1 För sÄngmÀstaren, en psalm av David.
2 Till dig, Herre, flyr jag,lÄt mig aldrig komma pÄ skam,befria mig genom din rÀttfÀrdighet.
3 VÀnd ditt öra till mig,skynda till min rÀddning!Var en fast klippa för mig,en borg till min frÀlsning.
4 Ty du Àr min klippa och min borg,du skall leda och föra mig för ditt namns skull.
5 Drag mig ur det nÀt som de lagt ut för mig,ty du Àr mitt vÀrn.
6 I din hand överlÀmnar jag min ande.Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud.
7 Jag hatar dem som hÄller sig till vÀrdelösa och förgÀngliga avgudar, jag förtröstar pÄ Herren.
8 Jag vill jubla och vara glad över din nÄd,ty du ser till mitt lidande,du tar vÄrd om min sjÀl i nöden
9 och överlÀmnar mig inte i fiendens hand.Du stÀller mina fötter pÄ rymlig plats.
10 Var mig nÄdig, Herre, ty jag Àr i nöd.Av sorg förtÀrs mitt öga, min sjÀl och min kropp.
11 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse, mina Är i suckan.Min kraft Àr bruten genom min missgÀrning,mina ben förtvinar.
12 För alla mina fienders skull har jag blivit till smÀlekför mina grannaroch till skrÀck för dem som kÀnner mig.De som ser mig pÄ gatan flyr undan för mig.
13 Jag Àr glömd, borta ur deras hjÀrtansom vore jag död,jag har blivit som ett krossat kÀrl.
14 Jag hör mÄnga förtala mig,skrÀck rÄder runt omkring.De rÄdslÄr med varandra mot migoch smider planer för att ta mitt liv.
15 Men jag förtröstar pÄ dig, Herre,jag sÀger: "Du Àr min Gud."
16 Min tid stÄr i dina hÀnder,rÀdda mig frÄn mina fienders hand,frÄn dem som förföljer mig.
17 LÄt ditt ansikte lysa över din tjÀnare,frÀls mig genom din nÄd.
18 Herre, lÄt mig inte komma pÄ skam,ty jag ropar till dig.LÄt de ogudaktiga komma pÄ skam,lÄt dem tystna i dödsriket.
19 LÄt deras lögnaktiga lÀppar förstummas,de som talar övermodigt mot den rÀttfÀrdige,med högmod och förakt.
20 Hur stor Àr inte din godhet,som du förvarar Ät dem som fruktar digoch som du i mÀnniskors Äsynvisar dem som flyr till dig.
21 Du tar dem i ditt ansiktes beskyddmot mÀnniskors sammansvÀrjning.Du gömmer dem i din hyddaundan elaka tungor.
22 VÀlsignad vare Herren,ty han har visat mig sin underbara nÄdi en belÀgrad stad.
23 Jag sade i min Ängest:"Jag Àr bortdriven frÄn dina ögon."Men du hörde mina böners ljud,nÀr jag ropade till dig.
24 Ălska Herren, alla ni hans fromma.Herren bevarar de trogna,men den som handlar högmodigtvedergĂ€ller han i fullt mĂ„tt.Var starka och frimodiga i era hjĂ€rtan,alla ni som hoppas pĂ„ Herren!