1 En vallfartssÄng.TÀnk, Herre, pÄ David,pÄ allt han fick utstÄ,
2 han som svor Herren en edoch gjorde ett löfte Ät den Starke i Jakob:
3 "Jag skall inte gÄ in i min hyddaoch inte lÀgga mig pÄ min bÀdd,
4 jag skall inte unna mina ögon sömneller mina ögonlock slummer,
5 förrÀn jag har funnit en plats Ät Herren,en boning Ät den Starke i Jakob."
6 Vi hörde det i Efrata,vi fick veta det i skogsbygden.
7 LÄt oss gÄ in i hans boningoch tillbe vid hans fotapall.
8 StÄ upp, Herre, och kom till din viloplats,du och din makts ark.
9 Dina prÀster skall vara klÀdda i rÀttfÀrdighet,och dina fromma skall jubla.
10 För din tjÀnare Davids skullmÄ du inte visa bort din smorde.
11 Herren har svurit David en ed,en sann ed som han ej skall ta tillbaka:"Av din livsfrukt skall jag sÀtta kungar pÄ din tron.
12 Om dina barn hÄller mitt förbundoch mitt vittnesbörd som jag skall lÀra dem,dÄ skall ocksÄ deras barnfÄ sitta pÄ din tron till evig tid."
13 Ty Herren har utvalt Sion,dÀr vill han ha sin boning.
14 "Detta Àr min viloplats till evig tid.HÀr skall jag bo, och hit lÀngtar jag.
15 Sions förrÄd skall jag rikligt vÀlsigna,de fattiga skall jag mÀtta med bröd.
16 PrÀsterna skall jag klÀ i frÀlsning,och de fromma skall jubla högt.
17 DÀr skall jag lÄta ett horn skjuta upp Ät David,jag har tillrett en lampa Ät min smorde.
18 Hans fiender skall jag klÀ i skam,men pÄ honom skall hans krona glÀnsa."