1 För sÄngmÀstaren, en psalm av David.Min lovsÄngs Gud, tig inte,
2 ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun,har de öppnat mot mig,de har talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 Med hatfulla ord har de omringat mig,utan orsak har de börjat strid mot mig.
4 Som svar pÄ min kÀrlek anklagar de mig,men jag ber för dem.
5 De lönar gott med ontoch min kÀrlek med hat.
6 SÀtt en ogudaktig man över honom,lÄt en Äklagare stÄ pÄ hans högra sida.
7 NÀr han stÀlls inför rÀtta mÄ han dömas skyldig,och hans bön bli till synd.
8 MÄ hans dagar bli fÄoch en annan överta hans Àmbete.
9 MÄ hans barn bli faderlösaoch hans hustru Ànka.
10 MÄ hans barn alltid irra omkring och tiggaoch söka sitt bröd lÄngt frÄn sina ödelagda hem.
11 MÄ ockraren fÄ allt han Àger i sin snaraoch frÀmlingar plundra hans egendom.
12 MÄ ingen visa honom barmhÀrtighetoch ingen förbarma sig över hans faderlösa.
13 MÄ hans efterkommande bli utrotadeoch hans namn utplÄnat i nÀsta slÀktled.
14 MÄ hans fÀders missgÀrning bli ihÄgkommen inför Herrenoch mÄ hans mors synd ej bli utplÄnad.
15 MÄ de alltid finnas inför Herren,mÄ minnet av dem utrotas frÄn jorden.
16 Ty han tÀnkte inte pÄ att vara barmhÀrtigutan förföljde den som var betryckt och fattigoch den som hade ett bedrövat hjÀrta,för att döda dem.
17 Han Àlskade förbannelse,och den kom över honom.Han ville inte ha vÀlsignelse,och den blev fjÀrran ifrÄn honom.
18 Han tog pÄ sig förbannelse som en klÀdnad,och den trÀngde in i hans inre som vatten,och som olja in i hans ben.
19 MÄ den vara för honom som en mantel att svepa sig i,som ett bÀlte att alltid spÀnna om sig.
20 MÄ detta vara mina motstÄndares lön frÄn Herren,deras som talar ont mot mig.
21 Men du, Herre Herre, hjÀlp migför ditt namns skull!RÀdda mig, ty din nÄd Àr god.
22 Jag Àr betryckt och fattig,mitt hjÀrta Àr genomborrat i mitt bröst.
23 Jag försvinner som skuggan om kvÀllen,jag skakas bort som grÀshoppor.
24 Mina knÀn vacklar av fasta,min kropp förlorar sitt hull.
25 Jag har blivit till Ätlöje för dem,nÀr de ser mig skakar de pÄ huvudet.
26 HjÀlp mig, Herre, min Gud!FrÀls mig enligt din nÄd,
27 sÄ att de förstÄr att detta Àr din hand,att du, Herre, har gjort det.
28 De förbannar, men du vÀlsignar.Reser de sig upp, kommer de pÄ skam,men din tjÀnare glÀder sig.
29 LÄt mina motstÄndare bli klÀdda i vanÀraoch svepta i skam som i en mantel.
30 Jag vill storligen tacka Herren med min mun,mitt ibland mÄnga vill jag prisa honom.
31 Ty han stÄr pÄ den fattiges högra sidaför att frÀlsa honom frÄn dem som dömer honom.