1 Vid Babels floderdÀr satt vi och grÀt,nÀr vi tÀnkte pÄ Sion.
2 I piltrÀden som fanns dÀrhÀngde vi upp vÄra harpor.
3 Ty de som höll oss fÄngna bad oss sjunga.De som plÄgade oss bad oss vara glada:"Sjung för oss en av Sions sÄnger!"
4 Hur skulle vi kunna sjunga Herrens sÄngi frÀmmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem,mÄ min högra hand glömma att spela.
6 Min tunga mÄ fastna i gommenom jag inte tÀnker pÄ dig,om jag inte lÄter Jerusalemvara min högsta glÀdje.
7 Herre, kom ihÄg Edoms barn pÄ Jerusalems dag,hur de ropade: "Riv ner, riv nerÀnda till grunden!"
8 Du Babels dotter, dömd till undergÄng,salig Àr den som fÄr vedergÀlla digför allt vad du har gjort oss.
9 Salig Àr den som griper dina spÀda barnoch krossar dem mot klippan.