mot hans ande,sÄ att han talade tanklöst med sina lÀppar.
34 De förgjorde inte folkensom Herren hade befallt dem,
35 utan blandade sig med hednafolkenoch lÀrde sig deras gÀrningar.
36 De tjÀnade deras avgudar,och dessa blev en snara för dem.
37 De offrade sina söner och döttrarÄt onda andar.
38 De utgöt oskyldigt blod,sina söners och döttrars blod,som de offrade Ät Kanaans avgudar,och landet blev vanhelgat genom blodet.
39 De orenade sig genom sina gÀrningar,de handlade trolöst i allt de gjorde.
40 DÄ upptÀndes Herrens vrede mot hans folk,och han avskydde sin arvedel.
41 Han gav dem i hednafolkens hand,sÄ att de som hatade dem fick rÄda över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,de blev kuvade under deras hand.
43 Han rÀddade dem mÄnga gÄnger,men de hade ett upproriskt sinnelagoch sjönk allt djupare genom sin synd.
44 Men han sÄg till dem i deras nödnÀr han hörde deras rop.
45 Han tÀnkte pÄ sitt förbund med democh förbarmade sig för sin stora nÄds skull.
46 Han lÀt dem finna barmhÀrtighet inför allasom fört dem i fÄngenskap.
47 FrÀls oss, Herre, vÄr Gud,och församla oss frÄn hednafolken,sÄ att vi fÄr prisa ditt heliga namnoch berömma oss av att lova dig.
48 Lovad vare Herren, Israels Gud,frÄn evighet till evighet!Och allt folket skall sÀga: "Amen."Halleluja!