1 Tacka Herren, ty han Àr god,ty hans nÄd varar i evighet.
2 SÄ sÀger Herrens Äterlösta,de som han har Äterlöst frÄn fiendens hand,
3 de som han har församlat frÄn lÀnderna,frÄn öster och vÀster,frÄn norr och söder.
4 De irrade omkring i öknen pÄ öde stigar,de fann ingen plats dÀr de kunde bo.
5 De var hungriga och törstiga,deras liv tynade bort.
6 Men de ropade till Herren i sin nödoch han rÀddade dem ur deras trÄngmÄl.
7 Han ledde dem pÄ den rÀtta vÀgen,sÄ att de kom till en stad dÀr de kunde bo.
8 MÄ de tacka Herren för hans nÄd,för hans underbara gÀrningar mot mÀnniskors barn,
9 ty han stillade sjÀlens törstoch mÀttade sjÀlens hunger med sitt goda.
10 De satt i mörker och dödsskugga,fÄngna i elÀnde och jÀrnbojor,
11 ty de hade varit upproriska mot Guds ordoch föraktat den Högstes rÄd.
12 Han ödmjukade deras hjÀrtan genom lidande,de kom pÄ fall och hade ingen hjÀlpare.
13 Men de ropade till Herren i sin nödoch han frÀlste dem ur deras trÄngmÄl.
14 Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga,han slet sönder deras bojor.
15 MÄ de tacka Herren för hans nÄd,för hans underbara gÀrningar mot mÀnniskors barn,
16 ty han krossade kopparportaroch bröt sönder jÀrnbommar.
17 De var dÄraktiga och blev plÄgadeför sin upproriskhet och synd.
18 De kÀnde avsky för all matoch var nÀra dödens portar.
19 Men de ropade till Herren i sin nöd,och han frÀlste dem ur deras trÄngmÄl.
20 Han sÀnde sitt ord och botade democh rÀddade dem frÄn undergÄng.
21 MÄ de tacka Herren för hans nÄd,för hans underbara gÀrningar mot mÀnniskors barn.
22 MÄ de offra lovets offeroch förkunna hans verk med jubel.
23 De som for ut pÄ havet med skeppoch drev handel pÄ stora vatten,
24 de sÄg Herrens gÀrningaroch hans under i havets djup.
25 Han talade, och en stormvind uppstodsÄ att havets vÄgor gick höga.
26 De for upp mot himlenoch ner i djupen,sÄ att de miste modet i sin olycka.
27 De raglade och stapplade som druckna,det var förbi med all deras vishet.
28 Men de ropade till Herren i sin nödoch han förde dem ut ur deras trÄngmÄl.
29 Han stillade stormenoch böljorna omkring dem tystnade.
30 De gladdes över att det blev stilla,och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 MÄ de tacka Herren för hans nÄd,för hans underbara gÀrningar mot mÀnniskors barn,
32 mÄ de upphöja honom i folkets församlingoch prisa honom dÀr de Àldste sitter.
33 Han gjorde strömmar till öken,kÀllsprÄng till torr mark
34 och bördigt land till salthedför dess invÄnares ondskas skull.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjöoch torrt land till kÀllsprÄng.
36 Han lÀt de hungriga slÄ sig ner dÀroch bygga en stad dÀr de kunde bo.
37 De besÄdde Äkraroch planterade vingÄrdarsom gav riklig skörd.
38 Han vÀlsignade dem,och de blev mycket talrika.Han lÀt ej deras boskap minska i antal.
39 NÀr de blev fÀrreoch tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer,
40 utgöt han förakt över furstarnaoch lÀt dem irra omkringi en ödemark utan vÀgar.
41 Han upphöjde den fattige ur elÀndetoch förökade deras familjer som hjordar.
42 De rÀttrÄdiga ser det och glÀder sig,och all ondska mÄste tiga.
43 Den som Àr vis mÄ lÀgga mÀrke till dettaoch tÀnka pÄ Herrens nÄdegÀrningar.