1 För sÄngmÀstaren, en psalm av David.Herre, du utrannsakar mig och kÀnner mig.
2 Om jag sitter eller stÄr, vet du det,du förstÄr mina tankar fjÀrran ifrÄn.
3 Om jag gÄr eller ligger, utforskar du det,med alla mina vÀgar Àr du förtrogen.
4 Innan ett ord Àr pÄ min tunga,vet du, Herre, allt om det.
5 Du omsluter mig pÄ alla sidoroch hÄller mig i din hand.
6 En sÄdan kunskap Àr mig alltför underbar,den Àr sÄ hög att jag ej kan förstÄ den.
7 Vart skall jag gÄ för din Ande,vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 Om jag far upp till himlen, Àr du dÀr,bÀddar jag Ät mig i dödsriket, Àr du dÀr.
9 Tar jag morgonrodnadens vingar,gör jag mig en boning ytterst i havet,
10 skall ocksÄ dÀr din hand leda migoch din högra hand fatta mig.
11 Om jag sÀger: "MÄ mörker falla över migoch ljuset bli natt omkring mig",
12 sÄ Àr inte mörkret mörkt för dig,natten skall lysa som dagenoch mörkret vara som ljuset.
13 Du har skapat mina njurar,du sammanvÀvde mig i moderlivet.
14 Jag tackar dig för att jag Àr sÄ underbart skapad.Ja, underbara Àr dina verk,min sjÀl vet det sÄ vÀl.
15 Benen i min kropp var ej osynliga för dig,nÀr jag formades i det fördolda,nÀr jag bildades i jordens djup.
16 Dina ögon sÄg mig nÀr jag Ànnu var ett outvecklat foster.Alla mina dagar blev skrivna i din bok,de var bestÀmdainnan nÄgon av dem hade kommit.
17 Hur outgrundliga Àr inte för mig dina tankar, Gud,hur stor Àr inte deras mÄngfald!
18 Skulle jag rÀkna dem Àr de fler Àn sandkornen.NÀr jag vaknar Àr jag Ànnu hos dig.
19 Gud, om du ÀndÄ ville döda de ogudaktiga!LÄt de blodtörstiga vika ifrÄn mig,
20 de som talar om dig med svek i sinnet,de som har fört dina stÀder i fördÀrv.
21 Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre?Skulle jag inte kÀnna leda vid demsom stÄr dig emot?
22 Jag hatar dem med starkaste hat,mina fiender har de blivit.
23 Utrannsaka mig, Gud, och kÀnn mitt hjÀrta,pröva mig och kÀnn mina tankar.
24 Se till om jag Àr pÄ en olycksvÀgoch led mig pÄ den eviga vÀgen.